Helg vare ja..

Jag har lämnat bort och fått tillbaka Bettan. Hon lever med ny lite mer ekande hårddisk. Fick fram lite bilder men det mesta är borta. Orkar inte ens tänka på hur pissigt det är. Kollat genom mailen i hopp om att alla skolgrejer och uppsatser låg kvar som "skickade" men det gjorde de ju inte.. inte ens hälften.. Och kom på idag! att jag ju faktiskt hade en artikel som inte var riktigt färdig, som jag skulle fylla på med en intervju i. Den är ju också borta nu. Den var skit ändå. Chefredaktör blir nog arg. Om jag inte skriver om den i morgon eller något. Det skulle jag gjort om den var rolig.. det brukar gå fort.. men detta var en tilldelad uppgift som inte var skoj alls. Åå orkaa. Jag tror och hoppas att julnumret nu äääntligen blir lite annorlunda och nytt och KUL !! Det verkar så, med alla juliga recensioner och gästkrönikor osv. Håller tummarna :-) Nej jag är inte bitter.. Men ärligt.. fyy faan va sugigt att nästan alla bilder och grejer från de senaste 2,5 åren är borta! Åååååå

Jag fick förresten inga artiklar tillbaka från korrektur igår? Gick till skolan för att checka dem och skicka in men nope.. Jäkla skumt? Jag är lite småsur sedan förra numret av tidningen då korren ändrade i min text (vilket jag ändrade tillbaka) men likfan var texten, efter tryck, ändrad? Det suger ganska hårt att få sitt namn tryckt bredvid sin text när man inte fått den publicerad precis som man skrev.  

Man får vara grinig när ens älskade dator kraschat. Man får det. Och sådeså har jag varit glad i allt det arga också. Igår köpte jag och Anna galet mycket godis och växte fast i soffan tills det blev natt. Dock vaknade vi sedan i skaplig tid och långpromenderade till stan i kylan. Matade en hungrig katt, köpte en ny antennsladd till mig och åt lite sushi. Hur nice som helst.

Sedan har jag hunnit med att bli spanad på. Ni vet sådär på riktigt! Sådär som aldrig händer lixom (aldrig mig i alla fall) Jag mötte någon som verkligen tittade mig i ögonen, sedan kikade han ner i marken, för att 1 sek senare kolla upp och söka kontakt igen. Jag var faktiskt inte helt Janet-kall, jag tittade nog lite generat ner i marken jag också. (Kanske mest för att jag hade gått upp utan att borsta håret och fortfarande såg ovårdad och nyvaken ut) Men sedan gick han extra nära när vi möttes och log mot mig när armarna snuddade varandras. Som på film. Faaan.. va.. ska jag göra något nu eller? Jag gick några (eller ganska många) meter och tog mig sedan mod att vända på huvudet.  Mötte då han som hade gjort precis likadant. Tänka sig :-) Thihi.. fast sedan vände jag fort tillbaka jumboskallen och började på vanligt Janetvis älga åt mitt håll igen. Såklart. Som vanligt kommer jag väl aldrig springa på han igen. Och antagligen kommer jag nog inte vilja heller. Men det lixom värmde :-) Någon tyckte jag var fin. Tror jag. Mm det värmde.


Kommentarer
Postat av: Annaa

taaack :D ja kommer bli helt underbart! Du får ha det superbra du med!



fina bilder ;D förstår killen vände sig om ;)hihi


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback