Let me fly

Idag fick vi ont-i-magen-tentan. Som väntat iofs. Men nu är det svart på vitt liksom. Om en timme befinner jag mig hos Kakan för panikhantering, fika och kanske lite TV. I morgon tidigt som fan sätter vi igång på riktigt. En tisdag och en hel onsdag har vi på oss. Med undantag för några måste-måsten jag måste pausa för. Åh det gör ont i magen.

Tänk om hjärnan inte fungerar just dessa två dagar? Den är ju inte i toppskick just nu menar jag. Jag har i alla fall laddat med goda mackor att ta med till biblioteket. Ett ljust bröd med lika mycket fibrer som ett mörkt ni vet.

Annars springer livet först ikapp och sedan ifrån. Verkligheten knackar på axeln och två sekunder senare har jag tappat greppet. Alltid denna hala jävla verklighet. Jag är ju liksom tydligen älskad nu. Ja igen. Ja av han. Lite konstigt tycker jag, för är det inte det som ska kännas så himla bra? =/ Jag får mest bara ännu mer ont i magen. Och långa stegen jag klättrat uppför liksom tippar omkull och slänger mig rakt ner i marken igen.

Och jag förstår inte vad meningen är riktigt. Att kasta såna stora ord över mig som bara blir liten när handlingarna säger annat. Jag ber inte om något alls från dig ju. Jag vill inte vara vante att kasta runt mer. Jag vill bara ha lite trygghet och lite lugn inuti. Lite ärlighet och att slippa vara rädd för vad som sägs till mig. Hur det ska tolkas och vad jag vågar känna. Snälla, låt det vara. Jag orkar ju inte med det här igen. Det vet du. Det finns ingen mening med det just nu. Jag förtjänar mer.. Du också.

Dagens Janet



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback