Bonde söker frukt

Idag skulle jag bege mig ut till Frödingshöjd (mitt gamla hemma) för TV-häng och socker med mina saknade tjejer. Åh så efterlängtat! Men så när jag stod på torget och väntade på bussen började jag nojja om att jag inte hade pengar kvar på busskortet. Detta händer nio gånger av tio då jag ska åka buss, och trots att mitt busskort aldrig varit tomt kunde jag som vanligt inte släppa det. Socialt handikappad som jag är skulle det aldrig falla mig in att våga fråga busschauffören om saldot heller.

Tavlan visade två minuter till avgång då jag tog det blixtsnabba beslutet att kasta mig över torgstaketet och vidare in på pressbyrån. Slängde upp en skrynklig hundring + busskortet och flög sedan ut igen utan att ta kvittot eller säga hejdå (jag säger alltid hej och hejdå till folk i butiker). Gled på bussen hur cool och lugn som helst, hejade glatt på vår busschaufför och tryckte sedan lyckligt ovetande in kortet i automaten. Skolungdom 9 kr visade displayen, sedan åkte kortet ur igen. OH NO!

Ska jag säga till chauffören att jag inte är skolungdom? Men varför åker jag på det då? Jag är ju inte ens vanlig ungdom. Hej jag är vuxen men har ett skolungdomskort! Det blev fel på pressbyrån. Jag ser ung ut. Jag hade bråttom. Tog inte kvittot. Ja, det är mitt ansvar. Det var fel. Nej jag försöker inte tjuvåka. Man ska vara ärlig. Bäst att vara ärlig. Det var ett ärligt misstag.
Ja jag går fram och säger som det är, enkelt, phuu, skönt.


Sedan gick jag bakåt och sjönk ner på ett säte. Och så åkte bussen.

Fansjävlahelvetesskit!
Vad gööör jag!? Okej nu är det för sent. Om de kommer nu är jag seriöst död. Jaha nu passar det att erkänna när biljettkontrollanten kommer minsann mmhmm. Jaså vuxen och åker på gymnasiebiljett. Och jag såg det så klart och tydligt hur hela bussen vände blickarna mot mig och skämdes med mig, och hur kontrollanterna pratade extra högt så busschauffören kunde höra klart och tydligt vilken myglare till passagerare han har i sin buss. 

I sjutton och en halv minut satt jag och plågades och led. När bussen äntligen stannade vid kära kronoparkskyrkan, utan att jag ens sett skymten av en biljettkontrollant, var det ändå en kallsvettig jag med skakiga ben som klev ut i regnet. Alldeles förstörd. Vilken skräck!

Kvällen fortsatte bättre. Det blev galna mängder socker med tjejerna framför skäms-TV. Vad jag saknat er! Och hur vi sprider ut oss. Det är Stockholm, London, US och.. Sunne. Men vi är ju ändå vi :) Nu ska jag snart hoppa ner under täcket, men först ska jag leta på ett päron som jag la någonstans idag. Ni vet då man håller i en sak och så plötsligt är den borta? Det händer mig jämt. Första gången med ett päron dock.




Natti natt


Kommentarer
Postat av: antaBUSS

Haha, jävlar vad paranoid. Och förresten, hört talas om sms-biljett?!

Postat av: BUSSola

Svenska Bussbranschens Riksförbund ser mycket allvarligt på alla former av tjuvåkande. Vi kommer att hålla dig under uppsikt framöver.

2010-10-07 @ 08:49:49

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback