We were strangers Starting out on a journey

Om jag fick spendera kvällen med vem som helst i världen ikväll så skulle jag valt att tillbringa lördagen hos min vackra Em. Ikväll har hon födelsedagsfest i en stad för långt bort. Och jag saknar henne och jag saknar det finfina folket som dricker vin och skrattar högt i hennes soffa just nu. JAG SAKNAR ER. Det är så jäkla nostaligibittert hur livet förändras och hur folk flyttar på sig. Det gör ju jag med. Och det kommer nya tider, nya vårnätter, nya skratt och nya fantastiska människor. Men jag kan ändå inte låta bli att drömma mig tillbaka och sakna den tid som flytt. Jag vill liksom ha mer, ha samma sak en gång till och bara göra om alltihopa igen. Knasigt det där.

Livet är verkligen en ömtålig resa och fort som satan går det, det känns mer påtagligt ju äldre man blir. Dagarna springer, åren försvinner och man försöker liksom bara hänga med så gott det går. Jag ser fram emot alla nya vårnätter och vinglas som vilar på brunbrända ben på nya sommarbalkonger. Men jag har samtidigt såna underbart fantastiska stunder med er i bagaget så det nästan gör ont i mig så mycket som jag saknar oss ibland. Jag vill inte behöva välja, jag vill ha allt på en gång; förr, nu och framtiden i en enda galen röra. Alla de som jag älskar på samma ställe i samma tid. Men det finns väl någon vits med att sakna också har jag hört. I alla fall: då är då, nu är nu och vi ska framåt. Snubblade över
den här låten idag förresten. Så himla fin. Från en fantastisk film om min absoluta favoritfamilj, ja efter min egen såklart.




Jag och den där vackraste Em


Kommentarer
Postat av: Karin

Gråter <3

Postat av: Emilie

Jaaaneeet din snygging! Du är bäääst! Måste sees snart!!!!PUSSS

2011-04-03 @ 21:58:53

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback