gnagigt..

Först vill jag bara be om ursäkt i förväg för att detta antagligen inom en snar framtid kommer bli en ganska mycket mer begränsad blogg. Antingen flyttar jag den och gör den privat, eller så blir det lösenord. Eller så gör jag Janetklassikern och raderar allt samt pausar någon månad. Jag har inte bestämt mig än. Men nu har jag i alla fall bett om ursäkt i förväg. Tills dess delar jag väl med mig till alla en stund till i alla fall. Det kan ju inte skada..

Jag har en skum känsla ända ner i tårna. Nästan lite ångest. Från att ha varit lugn och tyckt mig veta ganska bra var jag har människor någonstans och vart jag vill (eller inte vill), så är jag nu lite förvirrad. Allt kommer alltid på samma gång också, eller så smittar det helt enkelt bara av sig. Faktum kvarstår dock: det känns sådär. Och när trygghet och enkelhet byts mot fundersamhet och förvirring rymmer jag istället. Jag pallar liksom inte frågetecken i mitt liv just nu. Allt måste vara glasklart, enkelt och jävligt okomplicerat. Helst totalt känslolöst också. Annars går det bara inte.

Uppepå det så mår jag ganska dåligt också. Jag har väl kanske känt av det i någon vecka men liksom gått och väntat på att bli förkyld. Eller tänkt att det bara är sömnbrist. Men idag svimmade jag typ när jag jag kom upp ur sängen, och trots jätteduktig frukost med gröt, frukt och grönt te så kröp jag ändå till universitetet i morse. Jag mår småilla och mitt blodtryck känns ungefär obefintligt. Mamma kommer som vanligt säga att jag är med barn. Antagligen med bäbisglädje i rösten också. Så jag kan säga det redan nu: Hej och nej mamma, jag är inte med barn.

För att nämna något bra så kom vi riktigt långt med marknadsplanen idag. God lunch åt jag också. Och sällskapet är alltid så underbart. Hela veckan är fullplanerad av skola och plugg, men även häng med fina vänner. Ja ska ju faktiskt på sittning också. Och redaktionsavslutning och hejdå-middag blir det till helgen. Mycket att se fram emot. Hoppas verkligen jag piggnar till riktigt snabbt nu. Det här håller inte!

Nu funderar jag på springtur. Men efter Top Chef och middag kanske?
Puss!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback