Once bitten twice damned

Precis uppstigen. Ja, det känns faktiskt som jag kommer direkt från graven. Inte minst ser det så ut. Blankvit på gränsen till blå, svart runt ögonen och smutsig under naglarna. Fast jag har ju hört och sett på film så många gånger att döingar inte vandrar omkring sugna på mat, förutom sådan i form av andra odöingar då förstås. Själv vickar jag fram och tillbaka på stolen och vrider mig i en dödslängtan efter friterade kolhydrater. Jag äter alltså är jag.

Solen studsar lekfullt på fönsterblecket 2 meter bakom mig. Ska kistliggaren våga sig ut? Eller steks jag till aska då? Fast med dagens fantastiska teknik blir man ju tydligen bara sådär vackert skimrande. Utveckling, vilken grej!

 

 

 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback