love is not a victory march

Idag är det höst. Ingen småmysig försmak längre, utan vi pratar skär och ren höst. Regn och storm. Och all världens nyanser av oranget som svajar omkring där ute. Hösten är, som de flesta redan vet, min absoluta favoritårstid. Jag har alltid haft svårt för värme i kombination med sol, och föredrar alla gånger lite lagom kyla och busväder. 
Jag tänkte efter morgonteet flirta till mig lite promenadsällskap :)


Annars blev jag sådär Janet som jag blir ibland igår. Sådär rastlös till den grad att jag kokar och kliar sönder fingrarna inifrån. Och för er som inte visste detta (de flesta av er) har jag en form av ADHD. Det känns lite småkomiskt när folk på skoj påpekar detta då jag super mig full inför tentor eller klättrar på väggarna. - Haru damp eller? - Yes sir I do. Det funkar helt okej när man kan springa kroppen trött och när man försöker göra det bästa av det. Sömn har dock alltid varit och kommer nog alltid vara min ömma häl. Men man kan ju inte få allt har jag hört :)

I alla fall: När jag hamnar där finns det varken tid eller nerver för att sitta ner och tänka i genom. Jag planerar och spikar i samma sekund. Eller grejen är väl som vanligt att jag inte planerar alls utan bara kör, och jag är medveten om att det inte håller alla gånger. Men det kan ju liksom aldrig gå mer än åt helvete och då har man ju faktiskt möjligheten att börja om från början igen. Det funkar inte att sitta och vänta på att det ska bli som man vill, hur bekvämt det än vore. Pusslet blir ju oftast inte lagt förens du testat fel bit på fel ställe. Jag brukar banka med en sko. Vart var jag nu? Impuls! Jag har en del att packa. Igen. För om en vecka åker jag bort en sväng. Håll en lös tumme för mig? Kärleeek :) 



Vår 2008. Fest hos Erika på Duvkulla. Fnittrigt i magen :)


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback