You know that i could use somebody

Jahaja, så mycket blev det av det lovade helgbloggandet. Jag har börjat se ett mönster i mina helger. Först börjar de. Sedan tar de slut. Trots denna insikt är det fortfarande lika förvånande varje gång det händer. Söndag är man helt enkelt aldrig beredd på.

Jag är nyss inkommen från en timmes Rud runt med grannen. Egentligen heter hon Louise, men då även min syster här i stan heter Louise kan det uppstå viss förvirring, därför får hon heta grannen. Jag och grannen driver sedan några år tillbaka tjockisklubben. Det började som en deltidsverksamhet men nu för tiden kör vi på heltid. Från att ha varit bekanta som promenerade bort festkilon ihop är vi nu för tiden vänner som försöker sluta vara tjocka tillsammans. En mycket fin vänskap. Den tidigare delen av idag vandrade jag bort på Bergviks köpcentrum och Plantagen med chefredaktören. Egentligen heter hon Anna men eftersom min bästis också.. ja.. ni fattar.

Igår var jag på stan och spelade biljard. Spelar säger jag med risk för att någon gammal lirare vrider sig i sin grav, för inte var det vackert inte. Men det sägs att försöka duger och huvudsaken är att man har kul. Vi hade jävligt kul. Någon öl senare hamnade vi på stället bredvid för en whisky och lite skvaller innan evolution, dåliga gener och svinkass karaktär tog oss till Burger King. Ett Crispy chicken meal med lökringar senare somnade jag mätt och nöjd och drömde om dinosaurier. Nu väntar jobbvecka och jag är måttligt taggad. Jag behöver verkligen styra upp det här med nytt jobb och ny lägenhet nu. Har ju faktiskt bara skrivit kontrakt på båda mars ut. Tiden försvinner helt sinnes. Nu: te, pyjamasbyxorna och IQ-befriad TV i någon timme innan läggdags. PUSS!




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback