Oh the wind whistles down

Jag vet att det varit lite småkass uppdatering från min sida, ber så mycket om ursäkt för det. Dagarna som passerat hade verkligen blivit mer lätta att andas om jag pressat ner dem på en rejäl bunt A4, men ibland går det inte att skriva heller. Sugigt.

Det är schizofrena Janet-tider. Jag pendlar från nya sköna tankar och lite mer harmoni, till välkänt apatiskt stirrande ut på natten tills det blir morgon igen. Det är liksom inga lagar i Janetland, inga som följs i alla fall, liver lever hur det vill med mig och låter även bli precis lika ofta. Jag kan skutta hem från fina vänner efter fina soltimmar med fina känslor i magen, bara för att några timmar senare hitta mig själv sittandes i mitt fönster, dingla med benen och fråga mig själv vad meningen var nu igen.

Natt efter natt tittar jag ut på den svarta gräsmattan, sväljer tungt till Winnerbäckbakgrund och tänder den tredje ciggen på raken. Upptäcker att det börjar bli ljust igen och undrar varför ingen sitter i mitt fönster med mig. Varför ingen annan tänder en cigg, dinglar med benen och gäspar lutad mot fönsterkarmen mitt emot. Någon som filosoferar och funderar som jag, och vill sitta uppe och bara prata och skratta och andas nattluft i mitt dinglamedbenen-fönster tills morgontimmarna ibland.

Jag ska tömma min kamera på bilder idag - för i morgon ska jag resa iväg en vecka. Var tar tiden vägen? Jag ska lägga upp massa bilder här så fort jag fört över dem och fått i mig lite vita kolhydrater. Lite kompensation för dålig uppdatering och sjukt lite bilder sista tiden. Ha det bra så länge.. Puss

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback