Never ending story

Så, nu har jag och Erika varit hos Kakan och fått lite kaka. Söta ni ♥ Efter min tjockuppenbarelse i morse har jag svalt socker som aldrig förr. Jag kallar det en liten livskris. Det vore nästan konstigt om jag inte hade en svacka just nu i kaoset. Gud jag vill vara tentaklar, färdigflyttad och ha oktober NU. Andas. Försök att andas. Bara en vecka kvar nu.

 

Det är så mycket tankar och känslor jag skulle behöva tänka och känna färdigt och sedan sortera, men det hinns inte med just nu. Och det gör mig lite labil och snubblig. Inte alls Janet:igt. Åh. Vilken soppa. Bajs-soppa.


Var är du när jag behöver dig?


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback