En dag kommer jag fastna lite igen..

Åh bloggen jag saknar dig. Jag har så mycket att prata om och diskutera med dig. Så många frågor och funderingar. Så mycket att skriva av och ur mig och så många beslut att bolla. Sedan har jag en hel del att berätta också, både äventyr, pirr och glädjeskutt att fylla dig med. Men det är ovissa tider och jag är fortfarande bara på väg. På väg att göra, på väg att flytta, på väg att fastna lite, på väg att känna och besluta.

Jag antar att det kallas livet - precis som jag vill ha det, men att ständigt vara på väg kräver ju en viss sorts trygghet ändå. En grund att sitta och bestämma sig på, och det saknar jag. Det finns inget fast eller stilla alls i Janetlivet. Inget och ingen att falla på vilket betyder ett ständigt snurrande och stundvis illamående. Och det skulle krävas en roman eller tre om jag skrev ned det som bankar i skallen och i bröstet, och jag har inte ro till det. Men nu har jag i alla fall förklarat läget oförändrat.

Jag kommer hitta tillräckligt rätt för att stilla rastlösheten igen, jag vet ju det. Och jag kommer fastna lite någonstans igen. Som vanligt. Och då bloggen, då kommer jag tillbaka igen. Men tills dess klättrar jag.


Kommentarer
Postat av: Evelina

Janet! Jag vet inte om du fått mina sms, i hope so jag vet inte vilket nummer du använder? Hoppas du mår bra på ditt äventyr, i miss u. Kraam


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback