I wanna do bad things with you

Om fyra timmar ska jag kika på en lägenhet som är både för liten och för dyr. Trettiosex kvadrat a 4700. Men den har knakande trägolv, kakelugn, uteplats, trädgård och ligger på drömgatan. Och man får ju tydligen inte allt här i livet. Så: får jag den inte så ska jag tänka på hur dyr och liten den faktiskt var, och hur jag kommer hitta något större och mer prisvänligt. Får jag den ska jag dansa in trägolvet och bjuda på saftkalas på gräsmattan hela sommaren lång. En win-win situation helt enkelt. Har för övrigt pratat bort halva dagen i telefon. Att ringa runt till en familj av min storlek tar sin lilla tid. Men nu jävlar är det dags för zombies avsnitt två!

I want a perfect body i want a perfect soul

God morgon! Och en god morgon är det minsann :) Gårdagen var så jävla skön. Slapp frukost framför TV:n, träning, hockey (mindre kul resultat dock), middag och vin på Tempel med bästa Anna och sedan en drink och lite skvaller på Guldapan innan jag åkte hem och sov. Vaknade vid 07 i morse av att solen sken in. Tog en snabb promenad, handlade frukost, har skickat några måste-mejl och nu sitter jag här i mjukisarna och bara är framför youtube-favoriter. Min telefon är dock inte riktigt med. Igen. Precis som förra månaden bara stendog den här på morgonen. Sist så gjorde jag ju en skadeanmälan och vandrade ner till 3-butiken, och där återupplivades den. Himla skönt då det skulle ta några veckor att få en ny på försäkringen. Men nu dog den igen. Och började förvisso leva efter en halvtimme men, ska det vara på det här viset väntar jag hellre några veckor på en ny. Sjukt handikappande att bli utan telefon sådär poff när som helst hela tiden. Lite tråkigt då min iPhone varit den oslagbart bästa telefonen jag någonsin haft. Aldrig har en telefon krånglat så lite. Well.. tills den började självdö alltså.

Planen för idag är The walking dead avsnitt 2. Ett dygn tog det att kolla på avsnitt 1, haha! Fick liksom ta 10 minuter i taget och sedan andas några timmar. Och många gånger spola tillbaka samma scen flera gånger då jag okontrollerat gömde mig bakom kudden hela tiden. Det låter kanske töntigt, men det är en stor grej för mig att kunna kolla på en sådan serie ensam. Jag kan kolla läskiga saker själv. Och rent allmänt älskar jag ju skräck. Men den där långsamma, gnagande sorten som ger rysningar och känns "riktig" har jag aldrig pallat på egen hand. Har varken nerver eller hjärta för det. Välgjorda zombies är något av det värsta. Jag mår helt seriöst psykiskt dåligt. Jag får se den här serien lite som mental träning. Stärka mitt psyke. Haha. Det jobbigaste är ändå att det är spännande, snyggt och att jag verkligen vill se. Sjukt frustrerande när jag inte vågar. Smärta och tillfredställelse på samma gång. Knasigt det där.

Jisses vad jag babblar. Min lägenhet ser förjävlig ut. Kläder överallt. Halvpackade kartonger, papper, tidningar, skor och shoppingpåsar i en enda röra. Men i morgon ska jag ju inte till jobbet så då kör jag en heldag städa, tvätta, diska och.. ja.. packa. Idag ska jag bara dricka litervis med te och kolla zombies. Den 28 mars flyttar jag hem till Storvik. För en stund. Tills jag hittat ett grymt förstahandskontrakt så att jag kan flytta tillbaka på riktigt. Har till maj på mig för då ska jag vara tillbaka och börja jobba igen. Det känns fint. Karlstad är mitt hemma, så är det bara :)



Walking dead

I torsdags stämplade jag ut kl 17, sprang hem, vände upp och ner på lägenheten, panikade på lite mascara, hoppade i de högsta klackarna i garderoben och sprang till bussen. Middag på Via Appia med kollegorna väntade och jäklar vad bra det är där. Och man får egna lavastenar på bordet att grilla på, skojigt. I alla fall så tog det 24 timmar innan jag var hemma igen, inte riktigt vad jag hade planerat.

När vi var klara med världens största middag hamnade vi på Koriander och efter fyra glas djupa diskussioner och konstaterande hur skönt det är att vara vuxen, ta det lite lugnt, sitta och bara hänga och inte vara sugen på att trängas på dansgolv, stod vi svettiga, viftandes och skrikandes till E-type - This is the way.

Vinglade och bubblade hem genom natten i ett permanent fnitter som liksom ekade över hela stan, bara för att upptäcka att var helt vanlig torsdag och inte gick några bussar. Inte en taxi på plats fanns det heller. Jag tror planen kan ha varit att ringa en? Men efter vi skiljdes åt vid Hagabron fanns där en nattrökande Anna som registrerade mig från hennes balkong, och på två snabba hade hon fixat säng, sovtröja och vattenglas. Hur världsbäst på en skala? Vaknade när mobilen blinkade jobb jobb jobb. Yrade upp och fnissade när jag såg kläderna som Anna hade tagit fram till mig, drog bort mascaran under ögonen med fingrarna, drack tre  glas saft, klev i partyskorna och klickade mig bort till kontoret. Smet in på donken och köpte med mig frukost också. Elva centimeter som man dansat i halva natten känns sådär dagen efter, men träningsvärken i magen var faktiskt snäppet värre. I Annas jeansskjorta, med ömmande fötter och thai-lunch i magen överlevde jag jobbdagen och haltade sedan sliten men nöjd hem. Blev kaffe, muffins och skvaller sedan spenderade jag fredagskvällen alldeles själv. Eller ja, fram till kl 21 när jag somnade i alla fall ;P Drog hem The walking dead S01 och tänkte bättre sent än aldrig se den serien. Har liksom sparat den till influensatider men blev ju, ta i trä, aldrig så sjuk denna vinter. Råkade dock överskatta mitt psyke, och efter inledningsscenen när en död flicka med nalle vinglar emot huvudpersonen slängde jag mig på pausknappen och bytte till Jerry Springer. Men nu har jag vaknat igen, fixat te, prästostmacka och jättekudde, och ska ge det ett nytt försök i morgonljuset :) PUSS! 



How I wish. How I wish you were here. We're just two lost souls Swimming in a fish bowl. Year after year. Running over the same old ground. What have we found. The same old fears. Wish you were here.


Fright Night

Det blev en bra dag. Slappt och ledigt. En snabb sväng i stallet, ett kort springpass och massa timmar skvaller i soffan. Jag är nyss hemkommen från några kvarter bort där jag ätit årets första jordgubbar och sett remaken på Fright Night. Inte lika rolig som originalet men okej underhållande ändå. I morgon är det tidig instämpling på jobbet som gäller, känner redan hur tungt det kommer vara att gå upp ;P Kanske blir det lite kalas efter utstämpling också, återstår att se. Snart helg igen också. Denna jobbar jag inte! :) PUSS!


Ack värmleland du sköna du härliga land

Idag är jag ledig. Gick upp vid åtta för en morgonpromenad men gjorde misstaget att sätta på TV:n och sedan fastnade jag framför Kunskapskanalen. Alltid så sjukt fängslande. Att ta sig ut tog ett bra jäkla tag. Jag reste mig säkert tio gånger för att klä på mig något. Ett naturprogram senare var både skor och hörlurar på, men det tog ytterligare en halvtimme dokumentär innan jag fick tummen ur. Jag hatar när jag blir sådär handlingsförlamad, det händer titt som tätt. Annars då? Jo, hör på den här! Jag är till 98% säker på att jag fortsätter vara värmlänning. Bara för att inte få panik och balla ur drar jag hem till Gästrikland nu i April. Blir kanske hemma ända in i maj till och med. Jag vet ju att jag behöver komma bort från Karlstad för att uppskatta hur bra jag har det här, så detta borde funka? Till sommaren är planen att bli Karlstadbo permanent, vad säger vi om det? Nu affären och frukost, PUSS!


I'm a shooting star leaping through the skies like a tiger defying the laws of gravity

Men vad tusan, blev det sommar helt plötsligt? Femton grader var det när jag knatade hem från jobbet för en stund sedan. Halsduk och pälsluva kändes sådär. I morse när jag gick strax innan sju var det skrapabilrute-läge och en halv dag senare: vår! Och jag har fnitter ända ner i tårna. En såndär riktig insiktsdag. Ni vet när solen bländar, fåglarna kvittrar och favoritlåten strömmar in i huvudet och fyller på med jävlar anamma ut i fingerspetsarna, och alla pusselbitar i världen plötsligt bara faller på plats. En sådan där dag då allt är självklart, lätt och allmänt skitlogiskt. Det vill jag göra, så vill jag göra, såhär ska jag göra och jag kan, vill och vågar. Och jag är så jävla pepp och laddad men samtidigt nöjd och harmonisk och så in i helvete förälskad och trånande efter framtiden men glad för nuet på samma gång. Tänk om man kunde få vakna i morgon och bara komma ihåg att det är såhär man ska känna och tänka varje dag. Men jag vet. Det finns inget beständigt förutom förändring. Detta liv alltså, en så förunderlig grej. Extra klurigt blir det när man föddes både schizofren och utan alla hästar i hissen. Men dagar som dessa finns det hopp och varje blinkning producerar gränslösa drömmar och magiska filmscener. Nu: powerwalk och middagsshopping. Ikväll ska jag tömma hjärtat och hjärntivolit rakt ner över A4-sidorna och hoppas att det blir något hyfsat vettigt av det.


I never really cared until i met you

Åh hur brutalt jävla trött kan man vara!? Jag har vänt upp-och-ned och bak-och-fram på både dagar, nätter och mig själv. Är nyss hemkommen från kontoret och funderade hela vägen hem på vart alla bilar var? Det är ju för fasen söndag! Sedan tog det fem minuter innan jag kollade tv.nu och undrade varför det inte är något på TV ikväll? Sööndag Janet, söööndag! Jag är helt slut. Sitter här både hungrig och kissnödig men orkar inte röra mig ur fläcken. Funderar på att sova men då kommer jag ångra mig när jag vaknar i natt och när jag ska upp till jobbet i morgon bitti igen. Tusan också. Hade btw en riktigt bra kväll igår. Rätt låt vann, maten var svingod och sällskapet skrattframkallande. Kom hem på tok för sent men förhoppningsvis överlever jag. Godissugen är jag också. Riktig såndär söndagsfeeling när man bara vill gömma sig i soffan med socker, filt och film. Men orka gå ut. Orkar inte ens göra te tror jag. Haha nu blev det nästan lite gnälligt här. Jag lägger ner. PUSS!


It's a mystery why i can't stop thinking of you

I morse vaknade jag 07.45. Mobilen ringde 07.00 sedan snoozade jag i 45 minuter. Skönt. Men så är ju grejen den att jag skulle till jobbet, och senast 07.55 måste jag dra för att inte komma sent. Haha 10 minuter till godo alltså, så jävla smidigt. Nu är jag äntligen hemma igen efter en dag på kontoret i pyjamaströjan med oborstat hår och tänder. Äter lite sen lunch och ska strax ta en helt sinnes efterlängtad dusch. Ikväll blir det svennebananigt med tacos och Melodifestivalen. Ska hänga med stans skönaste och ser jäkligt mycket fram emot en helkväll i Hagas bästa soffa. Loreen känns som den självklara vinnaren, och den bästa att skicka till Eurovision, jag gillar dock Dead by April mest :) PUSS!



Man borde passa på att använda discokulan från nyår en andra gång


Wake Me Up Before You Go-Go



Bild från i julas. Hade helt missat att det var 1986 i år.


Breathe out so I can breathe you in



Sängen bäddad, träningsskorna på och min iPod laddad med en jävla massa power. Nu går jag och köper muffins.


vi liksom väntar på en vårdag i november

Mina vinresor tog tvärstopp där för två helger sedan när någon stoppade knark i mitt glas. Avsmaken för alkohol har aldrig varit större. Jag har finurlat hela veckan på om jag ska våga korka upp till Melodifestivalen i morgon, men just nu lockar te mer. De dricker vin på nyhetsmorgon och jag liksom ryser axlarna upp över öronen. Jag borde dock köpa en flaska utifall. Onödigt kan tyckas. Men hey ni läser tjejen som senast igår köpte honung eftersom burken var fin och den passar på kryddhyllan. Jag kokar pasta. Jag som inte äter pasta till middag längre lagar idag frukost av den. Fick ett idiotsug efter spagetti med falafel och tomatsås, och idiotsug tar dålig hänsyn till klockan. Jag är glad att snön kom igen. Den tidiga våren väckte rymningsgenen tidigare än vanligt, och jag har redan sökt fjellhotel på Norges platsbank, mejlat min gamla chef på Island och småkikat lite på jobbmöjligheter på engelska landsbygden. Det la sig med snön. Jag trivs här, jag tror jag kommer sparka många värmländska höstlöv framöver. Men ibland så inbillar jag mig fortfarande att livet finns där ute någonstans och väntar på mig. Just nu väntar pastan. Mer äventyr än så blir det nog inte idag. PUSS!

Där har tiden gjort en hållplats för oss och allt som hänt dit kan jag gå och sakna dig

Ikväll har jag varit på ett trevligt kalas hos förträffliga människor. Det kastades spagetti på golvet och åts paketpapper, sånt gör ju vilket kalas som helst. Blev sedan uppmött ute i kalla Karlstadsnatten och så traskade vi hela vägen hem till tha hood aka Rud. I morgon ska jag tillbaka till jobbet igen. Inte mig emot. Ibland känner jag att jag liksom vill be om ursäkt för att min blogg är i dagboksform. Jag älskar ju att skriva så in i helvete mycket. Jag gillar att skriva roligt och snabbt, seriöst och allvarligt. Jag gillar att skriva kvickt och spontant och långt argumenterande. Jag älskar att pussla ihop röda trådar, skapa rim och rytm, peta på igenkänningsknappar och leta med ljus och lykta efter de perfekta orden för just den där känslan. Men inte nödvändigtvis här. Inte på det här stället. Det här är ju min dagbok. Mitt pladderplank. Mitt alldeles egna ställe där jag inte vill behöva jobba eller tänka på hur jag presenterar mig själv. Bloggen är ett superverktyg för att marknadsföra sig själv, och jag har många gånger tänkt tanken på en blogg som gör just detta. Men inte här. Inte den här bloggen. Dessa sidor sträcker sig så många år tillbaka och är fulla av toppar, dalar, kärlek och tårar. Det här är min dagbok och här handlar det inte om vad jag kan, här handlar det om vem jag är. Nu har vi rett ut det. Mest för min egen skull för att kunna släppa prestationsångest och tankar på vad jag egentligen borde göra med min blogg. Tror det är dessa tankar som ofta sätter stopp för mitt bloggande nu för tiden. Jag känner att när jag skriver måste det hela tiden vara något som jag tjänar på. Yrkesmässigt alltså. Jag har helt glömt bort hur mycket personen Janet tjänar på att skriva här. Det var ju därför jag började, för att jag mår sjukt bra av att bara få skriva av mig utan en tanke på presentation, form och mottagande. Nu börjar det bli jävligt babbligt känner jag. Jag är trött. Och lite känslomässigt förvirrad. Ska kolla klart Big Brother sedan sova. Bjuder på en bild på mig själv från idag också. Min page har vuxit som ogräs och min ansiktsfärg är blå, PUSS!



just wanna make the world dance

Hej, jag är fortfarande här. Denna bloggsvacka är en seglivad jävel minsann. Det händer massa saker och jag tänker massa saker. Att få ned något här har dock aldrig varit svårare. Jag förstår inte varför? Jag saknar både bloggen och er. Jag tror att det i grunden beror på lathet. Jag har blivit bekväm och stoppar lätt huvudet i sanden nu för tiden. Jag tror i ärlighetens namn att jag var en både bättre och lyckligare människa när jag vred och vände på saker i all evighet. Det förde mig liksom framåt i livet. Jag drömde, längtade och ville allt. Samtidigt är det ganska jobbigt ibland, att leva livet ständigt analyserande och filosoferande. Då är det lätt att blunda för att bara få vara ibland. Och ibland blir lätt igen och plötsligt sitter jag här och liksom bara är. Jag har hamnat i någon sorts whatevertillstånd. Jag är nöjd, men inte jättenöjd. Jag mår bra, men inte bäst. Och när jag funderar på detta trivs jag inte alls. Fan, antingen går det i 200 eller inte alls. Har jag inget stabilt och sunt mellanläge? Idag är jag i alla fall ledig från jobbet (jobbar helg) och har spenderat två timmar utomhus i blåsten. Långpromenad med syster och lite iPod-funderingar. Jag vill inte bara fortsätta åka med. Det fungerar ju för stunden men jag vill inte se tillbaka på mitt liv och ångra mig. Jag vill leva livet, inte låta livet leva sig självt. Jag vill mer. Vi får jobba på det. Nu ska jag fixa middag och hoppa in i duschen, sedan ska jag på kalas :) PUSS!

Tillbaka till vanligheten

Idag var jag tillbaka på jobbet. Det var riktigt skönt. Stressigt, men ändå skönt. Jag har inte alls lust att sluta utan skulle gärna jobba några månader till. Förstår inte vart tiden tagit vägen? Efter utstämpling lurade min kära kollega Ninja (jag vet, vem vill inte heta Ninja liksom) med mig till godishyllan så nu sitter jag här med en påse socker. Det passar ju fint nu när jag inte får träna på hela veckan. Jag ska vila. Inte riktigt min grej, men efter denna helg är jag ändå med på det. Jag mår väldigt mycket bättre nu. Inte helt hundra, men okej. Jag hade tusen saker att skriva men kommer självklart inte ihåg en enda just nu. Haha förlåt för att jag är så sjukt tråkig. Snart blir det förändringar och massa nytt här, vare sig jag vill det eller inte. Hang in there :)

Tack snällingar!

Hej och största tack för att ni är såna klippor! Jag mår så mycket bättre nu av fina sms och samtal, när det kommer till att välja vänner och familj har jag verkligen haft sjukt bra smak ;P Jag mår bättre fysiskt också. Är fortfarande svag och skakis men liksom, okej ändå. Och min telefon är en kämpe minsann. Jag skulle ju lämna in den idag men istället lyckades killen i 3-butiken starta den!? Och nu fungerar den igen (ta i trä). Så jag ger den en chans till :) Det var för övrigt lite väl optimistiskt av mig att åka ner på stan, jag är heeelt sluut nu och tror jag måste gå och sova igen. Men samtidigt var det skönt att få lite luft och komma ut i alla fall en liten stund. Jag tror jag måste försöka glömma det här och sluta försöka komma ihåg. Det är fortfarande svart och kanske får jag acceptera det och liksom, bara gå vidare. Det kan inte vara bra att älta detta och jag blir liksom så ledsen och bitter när jag tänker på det. Idioterna där ute blir ju inte färre för att jag går och funderar på dem. Samtidigt önskar man verkligen att man kunde göra något och förhindra att sånt här händer. Många går det ju tyvärr betydligt sämre för än mig. Nej, nu blir det några timmars sömn, jag är så löjligt svag så det finns inte. Ikväll ska jag, om jag orkar, pallra mig två kvarter bort för film och te. Och i morgon är det tomt på schemat. Skönt. En sova och dricka te-dag till så är jag nog tillbaka på banan sedan. Jag ser fram emot att gå till jobbet på onsdag och lämna den här helgen bakom mig! Tack för att ni finns.

En olycka kommer sällan ensam..

Men vad är oddsen? Haha nu har min telefon dött också. Hade den försvunnit/gått sönder igår hade jag inte blivit förvånad men nej, jag tappade inte bort något alls igår och hela dagen idag har den fungerat fint. Eller ja, den har fungerat som den har de senaste månaderna, lite sådääär det vill säga, men nu var den plötsligt svart och går inte att sätta på. Eftersom jag har försäkring på den har jag varit på väg att skaffa en ny, men det har liksom inte blivit av, men nu gjorde jag iaf en skadeanmälan och kan förhoppningsvis hämta ut en ny redan i morgon. Men så jäkla typiskt att jag inte kan nås nu efter igår och allt. Men ni behöver alltså inte vara oroliga om jag inte svarar :) Jag mår lite bättre nu faktiskt, har ätit två tallrikar fil och vågat mig på en tekopp till och med. Och med dagen har jag bara blivit mer och mer glad att det faktiskt gick så bra som det gjorde. Jag är ju självklart förbannad och ledsen också, men för min egen skull väldigt lättad nu när det sjunkit in vad som hände och kunde ha hänt. I morgon går jag inte till jobbet, som ni kanske förstår. Förutom att jag är ganska mentalt slut är jag ett vandrande blåmärke med lätt hjärnskakning. Fast det skulle ändå vara kul att gå dit och råka bli utvald till ett sånt där random drogtest. Tydligen kan det visa positivt i flera dygn. Haha.. nej..  det är inte kul. Jag är i alla fall passande nog ledig på tisdag så på onsdag satsar jag på att komma tillbaka med nya krafter. Nu ska jag knäppa på en feel-good-film och försöka vi lämna detta bakom mig. PUSS!

Ett otrevligt men viktigt inlägg

Det här är inget trevligt inlägg, så om ni inte vill läsa något otrevligt rekommenderar jag er att sluta nu. Igår slängde jag på mig partyögonskugga och en knallrosa starwarströja och drog på kalas. Vi spelade Wii, sjöng och hade det allmänt supertrevligt. Stället som vi skulle till hade två mils kö, så planen var en öl på någon pub men då vissa ville dansa hamnade vi istället på ett blinkade dansställe. Well, jag hade redan innan tänkt festa till det lite. Jag går så sällan ut och jag har blivit dålig på att dricka, så jag tänkte att det skulle vara skoj att faktiskt bli lite full och dansa med tjejerna. En drink senare är det svart. Då menar jag inte lite minnesluckor utan jag menar svart. Drogtestet på sjukhuset idag visade Rohypnol och de misstänker att jag även fått i mig GHB (som tydligen är svårt att hitta spår av). Jag har haft låg puls och varit svimfärdig hela dagen så fick vara kvar på sjukhuset för observation och ompyssling till eftermiddagen och sedan dess har jag legat i sängen med frossa och värk i hela kroppen. Jag har kanske spytt 30 gånger (nej jag skojar inte) och det finns inga ord för hur ont mitt huvud och min mage har gjort.

Jag lämnade min drink i kanske 20 sekunder, men det räckte. Jag vet att sånt här händer, men man tänker liksom att det aldrig kommer hända en själv. Men nu vet jag. Och ni. Det händer.

Jag vill tacka mina fantastiska vänner som tog hand om mig i natt, speciellt en särskild som bokstavligt talat bar mig. Herregud vad hemskt det måste ha varit. Jag blev inte bara dåsig, jag blev medvetslös. Men hann tydligen med att krypa runt och spy en del först. Ni vill inte se mina knän eller bulan i mitt huvud efter att jag ramlade in i en stenvägg. Jag vet, det låter så jävla sjukt och det sjukaste är att jag inte ens minns. Inte en liten del ens, det är bara ett svart hål. Jag är ändå lycklig som kom undan med endast detta, vågar inte ens tänka på vad någon hade kunnat göra med mig. Jag hade inte ens vetat om det. Hade också turen att få fantastisk sjukhuspersonal som inte bara var grymt duktiga på sitt jobb utan också pratade så fint och fick mig att må bättre.

Så snälla vänner, bekanta och andra som läser. Var rädda om er och håll koll på drinkarna. Det finns tråkigt nog helt sjuka människor där ute.

Gotta have my bowl gotta have cereal

Sådärja! Då var man utstämplad och har hämtat upp en flaska rött på systembolaget. Snart kommer det sällskap från några kvarter bort och då blir det mat, vin och På spåret. Några rundor TP tippar jag på innan sängen också. I morgon ska jag på en fest där jag endast känner en person, det känns skitkul men samtidigt nervöst. Jag ska försöka hålla käft, satsa på att le och nicka så långt det går. Annars vet jag hur det blir. Jag blir nervig av minsta lilla sekunds tystnad och vill på alla sätt rädda situationen (som ingen annan ser utom jag) och så börjar min mundiaré. Och då försöker jag skämta, ingen fattar, och det slutar med att jag står där som ett miffo och skrattar åt mig själv. Vilket ger mig ännu mer panik och får mig att försöka rädda med ytterligare skämt. Ja, ni fattar. Missanpassad helt enkelt. Det är jävligt skumt det där. Att man kan ha social fobi samtidigt som man älskar människor och sociala sammanhang så jävla mycket. Men nu ska jag springa ner i tvättstugan, för idag är det minsann den 24, PUSS!

Spelar pappas skiva ifrån -69



En bild. Nu ska jag bättre sent än aldrig sova!


Tidigare inlägg Nyare inlägg