Breath

Låt mig gråta lite. Och låt mig hoppas att mitt liv aldrig blir såhär någonsin igen.

Sömn: 02.00 till 06.00
Tentasal: 08.15 till 11.00
Jobba: 11.30 till 13.30
Packa: fem minuter typ nyss
Bloggen: dessa 10 välbehövliga paus- och gnällminuter
Äta: någon gång under dagen?
Banken, Riksbyggen, osv: 14-någonting och framåt..
Tågavgång: 16.00

Och på söndag rullar jag in här i stan kl 22. Sedan börjar jag jobba måndag kl 07 fram tills föreläsning kl 13 och efter den får vi vår tenta som ska dygnetrunt-jobbas med till torsdag. Fast jag måste ju jobba vanligt jobb och fixa tidningsartikeln + packa, städa och flytta också. Detta går ju bara inte. Fast det gör ju det, eftersom det måste.

Jag tänker aldrig hamna här igen. Det har jag lovat mig. Fast allt är iofs inte självförvållat heller. En extremt dålig timing helt enkelt. Saker som beror på andra saker som man liksom aldrig räknar med. Trasiga förhållanden-efterskalv, krockande kurser, adressbyten, vissas olyckor, andras glädjehelger och massa annat har klumpats ihop i en enda röra just detta september 2009. Och det blir ju såklart extra tungt när människor dyker upp och bränner hål på en mitt i allt också. Det gör ont, speciellt när man hade förväntat sig det motsatta; att den skulle pigga och vara det som var bäst i höstmörkret. Människor är en ras jag nog aldrig kommer förstå mig på :( Jag är i alla fall så glad att jag har er mina supervänner, va sjutton skulle jag göra utan er! Kärlek!

I oktober ska jag unna mig att sova, äta och till och med gå en promenad. Jag ska unna mig att känna efter också.

PUSS




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback