När faller du tillbaka till den du faktiskt är

Mer eller mer. Jag kan inte mer och det sa jag från början. Jag sa precis som Robyn och han sa att det var fine. Det blir som det blir, ingen press. Jag känner också så. Sköna ord. När dom är sanna. Jag vill egentligen inte be om ursäkt för något jag har varit så tydlig med. Men förlåt ändå. Varför vet jag inte. Kanske ett skrapande samvete. Kanske för att det är sorgligt. Kanske för att jag kommer sakna. Kanske är det mig själv jag ska be om ursäkt till. För att jag alltid målar min värld så rosa och enkel. Sådär som den aldrig är. För det finns aldrig någon som målar riktigt som jag. Jag är långt ifrån mer just nu. Och det visste han. Bajs.

Kommentarer
Postat av: Fluff

Man ska inte stressa. Och ultimatum är dåliga, om det nu var ett sånt. Det kommer hur som helst gå så bra för dig, det känner jag på mig :) Pussar i massor!

2010-09-25 @ 23:58:33
Postat av: Linda

Stå på dig vännen, den som verkligen vill ha något måste även ha tålamodet till det. Tid är viktigt ibland. Det är skönt att läsa dig så lycklig igen så var rädd och dig och ta det lugnt ska du se att det blir bra tillslut.

2010-09-26 @ 19:57:25

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback