Bring me back to life

Gud vad jag saknar att det var så lätt förr. Så otroligt jäkla lätt. Åren före detta senaste jäkla år från helvetet så brottades jag och bloggen med tumörer i magen, att bo mer på sjukhus än hemma, begravningar, otrogna pojkvänner och kanske värst av allt; den ständiga hårfärgsångesten. Och ändå tjatades det om att livet var så jäkla bra, och jajamen det var det fasen. Helt jäkla underbart var det. Lite små gropar i vägen minsan - men jag älskade att leva! Just nu är det ganska skit samma. Och vad är det för jäkla sätt att leva på? Satan vad jag saknar och längtar tillbaka till livet just nu. Något så självklart som att alltid gå gladast på fest, vara apfull, göra pinsamheter och skratta magen trött varje helg. Inte alls självklart längre. Tur att jag utnyttjade det till fullo när det varade! Jag har inte mått 100 eller varit mig själv eller uppskattat varken fest, häng eller ens mackor på över ett år nu. Så jävla dåligt. Det ska fasen ändras nu. Jag ska ut på äventyr och leta på den där long lost Janet en gång för alla inom en snar framtid. Mmmm.






Kommentarer
Postat av: Anna

Jag blir alldeles lycklig och pirrimagen av att tänka tillbaka på "the good old days"! Inte att förglömma, det kantades av en hel del ångest, men mest sån som gick att bota med lite sömn och lite midre bakfylla. Satt precis och tittade igenom lite foton från förr på min dator (bland annat de du har här över, din fototjyv ;)) med det stora leendet på mina läppar men också med en massa saknad. Nu går vi framåt istället, och fan älskade bästaste Janet, det kommer att bli ÄNNU bättre, vi får se till det! Vänta bara, den här sommaren kommer att bli bäst :):) Right?


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback