Igår blev det tokvinter helt plötsligt. Trodde det skulle smälta bort men morgonens springtur blev en på is. På nå vänster förknippar jag snö och Storvik med jul och hela dagen har känts jävligt skum (julskum? hehe). Och jag saknar Karlstad. Nääähä!? Haha åh jag fattar faktiskt inte vad problemet är. Jag ska ju dit med sommaren. Jag har det svinbra här hemma. Och till helgen kommer alla världens bästa syskon hem och det väntar en vår med saknade vänner, familj och massa bus. Livet är fint. Tror dock jag har lite av en kris. Jag vill göra så mycket saker som jag inte riktigt lyckas ta tag i. Jag vill bestiga berg. Icke metaforiskt menat, utan jag vill helt enkelt bestiga berg. Och jag vill skriva böcker. Hur gör man det? Hur hinner man? Och jag vill börja dansa igen. Vara oftare i stallet. Börja ta pianolektioner. Fotografera. Stanna uppe hela nätterna och kolla tecknat och googla olösta mordgåtor. Besöka Sveriges alla byar och städer, kliva in i ett outforskat antikvariat för första gången, hitta ett café i en gamla stan man aldrig varit i förut, tälta bara för att få frysa och vara mörkrädd. Dricka rödvin och köra igenom alla världens frågesportsspel. Och ibland vill jag inte göra någonting alls, vilket jag sällan finner någon tillfredställelse i då det är tivoli i huvudet av allt jag borde göra istället. Jag hör ju hur dumt det låter, men säg det till janethjärnan. Kort och gott tror jag att jag behöver lite balans i mitt liv, och just nu kryper jag omkring upp-och-ned i taket. Och den största anledningen till att det liksom inte händer någonting, är ju för att jag i det stora hela har det jävligt bra. Nackskott någon? Eller så klappar vi igen för dagen och drar och handlar lite fika, så får det bli!

En av detta livs garanterat bästa fester.

Hayao Miyazaki - Jag Älskar Dig

En dag ska jag skapa en bok som heter just det. Den ska bestå av breven jag under hela mitt liv fått av min morfar. Vissa av dem är som sagor jag liksom bara vill sätta omslag på. Idag ringde han och kollade så att jag inte hade ändrat min mejladress, han har ju nämligen börjat komponera såna dära mejl nu för tiden. Jag öppnade precis dagens och sitter nu och ler upp till öronen. Ibland blir jag ledsen också. Jag pratar, som ni redan vet, mycket med min morfar och med åren går det upp för mig allt mer: det finns ett slut på breven från morfar. Morfar har aldrig, inte heller när vi fikar, brytt sig om att börja från början och sluta med slutet, men i brevform kommer det fram sådär extra fint. Eller så är det bara jag som klamrar mig fast vid ord som går att spara.

Här och nu blåser det och är kallt. 28 var en nervös tid för mig! Vi gifte oss och hyrde en liten stuga i Degerfors. Jag fick jobb i en byggfirma i Karlskoga, blev med på ett ugnsbygge i Degerfors Järnverk, kom småningom med i Karlskoga Orkesterförening. Annars ska vi igång med vedkapning. En del spelning och sång förstås. Finns det nå´n sol i Karlsta´?

Nu dyker jag ner i skapandevärlden. Håll en tumme eller tre för att fantasin är snäll idag. Finns tillgänglig i verkligheten cirkus kl 20.00 ikväll igen. En verklighet som är fin men så sorgsen ibland. Jag kan inte låta bli att bli arg på mig själv. Och andra som mig. Såna dära lyckopiller som är glada dygnet runt och inbillar sig att världen blir vacker om man är glad. Att det smittar av sig. Att det gör skillnad för andra. Gör det det? Kanske. Självklart ibland. Men samtidigt är det ju världens mest egoistiska tänk och inställning för att slippa undan en verklighet som är svart. Ingen som inte blundar kan vara lycklig i vår värld. Och det är sant. Och jag vet, det är mänskligt och hur skulle vi annars leva, vara, orka osv. Jag orkar inte heller vara bättre, så borde egentligen bara vara tyst. Jag är feg. Och svag. Och det är ju helt värdelöst och ologiskt att sitta här och hata mänskligheten, när jag i morgon fnittrar ikapp med mig själv och älskar livet. Hur sjutton ska man kunna inse sanningen och försöka förändra utan att förlora hela sig själv och all glädje man någonsin känt på kuppen? Det är ju att offra sig själv, totalt. Jag hoppas och ber om att jag en dag, innan mina brev tagit slut, faktiskt orkar.

Varför är du vaken Janet?

Den när man sparat så mycket att blogga senare att när man väl hamnar här så orkar man inte. Jag har haft en grym och lång födelsedagshelg. Bakat och fikat gånger tusen, skvallrat, skrattat och druckit en hel del vin. Hunnit umgås med både släkt och vänner samt blivit bra jäkla bortskämd. Var uppe på tok för tidigt och tränade i morse och sedan har segheten hängt med resten av dagen. Men det är ju ändå söndag. Det blir serier och litervis med te helt utan dåligt samvete hela kvällen. Fast nu ramlade precis skånesyster in, så först ska jag ut och fixa och dona lite i trädgården med lilla experten. En dag ska även jag lära mig hur ett ogräs ser ut och inte ser ut. Jag är hoppfull. PUSS!

På tal om ogräs: boka klipptid Janet! (och tvätta spegeln)

Sjuka sjuka SJUKA SERIE. Jag skäms nästan lite när man påminns om hur satans morbid man egentligen är. Den är vidrig. Och ganska rolig. Och jävligt snygg. Men mest bara fruktansvärd och rå. Den liksom kittlar ångestknölarna och påminner om en värld som är så jävla bak-och-fram och allmänt fel. På det äckligt lättsamma, överdrivna och komiska sättet.

 I love it.

Helt sinnes vad jag längtar hem just nu! Om två dygn är jag hemma hos mina fräscha storvikstjejer, fasen så gött! :) Om man skulle packa kanske?

Det blev en tokfin helg! Våren och finfolk kom till stan och jag har hunnit med både festligheter och brutalt slappande. I fredags kickade vi igång helgen med tvättkväll på slottet. Jag köpte hem några flaskor vitt och bjöd hit tjejerna som sällskap mellan maskinerna.. men.. TROR NI INTE ATT NÅGON SNOTT MIN TVÄTTID DÅ? Här är man hemma en fredagkväll för att tvätta liksom. SUCK! Jag blir sjukt sällan arg men haha, satan så trött jag blev! Som tur var kom min gangstervän Madde och kastade ut de okända människornas tvätt så jag kunde köra igång mitt istället (haha hade aldrig vågat själv hur arg jag än var). I det läget tror man ju att tvättidstjuvarna ska skämmas och, om inte be om ursäkt, i alla fall ta sina strumpor och dra? Men öh, nej. När vi kommer ner har de kastat ut min tvätt och börjat tvätta deras igen. Det blev seriöst tvättkrig, haha! Men efter några glas och en jävligt arg lapp gav de sig och jag kunde lycklig hänga mina tröjor i fred :)

Sedan lagade vi mat, bästa fyllot kom till stan och och det blev vin, öl och skratt halva natten. Gårdagen bestod av massa sol, promenader, sinnes söta djurbäbisar i stadsparken, John Carter 3D (över förväntningarna, riktigt sådär charmigt dålig och jävligt söt), discobowling, mer öl, vilket ledde till sämsta möjliga omdöme och plötsligt shottade vi Tequila. Haha sånt som händer. Vinglade bort till fyllematen och kröp hem. Eller ja, kröp från taxin i alla fall. Tappade bort en timme (logiskt såhär dagen efter), däckade och vaknade oförskämt pigg och glad i morse. Har varit sjuuukt slapp och sovit halva dagen. Tog en snabb sväng i solen innan fyllot (jag måste seriöst börja kalla honom något annat) åkte hem och nu har jag precis sett Sandviken kamma hem SM-guldet. Eller, det var ju redan hemma. Där det ska vara :) På onsdag åker även jag hem. Fantastiskt.

Livet är fint just nu. Sådär hoppfullt, vackert och flytande. Det enda som är tråkigt är att någon jag tycker om bor för långt bort. Mer än så säger vi inte idag. Min hjärna orkar inte med något djupare än så, PUSS!

Gammal bild på brownisch-jag :)

Tror ni jag packade mycket igår eller? HAHA! Jag är ju så jävla kass. Och jag har ätit massa skit också. Har iofs promenerat några mil om dagen men bär runt på ett konstant sockersug och dålig karaktär. Ska bli grymt skönt att komma till Storvik och köra favoritrundan ute på landet varje morgon i några veckor. Jäkla synd att huggormarna vaknar nu snart bara, uuuuh, ryser bara jag tänker på alla hjärtattacker jag kommer få när de prasslar fram över grusvägarna. Jag tycker egentligen ormar är coola. Och snygga. Men jag pallar inte riktigt när de dyker upp sådär från ingenstans och slingrar skitfort. Aja, idag har jag lite jobb sedan MÅSTE jag styra upp detta. I helgen ska jag bara göra roligheter så det är idag eller aldrig typ. Promenera i solen ska jag också hinna, det känns liksom livsviktigt, PUSS!

Satan vilket väder. Det är soligt, varmt och allmän vårkänsla ute. Ni vet fågelkvitter, lekande barn, några folk som äter glass och några andra som bygger upp uteserveringarna. Jag och Anna har långpromenerat och spanat in nykläckta killingar i Mariebergsskogen. Råkade snubbla över både sushi och kaffe på vägen tillbaka också. Sedan tog jag och mina springskor en omväg hem. Kanske inte enbart pga. solen utan mitt hem är ju minst sagt ogästvänligt för tillfället. Halvpackat och rörigt. Massa tvättad tvätt som ska vikas och strykas, och massa otvättad tvätt som liksom bara är. Överallt är den också. J a g v i l l i n t e. Jag vill vara ute, äta Calippo, dricka latte på soliga balkoner och gå evighetspromenader. Kolla zombies vill jag också göra. Men det hjälps inte, nu måste jag sätta igång. Ska dra på städvänligaste spotifylistan och köra ett idiotryck. Är jag riktigt jävla svinduktig ska jag unna mig avsnitt 04 av hjärtattacksserien ikväll, PUSS!

Gårdagens promenadutsikt, dagens lunch och en lat janetjävel.

Kan det vara så att jag är lite kär?

I torsdags stämplade jag ut kl 17, sprang hem, vände upp och ner på lägenheten, panikade på lite mascara, hoppade i de högsta klackarna i garderoben och sprang till bussen. Middag på Via Appia med kollegorna väntade och jäklar vad bra det är där. Och man får egna lavastenar på bordet att grilla på, skojigt. I alla fall så tog det 24 timmar innan jag var hemma igen, inte riktigt vad jag hade planerat.

När vi var klara med världens största middag hamnade vi på Koriander och efter fyra glas djupa diskussioner och konstaterande hur skönt det är att vara vuxen, ta det lite lugnt, sitta och bara hänga och inte vara sugen på att trängas på dansgolv, stod vi svettiga, viftandes och skrikandes till E-type - This is the way.

Vinglade och bubblade hem genom natten i ett permanent fnitter som liksom ekade över hela stan, bara för att upptäcka att var helt vanlig torsdag och inte gick några bussar. Inte en taxi på plats fanns det heller. Jag tror planen kan ha varit att ringa en? Men efter vi skiljdes åt vid Hagabron fanns där en nattrökande Anna som registrerade mig från hennes balkong, och på två snabba hade hon fixat säng, sovtröja och vattenglas. Hur världsbäst på en skala? Vaknade när mobilen blinkade jobb jobb jobb. Yrade upp och fnissade när jag såg kläderna som Anna hade tagit fram till mig, drog bort mascaran under ögonen med fingrarna, drack tre  glas saft, klev i partyskorna och klickade mig bort till kontoret. Smet in på donken och köpte med mig frukost också. Elva centimeter som man dansat i halva natten känns sådär dagen efter, men träningsvärken i magen var faktiskt snäppet värre. I Annas jeansskjorta, med ömmande fötter och thai-lunch i magen överlevde jag jobbdagen och haltade sedan sliten men nöjd hem. Blev kaffe, muffins och skvaller sedan spenderade jag fredagskvällen alldeles själv. Eller ja, fram till kl 21 när jag somnade i alla fall ;P Drog hem The walking dead S01 och tänkte bättre sent än aldrig se den serien. Har liksom sparat den till influensatider men blev ju, ta i trä, aldrig så sjuk denna vinter. Råkade dock överskatta mitt psyke, och efter inledningsscenen när en död flicka med nalle vinglar emot huvudpersonen slängde jag mig på pausknappen och bytte till Jerry Springer. Men nu har jag vaknat igen, fixat te, prästostmacka och jättekudde, och ska ge det ett nytt försök i morgonljuset :) PUSS!