just wanna make the world dance

Hej, jag är fortfarande här. Denna bloggsvacka är en seglivad jävel minsann. Det händer massa saker och jag tänker massa saker. Att få ned något här har dock aldrig varit svårare. Jag förstår inte varför? Jag saknar både bloggen och er. Jag tror att det i grunden beror på lathet. Jag har blivit bekväm och stoppar lätt huvudet i sanden nu för tiden. Jag tror i ärlighetens namn att jag var en både bättre och lyckligare människa när jag vred och vände på saker i all evighet. Det förde mig liksom framåt i livet. Jag drömde, längtade och ville allt. Samtidigt är det ganska jobbigt ibland, att leva livet ständigt analyserande och filosoferande. Då är det lätt att blunda för att bara få vara ibland. Och ibland blir lätt igen och plötsligt sitter jag här och liksom bara är. Jag har hamnat i någon sorts whatevertillstånd. Jag är nöjd, men inte jättenöjd. Jag mår bra, men inte bäst. Och när jag funderar på detta trivs jag inte alls. Fan, antingen går det i 200 eller inte alls. Har jag inget stabilt och sunt mellanläge? Idag är jag i alla fall ledig från jobbet (jobbar helg) och har spenderat två timmar utomhus i blåsten. Långpromenad med syster och lite iPod-funderingar. Jag vill inte bara fortsätta åka med. Det fungerar ju för stunden men jag vill inte se tillbaka på mitt liv och ångra mig. Jag vill leva livet, inte låta livet leva sig självt. Jag vill mer. Vi får jobba på det. Nu ska jag fixa middag och hoppa in i duschen, sedan ska jag på kalas :) PUSS!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback