Klockan är 13 och såhär långt har jag kommit

Avsnitt 11 av finaste feel-good-serien. Jag däremot mår fantastiskt dåligt. Har skakat och haft feber i två dagar nu, och äntligen har det lagt sig lite. Men mitt huvud är fortfarande tungt, ögonen gör ont och jag rör mig i slowmotion. Det enda jag gör är att sova och ha förjäkla tråkigt. Är man lite hängig är det ju annars skönt att knarka te, bygga koja i sängen och streck-kolla film. Men när man är såhär riktigt förkyld är till och med det jobbigt. Jag har försökt äta frukost men honungste är det enda jag orkat få i mig. Ligger och samlar kraft för att laga lite lunch, tror jag behöver energin. Det värsta just nu är nog tristessen. Jag har riktigt jävla sinnes tråkigt. Efter en helg fullspäckad av folk känns det extra tomt nu. Jag längtar både till jobbet och träningen. Och att bara få umgås med någon. Å andra sidan skulle jag aldrig orka ha någon här just nu heller. Jag längtar utomhus också. Ska ha det som dagens mål att i alla fall ta en promenad runt huset. Förlåt för världens tråkigaste blogg och gnälligaste mig. Men det är inte kul att vara sjuk :( Buu!




Once upon a time


Förjävlakyld

Uuh som jag mår. Tror det har kört in en lastbil i mitt huvud i natt, och sedan dess har den försökt fickparkera där inne. Och jag snorar, hostar och fryser. Jag mår helt enkelt riktigt dåligt. Kul läsning inte sant? Jag har ju massa skoj uppdatering från Gbg men jag orkar bara vara gnällig just nu. Nej.. jag får be att återkomma när jag är lite piggare och gladare, puss!


And I know everything changes All the cities and faces But I know how I feel about you


Just idag är jag stark just idag mår jag bra

Inställning är verkligen allt ibland. Jag tjatade nästan sönder huvudet på mig själv igår, malde och malde på om hur jag måste tänka på det som är bra och inte låta det dåliga få grepp om mig. Och med det i bagaget hade jag en skitbra dag på kontoret. Fortfarande stressigt, ganska rörigt och utmanande, men istället för att få panik och känna att jag hellre skulle gå hem och sova så försökte jag fokusera på allt jag lär mig, vilken grym erfarenhet jag får och hur ett leende smittar av sig på andra och alltid ger något tillbaka i slutändan. Det fungerar verkligen, även om det ibland är jävligt tufft att se positivt på en jobbig situation. Sååå.. nog om det :) Jag håller på och tvättar och packar i ett. I morgon drar jag till Gbg direkt efter jobbet och att vara ute i god tid är liksom inte min grej. Jag längtar så in i helvete (ursäkta) efter den här helgen. Ledigheten är så sjukt välkommen och att dessutom få spendera den med mina grymt saknade och annars väldigt utspridda vänner, samlade på samma ställe för en helg fullspäckad med kalas, lekar, drinkar och mys.. ÅÅH! Det känns såå bra! Nu ska jag springa ner och flytta favorittröjorna från maskinen till torkskåpet, sedan fixa lite middag. Idag blir det veggiefärs med avokadosallad och Feta. Har jag sagt att jag gillar fetaost? Klockan är bara 18.00, det var länge sedan jag var hemma så tidigt. Det blir minsann lite Queen och sjunga i stekspaden och sköljmedlet mellan köket och tvättstugan :) Livet är bra jäkla fint när det är fint minsann, PUSS! PS. Då jag kände att det var en sån där kanon-dag idag kunde jag inte låta bli att rota längst in i garderoben efter smaljeansen. Har sneglat efter dem de senaste tre veckorna, men inte känt mig redo för att veta svaret. Men så idag.. jag fick ju på mig dom! Säger inte att jag kan sitta ner, men vem tusan bryr sig om sånt?



Tröjan är systers från Topshop, sorry ;)


Spelar pappas skiva ifrån -69

Äntligen en lite lättare dag. Eller dag och dag, kväll i alla fall. Idag gick jag till jobbet innan jag började och stannade efter att jag slutat. Det kan ha varit den längsta jobbdagen någonsin. Men i stress, svett och ångest fick jag jäkligt mycket gjort och lyckades strukturerade upp en hel del. Arbetet gav liksom utdelning. Och det är så jävla skönt för nu andas jag faktiskt ut för första gången på ett tag. Klockan är 19.30 och det är kanske inte jättemycket dag kvar, men jag har stekt veggiebiffar, begravt dem i Feta och Ruccola och öppnat en öl (ja, jag har öppnat en öl). Nu är jag och måltiden inflyttad till soffan och Stekta gröna tomater intryckt i DVD:n. De närmsta två timmarna ska jag bara bo under filten, kika film och dricka min öl. Och i morgon ska jag gå till jobbet och vara pepp istället för ångestig, PUSS!



Jag och min favoritkanin


This Romeo is bleeding

Doooooooown. Rakt ner. Spikrakt utför. Så har min dag känts. Jag har liksom deppat ikapp med timmarna. Klockan har dragit energin ur mig minut för minut och jag känner mig alldeles grå och tom. Ungefär som om en Dementor varit framme och sugit på mig. Jag sov dåligt, det har varit en dryg dag på jobbet, jag har ont i huvudet och mina ögon svider. Men sånt händer ju, jag brukar inte bli deppig för det. Jag vet inte riktigt vad som är grejen, allt har liksom bara känts fel hela dagen. Nästan på gränsen till ångest. Sån där man inte kan placera. Usch. Jag är precis hemkommen från kontoret och har rostat mackor (jag vet, sjukt dåligt men idag orkar jag inte bry mig) och hämtat täcket till soffan. Här stannar jag tills det är läggdags. Så väntar ny jobbvecka i morgon då. Det känns bajs just nu. Förlåt för gnället, ingen aning om vart detta kommer ifrån. Kanske är det all stress som har kommit ikapp, jag brukar dock vara jäkligt tålig, men men. Jag orkar inte spekulera i det. Istället hoppas jag att en söt film och några liter te gör sitt, PUSS!


Jag är lucy in the sky jag är högt över taken

Idag var det jobbigt som fan att gå till jobbet. Från måndagskänsla till lördagskänsla på ett dygn, och det var riktigt tråkigt och tungt att sitta på kontoret. Dagen lättades dock upp helt sinnes av att Sandra och Daniel står med självaste Herr och Fru Lassila utanför kontoret när jag kom ut genom dörren. Finaste gästerna från självaste Storvik i Karlstad, så himla kul :) Vi körde sushidejt och lite skvaller innan de körde vidare, åh så kul att se dem :) Och här i stan också. Nu längtar jag tills jag åker uppåt och hälsar på hemma i byn nästa gång.

Efter att ha vinkat och kramat hejdå blev det Annas soffa och kaffe. Sedan promenerade vi hem till mig och gjorde toast och kikade barnfilm. Lite slemmig Daim-Cappuccino hann vi med också. Nu sitter jag här och slökikar på TV och lyssnar på stormen, ganska mysigt. Jag glömde min mobil på stan idag också, så är liksom telefonlös. Känner mig helt handikappad när jag inte kan kolla saker eller när folk inte kan nå mig. Nu inser jag verkligen hur mycket jag använder min mobil. Nyss när jag tänkte kolla TV-appen, för en stund sedan när jag skulle kika vädret och inte ens jobbschemat kommer jag ju åt. Allt är liksom mycket snabbare och mer lättillgängligt som appar än i webbläsaren på datorn (har jag märkt nu ikväll när jag fått surfa old-school). Aja nog om det :) Ska se till att hämta upp den i morgon helt enkelt.

Haha vilket tråkigt inlägg. Inga bilder har jag heller, de är ju i mobilen. I morgon ska det jobbas igen, dags att sova alltså. Ensam första natten på några i rad nu får se hur det känns, PUSS!

Once upon a time

Jag har två olästa inlägg från helgen, alltså onsdag, torsdag. Såna där utkast jag skrivit om och om igen och ändå inte kunnat med att publicera. Jag vet inte varför det är så svårt nu för tiden, att bara uppdatera om läget liksom? Så fort jag gör något tänker jag att ni ska lägga massa vikt vid saker vilket gör mig nervös då jag själv inte bestämt vad jag tycker och tänker. Så jäkla dumt, jag vet. Ni får väl liksom tänka och tro det ni vill, precis som alltid, saker blir ju inte annorlunda för det. Jag förstår inte varför jag blivit så känslig och försiktig. Jag antar att jag försöker skydda mig själv från något. Förväntningar kanske. Eller så är jag kanske bara trött på att förklara varför jag inte har någon pojkvän och flyr från alla möjliga vägar dit. Jag behöver verkligen jobba med mig själv, det börjar bli så tröttsamt att vara känslorädd.

Idag var det tillbaka till jobbet som gällde och i min värld är det måndag. Jag jobbar ju helgen + kommande vecka och har noll koll på dagar eller datum och är allmänt slut i huvudet. Hade en superbra ledighet men är alldeles för stressad på kontoret vilket sätter sina spår direkt jag kommer dit. Det ligger verkligen tyngd på axlarna. Så himla synd då jag i grunden gillar och trivs på min arbetsplats. Stress är bajs.

Nu är jag precis hemkommen från en svinkall promenad hem och har nyss ätit massa Ruccola och Fetaost. Okej, det var några morotsbiffar på tallriken också, men jag skulle nog kunna leva på Ruccola och Feta. Köpte med mig 85% choklad också. Det bästa med att hitta rutiner och sunda vanor i ätandet är att kunna unna sig godsaker utan dåligt samvete och utan den där hetsen. Att hitta balansen och inte behöva utesluta något, det måste ju vara den enda vägen som fungerar i längden. Den enda vägen som inte är tråkig i alla fall.

Jag har sjukt mycket bilder i mobilen, ska försöka slänga upp några innan jag sover sedan. Så länge får ni nöja er med ett foto på Fröken bloggägare. Från i måndags (fan vad skönt att jag kapade håret)



Minus 4 kg är nu minus 6 kg. Snart är jag som vanligt, så skönt!


Hon springer med tindrande ögon

Äntligen helg. Eftersom jag jobbar lördag-söndag denna vecka är jag ledig två vardagar. Får liksom helg mitt i veckan istället. Känns lyxigt med ledighet efter endast två arbetsdagar. Å andra sidan blir det åtta dagar på raken innan nästa helg. Men det är ju ett senare problem. Idag gick jag direkt från kontoret till Anna och sallad-kyckling-fetaost. Efter två portioner var knatade vi stan och Herrhagen runt innan klockan blev skitmycket och jag släpade fötterna hemåt. Nu är jag på plats i min egen soffa. Det är dryga sexton timmar sedan jag låste dörren i morse och jag fattar verkligen inte vart tiden tar vägen!? Det går ju fortare för var dag som går, jag hinner inte med. Sitter här och gäspar käkarna ur led, men det skulle vara så skönt att bara hänga framför TV:n en stund och googla lite onödigt. Ska satsa på det. Somnar jag i soffan så gör det ju faktiskt inget, för ikväll ställer jag minsann ingen klocka. Fasen då. Jag har liksom ingenting att säga. Jo visst ja! Jag och Anna kikade på något program (svenskars hemliga liv kanske?) om såna som pratar med andar, ser spöken osv. Då handlade programmet om två män i Karlstad som hade en butik. Vi var tvungen och spola tillbaka (kikade på play) och lyssna igen och yes, det var här i stan! Och programledaren klev in i värsta hokus-pokus-butiken och intervjuade dessa män som höll på med allt möjligt knasigt och spännande. Så en timme senare var vi påklädda och efter lite surf på hitta.se hittade vi stället på en jäkligt central bakgata. Jisses så hemmablind man blir, man liksom bara knatar förbi ställen i flera år utan att märka att de finns. Aja, hur som helst blir det i allafall ett besök hos de hemsökta herrarna och deras butik någon dag framöver. Ja, det var väl ungefär det jag hade att säga idag. Jag kan faktiskt passa på och vara lite regelrätt och bjuda på dagens outfit också (säger man det nu för tiden? modebloggarna har säkert börjat med något nytt coolt sätt att säga det på) anyways: Janet och Janets kläder 17 januari 2012:



Det har gått flera veckor baby

Idag är jag så jävla slapp. Jag hade skitsvårt att ta mig upp ur sängen och jag har gått runt och halvsovit hela dagen på jobbet. Och att promenera hem var bara jobbigt, plågsamt och kallt. Känner för att ta täcket och bygga koja framför TV:n till läggdags. Jag gick verkligen och höll tummarna för att träningssällskapet skulle ställa in eller glömma bort. Men inte det inte. Nyss plingade mobilen: halv åtta vid Pekås? Jag svarade yes yes snabbt som fan innan jag slappar ur totalt. Nu blir det kasta i sig några veggiebiffar för om 15 min måste jag ut i mörka kylan igen, brrr. Men det är ju nyttigt och allt det där. PUSS!

Repeat


Ska vi göra nåt äckligt baby?

Denna söndagen har varit en i promenadernas tecken. Jag har allt som allt knatat runt i cirkus fem timmar i dag, skönt! Började långrundan på egen hand för att sedan hämta upp Anna. Vi satte siktet på Mariebergsskogen och klappa kossorna, himla mysigt. Efter några sidospår hamnade vi i hennes soffa med blomkålsmos, spenat och sojakorv. För att väga upp för denna snuskigt nyttiga middag köpte vi ett varsitt wienerbröd till efterrätt. Sedan hann jag bara hem och av med skorna innan grannen ringde och då var det på't igen. Två timmar senare är jag hemma. Igen. Klockan hann bli tokmycket av allt motionerande, men jisses så skönt jag kommer sova. Grannen bjöd btw på hembakat LCHF-fika efter tjockisrundan också. Kvällsmacka samt en muffins med 1 gram kolhydrater styck, hur sjukt bra är inte det?



I fredags åt jag dock massa hemlagat socker:



Men åååh så gott det var! Allt som allt har det varit en riktigt bra helg. Träffat skönt folk och haft det slappt och bra (förutom en massa träning då). I morgon väntar jobbet men har bara två dagar på schemat innan jag tar två dagar ledigt, inte mycket till måndagsångest då inte. På min lediga onsdag ska jag göra något nytt, uppdatering om detta följer! Åååh visst ja! Jag råkade ju peta lite med håret också, så nu är jag tillbaka till gamla vanliga mig igen, det känns rätt :)



En bild för lilla skillnadens skull också



PUSS PUSS PUSS :)


Heaven aint close in a place like this

Jag glömde ju skriva att jag inte blev värst sjuk. Jag ville inte ropa hej liksom, men nu känns det mer safe att ta upp. Det är första gången i mitt liv det händer. När man vaknar med ond hals, stort dunkande huvud och feber brukar det vara kört, då kommer snor och frossa på posten senast dagen efter. Men.. på nå vänster blev det inte så. Jag mådde som väntat bajs igår när jag traskade till jobbet. Huvudet var fortfarande stort och halsen ond. Jag satt där och hängde på min kontorsstol med jacka och frossa och försökte hinna med så många måsten som möjligt, samtidigt som jag räknade ner tills febern skulle ta över och jag fick se mig besegrad. Men konstigt nog hände det aldrig. Jag tog mig igenom förmiddagen på Alvedon och ju senare det blev detso bättre mådde jag. Vid 20 igår kväll kände jag mig så pass pigg att jag tog en långpromenad till middagsinbjudningen och i natt gick jag även hela vägen tillbaka. Okej, jag mår inte heeelt hundra och är lite småsnuvig och hängig, men inte alls sådär skitförkyld som jag garanterat annars alltid blir då jag vaknar med feber och halsont. Skumt. Men jag tänker inte klaga.

Idag hade jag planer på en riktigt fixa-dag. Och då menar jag inte hemma, utan mig själv. Jag är ett vrak just nu. Ofärgat och oklippt hår, likblek hy, ofixade fötter, utvuxna ögonbryn osv osv. Behöver fortfarande tappa något kilo också, så borde leva på sallad och powerwalka minst någon mil innan måndag. Men jag vet inte. Det känns bara så jäkla omständigt och jobbigt. Jag har blivit jävligt lat när det gäller mig själv och inbillar mig till och från att jag inte bryr mig. Men det är ju inte sant. Jag känner mig inte värst snygg just nu, och lite uppiffning skulle nog inte sitta fel ändå. Men ibland blir jag bara så jäkla trött på att det måste vara på det viset. Att omålade tånaglar och ofärgat hår är fult eftersom vi har lärt oss det. Totalt mindfuckade. Varför kunde vi varit lite smartare från start så kunde vi lagt tiden på något vettigare? Och det är nu jag skulle kunna göra något åt saken, helt enkelt skita i hur man ska se ut och ta första steget mot någon sorts förändring. Well.. jag är alldeles för inrutad och fast för det tyvärr. Jag är liksom en av dem som helt seriöst tror att jag ÄR bättre med nagellack på fossingarna och ammoniak i skallen. Jag tror jag är snyggare när jag väger 5 kilo mindre också, trots att andra inte ens ser skillnaden. Att jag är medveten om detta förändrar inte ett skit. Detta får mig ganska ofta att tänka att jag är den mest hjärndöda av alla.

Jeeesus vad ärligt och argt det blev nudå. Nä vet ni vad, nu får det bli solariet och ett stopp på hårfärgsavdelningen på vägen tillbaka. Så att jag kan fortsätta skylla allt på det fuckade samhället, leva lycklig och nyfärgad och slippa fundera på det. Jag tror nämligen mina resterande hjärnceller är för få och brända för att palla den sortens reflektion. Världen är dum i huvudet, that's it, orka göra något åt saken. (uuuuh vad det svider men kanske mest för att det är sant) PUSS!





Lördagskopp


And it goes like this

Igår hade serien Once upon a time Sverigepremiär på 5:an. Jag har väntat vad som känns som för evigt på att den ska börja. En sjukt gullig och magisk äventyrsserie om sagovarelser som pga. en förbannelse hamnat i vår värld och glömt vilka de är. Liksom heeeeey fantastisk story. Och my god jag fastnade direkt! Jag hade ju sett fram emot att längta efter nästa avsnitt vecka för vecka, men när det var 5 min kvar av avsnitt ett så tankade jag ner nummer två. Haha jag som inte ens tankar film liksom. Tre timmar senare var jag färdig med avsnitt 4 och somnade alldeles för sent och förväntansfull på avsnitt fem. Illa nog ibland så har jag ju ett jobb att gå till och där har jag varit tills nu. Har drömt hela dagen om vad som händer i avsnitt fem (haha jeesus vad hooked) men syster smsade en sushi-inbjudan så jag ska ta en promenix ut till universitetet om en kvart. Får hålla mig tills senare ikväll alltså. Annars äter jag fortfarande nyttigt (heja Janet) och rör på mig varje dag. Och på tal om ingenting har jag hittat ett nytt favorit-te och shoppat lite nytt på HM-rean. Jisses vad mycket kläder man för för nästan ingenting. Neeej nu ska jag rota fram träningsskorna och en varm mössa och ta långturen ut till Kronoparken och sushin, PUSS! Visst ja.. det är ju HELG :D Så trevlig helg på er!

2 tröjor, 1 kofta, 1 par byxor, 1 skärp, 5 strumpor och 3 hotpants




= 833.40 kr



Falafel som ser ut som köttbullar hehe (med fetaostsallad)




Ny upptäckt i tehyllan


Höga berg och djupa hav

Tusan också. När omgivningen och några till hostat ikapp har jag klarat mig från förkylningar den här vintern, otippat men skönt. Tills idag. Kände redan i morse hur huvudet vägde extra mycket och sedan har jag liksom sjunkit in i feber och frossa under dagen. På vägen hem frös och svettades jag på samma gång och nu är skallen vattenmelon. Buuu! Jag kan inte vara hemma hemma från jobbet så har laddat med diverse mirakelmedel för att förhoppningsvis vakna lagom halvfrisk i morgon. I alla fall så pass att man orkar göra det man verkligen måste. Det är ju helg sen och måste jag absolut vara sjuk kan jag vara det då. Jag tror stressen jag lever i just nu bidrar lite. Jag känner mig inte bara hängig, utan jag känner mig liksom utarbetad. Sådär på högvarv och stressad även efter arbetstid. Jag gillar ju mitt jobb och trivs jättebra, men det är helt enkelt för mycket att göra just nu. För mycket att hålla koll på. Och då blir det liksom mos i hela hjärnan. Jag hyrde en svensk ungdomsfilm och köpte med det bästa sjukkäket hem: frukost. Så nu blir det täcket. tekoppen och ciabatta i soffan tills det är läggdags, Pussel!


Fun fun fun till her daddy took the t-bird away

Dagarna går och jag jobbar och sover. Ungefär som 2011 alltså. Men med en stor skillnad: maten. Sedan jag nyårslovade två veckor i förväg har jag varit rent ut sagt skitduktig med vad jag stoppar i mig. Mycket vegetariskt, färska örter och grönsaker. Inte grönsaker som i tomat och gurka utan jag äter färsk spenat, ruccola, persilja och rotfrukter. Och jag lagar linser, bönor och kikärtor. Och massa sojaprodukter och fisk på det. Det är grymt kul att vilja laga mat igen och inte tjockisäta snabbmat och kolhydratsberg. Och jäklar vilken skillnad man känner. Direkt liksom. Jag sover bättre, vaknar bättre, koncentrerar mig bättre och mår allmänt så jävla mycket bättre. Träningen har rullat på automatiskt och godissuget har mer eller mindre försvunnit. Känns sinnes skönt att börja känna igen sina gamla matvanor och trivas i dem. Tre veckor senare är jag fyra kilo mindre men några tusen kilo lättare. Nu fortsätter vi såhär tycker jag. Proteindrink och träningen om en kvart, PUSS PÅ ER =D Haha sorry, när jag väl skriver något så är det om mat, men jag tycker det är intressant att läsa om vad andra äter så logiskt sett borde ju någon av er gilla läget i alla fall. 


Hur jag har det? En bild säger mer än 1000 ord


You know that i could use somebody

Jahaja, så mycket blev det av det lovade helgbloggandet. Jag har börjat se ett mönster i mina helger. Först börjar de. Sedan tar de slut. Trots denna insikt är det fortfarande lika förvånande varje gång det händer. Söndag är man helt enkelt aldrig beredd på.

Jag är nyss inkommen från en timmes Rud runt med grannen. Egentligen heter hon Louise, men då även min syster här i stan heter Louise kan det uppstå viss förvirring, därför får hon heta grannen. Jag och grannen driver sedan några år tillbaka tjockisklubben. Det började som en deltidsverksamhet men nu för tiden kör vi på heltid. Från att ha varit bekanta som promenerade bort festkilon ihop är vi nu för tiden vänner som försöker sluta vara tjocka tillsammans. En mycket fin vänskap. Den tidigare delen av idag vandrade jag bort på Bergviks köpcentrum och Plantagen med chefredaktören. Egentligen heter hon Anna men eftersom min bästis också.. ja.. ni fattar.

Igår var jag på stan och spelade biljard. Spelar säger jag med risk för att någon gammal lirare vrider sig i sin grav, för inte var det vackert inte. Men det sägs att försöka duger och huvudsaken är att man har kul. Vi hade jävligt kul. Någon öl senare hamnade vi på stället bredvid för en whisky och lite skvaller innan evolution, dåliga gener och svinkass karaktär tog oss till Burger King. Ett Crispy chicken meal med lökringar senare somnade jag mätt och nöjd och drömde om dinosaurier. Nu väntar jobbvecka och jag är måttligt taggad. Jag behöver verkligen styra upp det här med nytt jobb och ny lägenhet nu. Har ju faktiskt bara skrivit kontrakt på båda mars ut. Tiden försvinner helt sinnes. Nu: te, pyjamasbyxorna och IQ-befriad TV i någon timme innan läggdags. PUSS!




Dags för morgonens första lilla tepåse-fakta:



Attans. I dag blev det kaffe.


It's not always rainbows and butterflies It's compromise that moves us along



ICAs egna te har små te-fakta tryckta på varje påse. Charmigt.


mellan väggarna i kyrkan ekar tusen år av ord

God morgon! Fy satan i gatan vad härligt att vara ledig. Eftersom jag startade jobbveckan redan i söndags (bakfull och jävligt dessutom) så var jag rejält fredagstrött och redo för helg igår. Och helg blev det! Jag gick från kontordörren raka vägen till systembolaget och traskade sedan hem med två flaskor rött. Jag är ju annars vitvinsdrickade men jag jobbar på det röda och uppskattar det mer och mer. Ber alltid personalen tipsa en rookie som mig och igår prickade de som vanligt hur rätt som helst. Anna och Jonas (aka Ann-Lennart och Jon-Lennart) kom över och hjälpte mig provsmaka båda två till lite ost och en runda TP. En förjäkla trevlig kväll. Nu är det fredag och vankas långhelg. Jag började morgonen med en powerwalk i svinkalla solen och nu har jag precis fixat frukost och knäppt på Kick-Ass. Köpte den för ett tag sedan men har fortfarande inte tagit mig tid att kika, men nu så, PUSS! 



Spending my time

Det är stressigt på jobbet och dessutom har jag massa extrajobb just nu, alltså: min hjärna är mos. När jag kom hem idag satte jag på tre stora koppar svart och tänkte sedan ha i lite socker för att verkligen piggna till. Orka vara vaken till läggdags liksom. Men samma sekund som jag hämtade teskeden ur lådan kopplade min hjärna ihop sked och trötthet med morgon = frukost och havregrynsgröt och två blinkningar senare flöt det runt hallonsylt i mitt kaffe. På den nivån är det. Det får räcka så för idag. I helgen ska jag blogga på riktigt. Ni vet om känslor, dumma funderingar, meningen med livet och sånt. Klockan är 21, men nu går jag och sover!


Without a song or dance what are we







Sprang över några fler nyårsbilder :)


Nu när allt är grönt

Börjar inte det här med storm kännas lite gammalt? När jag slutade idag blåste det lite lätt. Inte tusan tar jag bussen pga. lite duggregn och vind.. En kvart senare flög jag runt som en full fågel i storm och isregn från alla håll och kanter. Fy satan vilket väder! Nu är jag precis hemkommen och har hoppat i torra mjukisar och krypit upp i soffan. Det låter som om mina fönster ska gå sönder vilken sekund som helst. Dessutom blev det strömavbrott på hela anläggningen idag och liftar och allt stod stilla i två omgångar. Tänk om vi kunde få lite fin och snäll vinter istället? Tänk om vi kunde få snö. Får se om jag orkar gå till träningen om en timme eller om jag gömmer mig här resten av kvällen. Är som vanligt sjukt trött och noll sugen på att fixa middag. Tror jag äter en macka och bjuder er på lite mat istället. Tvåtusenelva års sista måltid:


Laxsallad med potatis, äpple och gräslök mm.



Oxfilé med potatisgratäng, rödvinssås, sparris och vitlökssmör



Chokladcheesecake med syfilis (hehe)



Puss då!


And I don't want the world to see me

Åh. Något som är kliande och frustrerande halvjobbigt är att springa över det här inlägget från i somras och inse att hösten har kommit och passerat men jag sitter fortfarande i samma båt. Snälla livet, snälla Janethjärtat, kom igeeen nu då! Jag är trött på att inte bry mig på riktigt. Jag vill bry mig. Mycket massa mest. Jag vill älska något igen. NU!


River en vacker dröm

Nu är jag inne i en sån där jobba- och sovaperiod igen. Med betoning på jobba och minus på sovakontot. Med andra ord: jag är sjukt sliten och jävligt tråkig. Nyår blev i alla fall över alla förväntningar och efter det att vi klev in genom dörren kl 18 swischade klockan som aldrig förr och plötsligt var den 02. Jag glömde i ärlighetens namn bort att jag skulle upp och jobba. Vi hade helt enkelt för kul. Så ni kan ju tänka er känslan när man kommer hem vid 04 (full dessutom) och vaknar av väckarklockan vid 07. Men jag överlevde kontoret och höll mig dessutom vaken genom en halv bakispizza på stan innan jag kröp hem och dog. Och så blev det 2012 och där är vi nu. Inne på dag två redan. Nyss hemkommen från jobbet och klockan är redan över 19. Jag ska strax springa till träningen sedan hem och sova igen. Och så ser resten av veckan ut. Jag satsar på att ha lite mer liv nästa helt enkelt, och håller mig flytande genom tanken på inbokade kalashelger framöver, PUSS!

Nyårs-jag