Fitta

När jag förra veckan kände mig sådär jättehängig körde jag stenhårt på att planera in varenda liten minut av helgen för att på så sätt helt enkelt inte hinna med att bli förkyld. Så jävla smart, och det funkade kanon! I fredags åt vi hela tjejgänget på Score och det var hur mys som helst. Efter det tog jag mitt pick och pack med hem till syster för godis, film och massa te. Somnade på hennes bäddade soffa med en Kalle Anka och gott humör - kändes ungefär som man var 10 igen.

Gick upp vid olidliga 7.30 på lördagen för att möta upp redaktionsgänget på stan. Efter många rundturer och småstopp stod vi i Karlskoga utanför Boda Borg redo för att äventyra. Fy satan va roligt det var. I 5 timmar kämpade vi tills vi var heelt slut i både kroppen och hjärnan. Mina knän och armbågar är så jävla blåa och jag är fortfarande lite småstel. Det är jobbigt att vara vuxen och leka. Självklart vann vårt grymma lag och mina priser ligger kaloririka och jävliga i kylen och retas. Väl tillbaka i Karlstad sprang jag bara genom duschen innan det var dags för fira-kväll. Grät först en skvätt åt och med Robinson och Anna, sedan blev det drinkar och Sing star. Gick på Nöjes och insåg som vanligt att man inte borde gå på Nöjes. Blev uppraggad av en 19-åring, dansade lite i schlagerbaren och fick slutligen skjuts hem. Somnade väl vid 3, ganska förlamad i både kroppen och huvudet.

Söndagen var sedan länge inplanerad. Han ville heldagshänga och jag hade saknat det och sagt ja för länge sedan. Inga konstigheter. Självklart blev det konstigt, komplicerat och inte alls som planerat. Men hur ofta blir det? Idioti. Va fan fungerar det såhär för? Varför fungerar vi människor såhär? Vore det inte gaaanska mycket smartade om man helt enkelt bara ville samma saker vid samma tillfällen. Om man blir kär i någon så är den personen alltid kär i en tillbaka. Lika mycket och samtidigt. Sedan slutar det samtidigt också, om det ens gör det. Hur bra som helst. Skitsätt det fungerar på i den här världen.

Det är för bittert och gör för ont alldeles för ofta. Och det värsta är, som en väldigt smart person sa igår, att den enda som man kan prata med som förstår, både hur man tänker och själva situationen är, ja det är den personen som allt handlar om. I grund och botten handlar det väl kanske om att den personen faktiskt är den enda man vill prata med också. Eftersom den trots allt är viktigast och känns mest. Eller var viktigast och kändes mest. Fast vad är skillnaden om man inte kommit någonstans?

Fan vad mycket skit jag skriver just nu. Jag har massa bilder jag ska lägga in senare idag, men nu ska jag ut i regnet och ner till Duvkulla och hämta tentagrejer. Jag hade slutseminarium idag och har officiellt sedan kl 11 mitt sista sommarlov någonsin. Dock har jag ju den där jävla tentan kvar. Den 12 ska jag plågas, så nu måste jag sätta igång. Vi hörs!


Kommentarer
Postat av: du luktar

du luktar baaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaajssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssss

2009-06-12 @ 02:08:45

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback