O-ensam ensamhet

Å förvirring. Jag borde sovit för länge sedan men skrivit PM tills för en stund sen. Jag planerar verkligen som en kossa. Men sedan är jag ganska mycket kossa nu för tiden också. Tjock, seg och tuggar samma sak om och om igen. Jag är i alla fall klar med morgondagens inlämning, vilket borde innebära en sten mindre. Men gör det? Den där allmänna ångesten som jag inte riktigt kan placera bubblar i hjärtat, och rätt och fel skrapar på varsin axel. Jag sitter här, färdigskriven och aptrött, och sängen finns 3 meter bakom mig. Men däri ligger pirret i hjärtat och väntar på mig. Klumpen i halsen. Fjärilen i magen. Där ligger tryggheten blandat med den djävulska bitterheten och jag kan inte reda ut det hyffsat nog för att ta mig upp härifrån och ner där bredvid. Jag vill egentligen bara krypa sådär jättenära, lägga huvudet på hans arm och tänka bra tankar om framtiden. Men antagligen vänder jag ansiktet mot väggen, dränks av förr och somnar som om jag vore lika ensam som vanligt.  

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback