Heaven aint close in a place like this

Jag glömde ju skriva att jag inte blev värst sjuk. Jag ville inte ropa hej liksom, men nu känns det mer safe att ta upp. Det är första gången i mitt liv det händer. När man vaknar med ond hals, stort dunkande huvud och feber brukar det vara kört, då kommer snor och frossa på posten senast dagen efter. Men.. på nå vänster blev det inte så. Jag mådde som väntat bajs igår när jag traskade till jobbet. Huvudet var fortfarande stort och halsen ond. Jag satt där och hängde på min kontorsstol med jacka och frossa och försökte hinna med så många måsten som möjligt, samtidigt som jag räknade ner tills febern skulle ta över och jag fick se mig besegrad. Men konstigt nog hände det aldrig. Jag tog mig igenom förmiddagen på Alvedon och ju senare det blev detso bättre mådde jag. Vid 20 igår kväll kände jag mig så pass pigg att jag tog en långpromenad till middagsinbjudningen och i natt gick jag även hela vägen tillbaka. Okej, jag mår inte heeelt hundra och är lite småsnuvig och hängig, men inte alls sådär skitförkyld som jag garanterat annars alltid blir då jag vaknar med feber och halsont. Skumt. Men jag tänker inte klaga.

Idag hade jag planer på en riktigt fixa-dag. Och då menar jag inte hemma, utan mig själv. Jag är ett vrak just nu. Ofärgat och oklippt hår, likblek hy, ofixade fötter, utvuxna ögonbryn osv osv. Behöver fortfarande tappa något kilo också, så borde leva på sallad och powerwalka minst någon mil innan måndag. Men jag vet inte. Det känns bara så jäkla omständigt och jobbigt. Jag har blivit jävligt lat när det gäller mig själv och inbillar mig till och från att jag inte bryr mig. Men det är ju inte sant. Jag känner mig inte värst snygg just nu, och lite uppiffning skulle nog inte sitta fel ändå. Men ibland blir jag bara så jäkla trött på att det måste vara på det viset. Att omålade tånaglar och ofärgat hår är fult eftersom vi har lärt oss det. Totalt mindfuckade. Varför kunde vi varit lite smartare från start så kunde vi lagt tiden på något vettigare? Och det är nu jag skulle kunna göra något åt saken, helt enkelt skita i hur man ska se ut och ta första steget mot någon sorts förändring. Well.. jag är alldeles för inrutad och fast för det tyvärr. Jag är liksom en av dem som helt seriöst tror att jag ÄR bättre med nagellack på fossingarna och ammoniak i skallen. Jag tror jag är snyggare när jag väger 5 kilo mindre också, trots att andra inte ens ser skillnaden. Att jag är medveten om detta förändrar inte ett skit. Detta får mig ganska ofta att tänka att jag är den mest hjärndöda av alla.

Jeeesus vad ärligt och argt det blev nudå. Nä vet ni vad, nu får det bli solariet och ett stopp på hårfärgsavdelningen på vägen tillbaka. Så att jag kan fortsätta skylla allt på det fuckade samhället, leva lycklig och nyfärgad och slippa fundera på det. Jag tror nämligen mina resterande hjärnceller är för få och brända för att palla den sortens reflektion. Världen är dum i huvudet, that's it, orka göra något åt saken. (uuuuh vad det svider men kanske mest för att det är sant) PUSS!





Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback