Come see my spirit fly

Halv sju ringde klockan. Och halv sju är jag hemma igen. En tung men en effektiv dag. En inlämningsuppgift mindre, några måsten avkryssade och framför allt: vi har kört igång med tentaplugget. Det var panerad fisk i skolan idag också. Kön var ungefär att jämföra med BSB-konserten -97. Eller var det -97? Det är ju herregud 12 år sedan.

Annars stod jag på universitetestorget och grät idag. När jag hade kramat dem hejdå sista gången var jag ändå tvungen att springa ikapp och krama en gång till. Sedan åkte dom. Jag kommer nog inte fatta det än på ett tag, tur att min månad är så stressig. Glöm. Göm. Förträng.

Det första jag gjorde när jag kom innanför dörren här hemma var att hoppa ur fängelsetightsen och i mjukisar, sedan knäppa på Bettan. Då öppnas automatiskt min inkorg. XXX har skickat ett meddelande till dig på Facebook. Snygg. Ja han är snygg. Och jag är obotligt missanpassad.

Jag ville ju vara 25 och stadigt stabil men för alltid löjligt underbart barnslig med någon. Vara 25 och höra ihop med någon. Vara 25 och en del av de där två har ju hållt ihop så och så länge och det kommer de alltid att göra. Bitter verklighet. Jag vill inte bara ha någon jag vill ha någon att ha en historia med. En historia som började förr. Inte nu. Jag är ju hopplös. Vad är det för jävla tankesätt jag veeeet. Men jag säger inget annat heller. Jag är dum i huvudet. Och för jävla osunt romantisk.

Dessutom utbrast jag PENIS inför halva universitetsbiblioteket också. Vilken dag. Vilket liv. Liv? Vem sa liv?

Iiiii giiive my liiiifeeeee..



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback