...

Idag vaknade jag klockan 07.07. Jag var tvungen att sätta ner fötterna på golvet för att kolla så att jag på riktigt faktiskt var vaken. Natten var ett kaos av mardrömmar, ni vet den äckligt verkliga sorten som man vaknar panikgråtandes av. Efter några sekunders försäkrande om vem jag var och vart jag befann mig förklarade jag mig själv vaken. Yrade bort till badrummet och möttes av en grå liten trasig människa. Sömnbrist, matbrist, syrebrist, förkylningsfeber och ett iskallt hjärta. Tror aldrig förr jag sett sådana blanka och tomma ögon titta tillbaka på mig genom spegeln. Vad är det som händer? Jag hänger inte med. Jag har glömt vart jag skulle och vägen dit.

Borstade tänderna, satte upp håret i en toffs, drog på mig jeans och fixade en kopp te. Så som man ska liksom. Tog med mig koppen in till sängen igen och knäppte på datorn. Kolla mailen, facebook, Aftonbladet, väder, visst ja tågbiljetter var det ja, fredag kl 14 det blir bra, godkänn köp, tack för din beställning. Drog på mig kofta, jättehalsduk och extra strumpor. Sedan snabbslängde jag mig i sängen för att läsa innan-jag-går-facebookmailet för femtiosjunde gången. Ni vet ett sånt där mail man sparat och energikickar igång dagen med. Men mitt i morgonens rutiner glömde jag som så många gånger förr vilken dag det är för mig och vilken dag det är för någon annan. Och läsandet av orden jag börjat kunna utantill skar som en kniv i hjärtat och magen. Och istället för fnitter bubblades halsen full av tårar och allt som var skönt och enkelt är plötsligt tomt och svart.

Jag drog av halsduken och lät den ligga där den hamnade på golvet bredvid sängen och kröp med kofta och dubbelstrumpor ner under täcket igen. Jag orkar inte idag. Jag tänker inte låtsas om idag. Vaknade nu. Till en bortglömd tekopp och en påmind klump i halsen. En helg hemma med de bästa kunde inte ha kommit bättre timad. Loggade in på min tågbiljett, avbokade och ombokade. Mot Storvik i morgon bitti. Bättre. Mindre tid för tårar under täcket. Jag tror 13 oktober 2010 mycket troligt är världens sämsta dag. Men.. isf har jag ju gjort i alla fall halva nu. Och om jag gjort världens sämsta dag, betyder ju det att jag slipper den sen. Jag är så glad att ni finns. Alla ni fina. Efter helgen är det jag som kommer tillbaka med nya gladare ögon och mera skutt och skratt. Men just nu. Idag. Är jag ingenting alls. Mer än ledsen och tom.

Stryk streck och gå vidare..


Kommentarer
Postat av: Anna

Hjärtat då. Ska jag komma med mackor och te? Det brukar hjälpa tvärt om så det borde funka lite nu med. <3

2010-10-13 @ 14:55:59
Postat av: Linda

Älskade fina du, hur är det fatt egentligen? Du är för fin och god för att må sådär! Jag sänder tusen varma stärkande tankar till dig, allt ordnar sig alltid <3

2010-10-13 @ 15:45:11
Postat av: Evve

Många kramar


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback