En dag om många dagar kanske..

Nog för att jag kan drömma konstigt, men nattens ungefärliga två timmar tog nog priset. Att kanske alla leder och muskler jag äger och (fortfarande) har är inflammerade och trasiga och det faktum att jag är småhög på halva medicinskåpet gör kanske sitt, men jag är ganska säker på att annat är med och petar i leken också. Jag förstår inte riktigt varför jag blir sjuk nu, det är liksom så oförtjänat. Det var för kort tid sedan sist, jag följer inte mönstret. Det oroar mig. Och det oroar mig att jag oroar mig eftersom jag brukar skita i det mesta. Något bra i det obra är att på måndag ska nya bilder tas. Jag skulle föredra om det var hos fotografen, men stumma röntgentanten i läskiga glasögonen känns ju mer rätt i tiden ändå.

Igår promenaddrömde jag om barn. Att det skulle vara kul att ha ett par stycken. Två eller tre. Att jag verkligen vill ha några stycken. Att jag verkligen vill att de ska krypa runt på gården och äta grus och sedan kasta blåbärssoppa på tapeterna. Det skulle vara trevligt. Jag tror till och med jag skulle bli väldigt olycklig om jag inte fick bli mamma. Men så påminner mig mina gener mig om att jag inte vill att de blir som jag. Fast de får gärna ha smilegroparna, och bulliga kinderna och helst fräknar som de fått från sin far. Nej det är inga krav jag målar upp. Kanske inte ens önsketänkande. Vem bryr sig om sånt egentligen. Men det är en tanke om hur det inte helt otroligt skulle kunna se ut kanske. Vi skulle skratta och busa mycket i vår familj och vi skulle aldrig någonsin sluta leka. Jag skulle tycka om det.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback