Kära tomten..

Fy saaatan va kallt det är ute! Så där svinkallt så man möter människor som liksom går med kroppen fastlåst likt en planka. Det ser så roligt ut när folk har tryckt ner huvudet i jackkragen så de ser halslösa ut, sedan vickar de stelt runt med armarna pressade raklånga längst sidorna, och så två extra fartfyllda ben som springer korta snabba steg över isig asfalt på jakt mot värme. Förfrysta svenskar som halkar runt i mörkret och ser allmänt roliga ut. Aww det är riktig julkänsla det minsann.

Idag gjorde vi sista intervjun till C-uppsatsen. Skönt men samtidigt jobbigt. Inga fler ska bara fixa nu. Nej nu ska det sättas ihop, bli färdigt och lämnas in. Jag lämnar Karlstad på söndag, och kommer vara tvungen att fixa och trixa över jul. Men känns okej att pyssla med det i mammas soffa, med snurriga släkten runt om och en varm katt i knät.

Annars är jag nyss hemkommen från sista innan jul-mötet med bästa jobbgänget som finns. Gud va dagarna blir långa hela tiden! Fnys. Vi har i alla fall stora planer inför våren och det kommer bli så jäkla skoj när allt drar igång på riktigt. Julklappar fick vi också :) Biobiljetter! Supertrevligt.

Nu ska jag skriva, tvätta, städa, diska, maila viktiga mail och söka ett jobb innan det är för sent. Men klockan är ju kväll och inte har jag ätit något heller. Tiden räcker inte till. Visst jag fyller mina dagar, och visst saker är mer eller mindre roliga och livet springer på. Jag skrattar ganska mycket och fixar det som man måste fixa. Man inte sjutton kommer jag hem och känner att fy satan vad lycklig jag är inte. Njeee.
Denna jäkla gråzon. Meningslöshet. Likgiltighet. Ge mig glädje!

Är det bara jag? Och är alla andra är nöjda liksom? Tycker ni att det känns helt okej, att livet är nice? Att det funkar? Är ni lyckliga? För jag dööör snart inombords. Jag vill älska någon och vara älskad tillbaka så desperat så jag faller i bitar. Jag vill kramas, fnittra och hålla händer.
Vill vara bästa vänner och vi mot världen. Och få känna svartsjuka, småtjaffsa om städning eller vara fly förbannad och smälla i dörrar för att få knulla sams igen. Jag känner mig som världens gnälligaste mest missanpassade människa som inte kan bli kär och har glömt bort hur det känns. Jag finner knappt någon i världen ens lite intressant. Och att komma människor nära ger mig ångest och panik- och jag fattar inte riktigt vad som hände? Eller hur man gör för att ändra på det. Knasliv.

Kära Jultomten, i år önskar jag mig ett hjärta. Och någon att ge det till.



Kommentarer
Postat av: Tobbe

Du kan få mitt hjärta, har ändå glömt bort vad jag ska ha det till...

2009-12-19 @ 17:41:59
Postat av: Pauie

Jag har till och med slutat längta och hoppas. Efter att det gått fel en gång för mycket så accepterar man bara läget och blir en känslolös, egoboll som alla andra. Nu för tiden önskar jag mig bara ett par marsvin och kanske lite meningslöst sex.


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback