Walking dead

I torsdags stämplade jag ut kl 17, sprang hem, vände upp och ner på lägenheten, panikade på lite mascara, hoppade i de högsta klackarna i garderoben och sprang till bussen. Middag på Via Appia med kollegorna väntade och jäklar vad bra det är där. Och man får egna lavastenar på bordet att grilla på, skojigt. I alla fall så tog det 24 timmar innan jag var hemma igen, inte riktigt vad jag hade planerat.

När vi var klara med världens största middag hamnade vi på Koriander och efter fyra glas djupa diskussioner och konstaterande hur skönt det är att vara vuxen, ta det lite lugnt, sitta och bara hänga och inte vara sugen på att trängas på dansgolv, stod vi svettiga, viftandes och skrikandes till E-type - This is the way.

Vinglade och bubblade hem genom natten i ett permanent fnitter som liksom ekade över hela stan, bara för att upptäcka att var helt vanlig torsdag och inte gick några bussar. Inte en taxi på plats fanns det heller. Jag tror planen kan ha varit att ringa en? Men efter vi skiljdes åt vid Hagabron fanns där en nattrökande Anna som registrerade mig från hennes balkong, och på två snabba hade hon fixat säng, sovtröja och vattenglas. Hur världsbäst på en skala? Vaknade när mobilen blinkade jobb jobb jobb. Yrade upp och fnissade när jag såg kläderna som Anna hade tagit fram till mig, drog bort mascaran under ögonen med fingrarna, drack tre  glas saft, klev i partyskorna och klickade mig bort till kontoret. Smet in på donken och köpte med mig frukost också. Elva centimeter som man dansat i halva natten känns sådär dagen efter, men träningsvärken i magen var faktiskt snäppet värre. I Annas jeansskjorta, med ömmande fötter och thai-lunch i magen överlevde jag jobbdagen och haltade sedan sliten men nöjd hem. Blev kaffe, muffins och skvaller sedan spenderade jag fredagskvällen alldeles själv. Eller ja, fram till kl 21 när jag somnade i alla fall ;P Drog hem The walking dead S01 och tänkte bättre sent än aldrig se den serien. Har liksom sparat den till influensatider men blev ju, ta i trä, aldrig så sjuk denna vinter. Råkade dock överskatta mitt psyke, och efter inledningsscenen när en död flicka med nalle vinglar emot huvudpersonen slängde jag mig på pausknappen och bytte till Jerry Springer. Men nu har jag vaknat igen, fixat te, prästostmacka och jättekudde, och ska ge det ett nytt försök i morgonljuset :) PUSS! 



Kommentarer
Postat av: Anna

Du, bästo, jag tycker verkligen om dig! <3

2012-03-17 @ 23:03:54

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback