Fittliv

Meningslöst. Allt är så jävla meningslöst. Jag fixar skolan för att jag måste, inte för att jag har lust. Det börjar märkas, jag kuggade min första tenta för en månad sedan. Jag. Kuggade. Tenta. Allt är upp-och-ned. Jag festar inte för att det är kul, jag festar för att jag inte har något annat att göra. Och för att jag i bästa fall slipper känna meningslösheten någon timme.

Jag har shoppat för 6000 spänn senaste månaden, inte för att det är kul, utan för att jag är uttråkad och finner någon sorts fuckad tillfällig njutning i att göra av med pengar på meningslösa saker. Det mesta ligger i sina påsar med prislapparna kvar - jag använder ju inte ens skiten. Tur att jag köpte en dator förra månaden, den kommer jag ju i alla fall använda. Den är till och med nödvändig när jag ska flänga runt och göra högvis med intervjuer till min C-uppsats. Och vad ska Janet skriva om? åh suck, Inte fan vet jag.

Och inte kommer jag ihåg vad sjuttsiken det var jag ville göra när jag blev stor heller, och stor och vuxen och universitetsklar är jag ju i vår. Fy fan vad jag önskar mig lite stress. Lite panik i en låda med fint presentpapper och rosa rosett. Det skulle vara underbart att vara nervös, att vara pirrig, att flippa ur totalt när jag tänker på våren, bostadsbrist, arbetsbrist och att vara tvungen att fixa det. Fixa livet. Leva. Men nej.. ingen panik, inga nerver och inget pirr. Likgiltigheten förföljer mig i allt jag gör. Och inte gör. För vad gör jag egentligen? Jag sitter i hängiga bomullstrosor och sovlinne med tandkrämsfläck framför Bettan och bittrar ner mig i en jävla blogg. Jag sög nyss i mig kvällens fjärde cigg fastän jag inte röker, och åt nyss skinka på min macka.
Kött på mackan.

Jag tror jag flippar ur totalt.. Kanske är jag gravid? Hjärntumör? Eller så har jag helt enkelt nått gränsen för hur tråkigt och pissigt ett liv får vara. Det måste hända något. NU. Jag måste bli glad av något, uppskatta något, känna något förutom tomhet. NU NU NU. Åh snälla väck mig till liv igen. Jag bakar en kaka åt dig, okej? =(



Kommentarer
Postat av: Läsare

Vad tråkigt att du känner så här nu. Men försök att se det som en period i ditt liv snarare än något som kommer utav dig som person. Alla mår vi både bra och dåligt, även om inte alla erkänner det. Du verkar vara en toppen-power tjej, och jag tror du kommer lyckas med vad du än bestämmer dig att göra!! Stressa inte över att du inte vet vad du vill bli när du blir stor utan det där kommer ordna sig när tiden är inne. Klyschigt, men allt kommer bli bra! Tack för en bra blogg :) många kramar!

2009-07-19 @ 09:26:01

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback