Tillbaka till vanligheten

Idag var jag tillbaka på jobbet. Det var riktigt skönt. Stressigt, men ändå skönt. Jag har inte alls lust att sluta utan skulle gärna jobba några månader till. Förstår inte vart tiden tagit vägen? Efter utstämpling lurade min kära kollega Ninja (jag vet, vem vill inte heta Ninja liksom) med mig till godishyllan så nu sitter jag här med en påse socker. Det passar ju fint nu när jag inte får träna på hela veckan. Jag ska vila. Inte riktigt min grej, men efter denna helg är jag ändå med på det. Jag mår väldigt mycket bättre nu. Inte helt hundra, men okej. Jag hade tusen saker att skriva men kommer självklart inte ihåg en enda just nu. Haha förlåt för att jag är så sjukt tråkig. Snart blir det förändringar och massa nytt här, vare sig jag vill det eller inte. Hang in there :)

Tack snällingar!

Hej och största tack för att ni är såna klippor! Jag mår så mycket bättre nu av fina sms och samtal, när det kommer till att välja vänner och familj har jag verkligen haft sjukt bra smak ;P Jag mår bättre fysiskt också. Är fortfarande svag och skakis men liksom, okej ändå. Och min telefon är en kämpe minsann. Jag skulle ju lämna in den idag men istället lyckades killen i 3-butiken starta den!? Och nu fungerar den igen (ta i trä). Så jag ger den en chans till :) Det var för övrigt lite väl optimistiskt av mig att åka ner på stan, jag är heeelt sluut nu och tror jag måste gå och sova igen. Men samtidigt var det skönt att få lite luft och komma ut i alla fall en liten stund. Jag tror jag måste försöka glömma det här och sluta försöka komma ihåg. Det är fortfarande svart och kanske får jag acceptera det och liksom, bara gå vidare. Det kan inte vara bra att älta detta och jag blir liksom så ledsen och bitter när jag tänker på det. Idioterna där ute blir ju inte färre för att jag går och funderar på dem. Samtidigt önskar man verkligen att man kunde göra något och förhindra att sånt här händer. Många går det ju tyvärr betydligt sämre för än mig. Nej, nu blir det några timmars sömn, jag är så löjligt svag så det finns inte. Ikväll ska jag, om jag orkar, pallra mig två kvarter bort för film och te. Och i morgon är det tomt på schemat. Skönt. En sova och dricka te-dag till så är jag nog tillbaka på banan sedan. Jag ser fram emot att gå till jobbet på onsdag och lämna den här helgen bakom mig! Tack för att ni finns.

En olycka kommer sällan ensam..

Men vad är oddsen? Haha nu har min telefon dött också. Hade den försvunnit/gått sönder igår hade jag inte blivit förvånad men nej, jag tappade inte bort något alls igår och hela dagen idag har den fungerat fint. Eller ja, den har fungerat som den har de senaste månaderna, lite sådääär det vill säga, men nu var den plötsligt svart och går inte att sätta på. Eftersom jag har försäkring på den har jag varit på väg att skaffa en ny, men det har liksom inte blivit av, men nu gjorde jag iaf en skadeanmälan och kan förhoppningsvis hämta ut en ny redan i morgon. Men så jäkla typiskt att jag inte kan nås nu efter igår och allt. Men ni behöver alltså inte vara oroliga om jag inte svarar :) Jag mår lite bättre nu faktiskt, har ätit två tallrikar fil och vågat mig på en tekopp till och med. Och med dagen har jag bara blivit mer och mer glad att det faktiskt gick så bra som det gjorde. Jag är ju självklart förbannad och ledsen också, men för min egen skull väldigt lättad nu när det sjunkit in vad som hände och kunde ha hänt. I morgon går jag inte till jobbet, som ni kanske förstår. Förutom att jag är ganska mentalt slut är jag ett vandrande blåmärke med lätt hjärnskakning. Fast det skulle ändå vara kul att gå dit och råka bli utvald till ett sånt där random drogtest. Tydligen kan det visa positivt i flera dygn. Haha.. nej..  det är inte kul. Jag är i alla fall passande nog ledig på tisdag så på onsdag satsar jag på att komma tillbaka med nya krafter. Nu ska jag knäppa på en feel-good-film och försöka vi lämna detta bakom mig. PUSS!

Ett otrevligt men viktigt inlägg

Det här är inget trevligt inlägg, så om ni inte vill läsa något otrevligt rekommenderar jag er att sluta nu. Igår slängde jag på mig partyögonskugga och en knallrosa starwarströja och drog på kalas. Vi spelade Wii, sjöng och hade det allmänt supertrevligt. Stället som vi skulle till hade två mils kö, så planen var en öl på någon pub men då vissa ville dansa hamnade vi istället på ett blinkade dansställe. Well, jag hade redan innan tänkt festa till det lite. Jag går så sällan ut och jag har blivit dålig på att dricka, så jag tänkte att det skulle vara skoj att faktiskt bli lite full och dansa med tjejerna. En drink senare är det svart. Då menar jag inte lite minnesluckor utan jag menar svart. Drogtestet på sjukhuset idag visade Rohypnol och de misstänker att jag även fått i mig GHB (som tydligen är svårt att hitta spår av). Jag har haft låg puls och varit svimfärdig hela dagen så fick vara kvar på sjukhuset för observation och ompyssling till eftermiddagen och sedan dess har jag legat i sängen med frossa och värk i hela kroppen. Jag har kanske spytt 30 gånger (nej jag skojar inte) och det finns inga ord för hur ont mitt huvud och min mage har gjort.

Jag lämnade min drink i kanske 20 sekunder, men det räckte. Jag vet att sånt här händer, men man tänker liksom att det aldrig kommer hända en själv. Men nu vet jag. Och ni. Det händer.

Jag vill tacka mina fantastiska vänner som tog hand om mig i natt, speciellt en särskild som bokstavligt talat bar mig. Herregud vad hemskt det måste ha varit. Jag blev inte bara dåsig, jag blev medvetslös. Men hann tydligen med att krypa runt och spy en del först. Ni vill inte se mina knän eller bulan i mitt huvud efter att jag ramlade in i en stenvägg. Jag vet, det låter så jävla sjukt och det sjukaste är att jag inte ens minns. Inte en liten del ens, det är bara ett svart hål. Jag är ändå lycklig som kom undan med endast detta, vågar inte ens tänka på vad någon hade kunnat göra med mig. Jag hade inte ens vetat om det. Hade också turen att få fantastisk sjukhuspersonal som inte bara var grymt duktiga på sitt jobb utan också pratade så fint och fick mig att må bättre.

Så snälla vänner, bekanta och andra som läser. Var rädda om er och håll koll på drinkarna. Det finns tråkigt nog helt sjuka människor där ute.

Gotta have my bowl gotta have cereal

Sådärja! Då var man utstämplad och har hämtat upp en flaska rött på systembolaget. Snart kommer det sällskap från några kvarter bort och då blir det mat, vin och På spåret. Några rundor TP tippar jag på innan sängen också. I morgon ska jag på en fest där jag endast känner en person, det känns skitkul men samtidigt nervöst. Jag ska försöka hålla käft, satsa på att le och nicka så långt det går. Annars vet jag hur det blir. Jag blir nervig av minsta lilla sekunds tystnad och vill på alla sätt rädda situationen (som ingen annan ser utom jag) och så börjar min mundiaré. Och då försöker jag skämta, ingen fattar, och det slutar med att jag står där som ett miffo och skrattar åt mig själv. Vilket ger mig ännu mer panik och får mig att försöka rädda med ytterligare skämt. Ja, ni fattar. Missanpassad helt enkelt. Det är jävligt skumt det där. Att man kan ha social fobi samtidigt som man älskar människor och sociala sammanhang så jävla mycket. Men nu ska jag springa ner i tvättstugan, för idag är det minsann den 24, PUSS!

Spelar pappas skiva ifrån -69



En bild. Nu ska jag bättre sent än aldrig sova!


I would go out tonight, but I haven't got a stitch to wear. This man said: It's gruesome that someone so handsome should care

Här har jag sorterat tvätt och plockat ner i IKEA-kassar för glatta livet i tron om att det var den 24 idag. Men nej, min tvättid infaller tydligen när jag är på kontoret i morgon. Himla oflyt hela tin. Jag lyckades nämligen skapa bubbelpool i köket för en stund sedan när jag öppnade en startad diskmaskin. Brukar de inte stänga av sig automatiskt när man öppnar? Summan blev en jäkla massa blöta handdukar som jag kastade på tvätthögarna eftersom jag ändå skulle starta två maskiner om en timme. Men allså, nej. Så nu sitter jag här, tittar på mina tvättpåsar och ser allmänt dum ut. Jag var ute på en låååååångpromenad tidigare och det var grymt skönt, så funderar på att gå ut en sväng till men kanske lockar kaffe och soffan mer. Vilka grymt slappa två dagar jag haft. Och nu väntar endast en jobbdag innan det blir helg igen. Lyxigt. Vad som är mindre lyxigt är att om en månad från nu har jag inte ens något jobb att vara ledig ifrån. Jag måste verkligen styra upp detta. Jag börjar bli nervös att jag kommer rymma tillbaka till Norgeland annars, och det vore ju tråkigt och missa ännu en svensk sommar. På tal om något helt annat har jag kommit på ett bidrag till nästa års OLW-mysmatch: Dino-sour cream and onion. Osäker på vad de ska smaka än, men med det namnet, vem bryr sig?

words don't come easy

Jag har plockat bort från bordet, hoppat i mjukaste mjukisarna och plockat fram största tekoppen. Detta gjorde jag för cirkus fyra timmar sedan. Och sedan dess har jag stirrat mig blind på worddokumentet. Har sneglat lite på TV också, och surfat runt på Facebook. Och twittrat. Men på worddokumentet har jag inte fått ner ett ord. Det senaste skrev jag i oktober. Det är dagar som dessa jag ifrågasätter om jag någonsin kommer bli författare. Oftast känner jag att självklart kommer jag bli det en dag, bara inte just nu. Men så kommer dessa torkor och jag undrar seriöst om det någonsin kommer hända? Varför går det inte? I huvudet har jag tusentals historier att berätta, men på papper tar det stopp. Jävla skit också. Jag vill ju så gärna. Nu blir det lunch och en promenad i vårsolen. Det är antagligen tillfälligt men nog fasen är det vår ute, puss!

 

Våren 2008. Känns som igår och som hundra år sedan på samma gång.


We are family



Två av fem av mina fantastiska syskon. Fy satan vad jag älskar er!


Each little clam here know how to jam here



Melodifest-i-valen


Check out my new weapon, weapon of choice

Och på min lediga dag vaknade jag 06.15 för att inte kunna somna om. Känns lite ovärt. Men det blir ju å andra sidan extra många lediga timmar då. Klockan är inte ens 10 och jag har redan hunnit med en morgonpromenad, tre koppar te och en halv film. Planen för dagen är mer te, mer film och en jäkla massa slösurf. Få saker är så tillfredställande som att glida runt och göra ingenting efter en lång och stressig jobbperiod. Det var länge sedan jag var själv också, det känns, jag har nääästan saknat det. Funderar på om jag har ett endaste måste idag? Tvätt, blommor, mat osv kan ju faktiskt vänta tills i morgon. Ja. Te, mackor, tv, datorn och soffan - det är vad jag gör idag. Underbart :)



Nyvaken och pluffsig jag på morgonpromenix med min iPod



 

Och lite sköna onsdags-moves såklart.


You float like a feather In a beautiful world

Efter att ha jobbat hundra dagar på raken (okej nio) tar jag nu helg mitt i veckan. Stört skönt. Blir ju liksom bara en jobbdag på fredag sedan är det helg igen. Jag tycker alla arbetsveckor borde se ut mer som denna. Jag funderade på att köpa med en flaska rött hem, men saknade leg och vågade inte riskera det pinsamma i att bli nekad. Eller snarare riskera det pinsamma i hur jag eventuellt reagerar. Skulle ju försöka spela cool och liksom okej whatever men är rädd för att jag skulle råka ge kassörskan den där sugiga alkisminen.. va? vadå? får jag inte mitt vin? hallå ge mig mitt vin? åh guud mitt vin! Well, det blev inget försök till tisdagsvin alltså. Jag köpte med ett sexpack Norrlands 3.5:or från Konsum istället. Mamman före mig i kön köpte Nutrilette, fyrpack Cola-Light och ett berg Billys. Människor fascinerar mig. Idag åt jag förresten årets första och troligen sista semla. Inget jag någonsin är sugen på men när det bjuds på kontoret äter jag av bara farten. Tydligen med hela skallen eftersom jag tre timmar senare på eftermiddagsrasten insåg att jag hade mer florsocker än näsa i ansiktet. Borde inte det naturliga urvalet ha sorterat bort mig ändå? Det var ett tag sedan jag tänkte så, men nu när det varit plusgrader ett par dagar funderar jag på det igen. Alla dessa gatustenar, stenplattor, ränder, mönster och skuggor jag inte kan gå på. Och så rullgrus, is och snöslask på det. Det är ju fan omöjligt att få det rätt. När man råkar trampa i största grushögen med högerfoten och nästa grushög är hundratals steg bort och när man väl smäller ner vänsterfoten i den visar den sig vara full med vatten och nästa vattenpöl är hundra steg bort och det blir liksom bara fel alltihopa. Nu ska jag öppna en öl och googla dinosaurier. Skål då!

Kärlek och mirakel

Det ekar lite här minsann. Jag tog en paus från blogg, Twitter, Facebook osv och det var både svårt och jävligt skönt. Jäklar vad beroende jag är. Och när vi ändå pratar om det: förra helgen var jag på nördig och svincool #tweetupvarmland där jag kommunicerade via iPhone och storbildsskärm med andra sociala mediekatter. Det bjöds på trerätters, många flaskor rödvin och timmar av skratt. Jag träffade grymma reklam- och kommunikationsfolk och tog med mig en hel ryggsäck inspiration hem. Baksmällan smög sig med också. Men oj så värt det! Älskar såna där riktigt uppstyrda och genomtänkta grejer. Skön kontrast mot mitt spontana och snurriga impuls-liv. Jag hade tänkt länka vad tidningarna och radio sa om kvällen men nu är det över en vecka sedan så det får vara.

Sedan dess har jag jobbat hela veckan och helgen. Sju dagar på raken och jag har fortfarande två kvar innan jag får ledigt. Sinnes jäkla efterlängtat. Men trots kontorstid hann jag kalasa till det även igår. Systrar och finfolk stormade min lilla lägenhet och fyllde den med matlagning, vin och den lägsta sortens humor. Helt underbart. Jag somnade full och oavklädd på soffan igår och vaknade fastdregglad med nackspärr i morse. Promenerade till jobbet i sovtröja och utgeggat smink, gick när jag slutade raka vägen till Annas soffa och där har jag varit äcklig och seg tills nu. Nu är jag äcklig och seg på hemmaplan istället. Trots alkohol och festfolk igår känner jag inte alls att det har varit helg. Fredagen missade jag helt då jag gick från kontoret raka vägen hem till sängen bara för att gå upp och tillbaka lördag morgon. Men men. Två dagar till sedan får jag som sagt lite mitt-i-veckan-helg.

Jag hade ju massa saker att berätta om, men nu har jag skjutit på det så länge att jag glömt. Kanske var det inget viktigt ändå. Jag bortamatchade förra helgen. Eller ja, jag vet inte om man måste ligga med folk för att det ska räknas? För det gör jag ju inte. Ligger med okänt folk alltså ni vet. Men jag hickade mig hela vägen hem till en okänd säng och lägenhet, sov där, och kröp trasslig och jävlig därifrån morgonen efter. Ganska bra jobbat för att vara mig ändå :) Om en månad går kontraktet ut på både mitt jobb och min lägenhet, det känns ju.. eeh.. ja.. overkligt. Vafan liksom, vart tog tiden vägen och vad ska jag göra nu!? Kanske något att fundera över på onsdag när jag är ledig. EEH JAAA!? Haha sjutton också, när ska jag bli vuxen och uppstyrd? Fast å andra sidan. Igår satt min familj samlad i min soffa och diskuterade mjukisdjuronani, bajssex och att viss ph-balans i underlivet borde fungera som ansiktskräm. Med den genuppsättningen i bakhuvudet, vad kan man förvänta sig egentligen? Nu blir det te och gråta-tv (spårlöst) innan sängen. Pussdå! 



Urballat eller vad man nu vill kallat

Men balleland! Först är det sommar halva vintern och sedan blir det pang tjugo minus. Och hur jag än klätt mig senaste veckan har jag huttrat på morgonpromenaden, tills igår, då jag stressade på mig dubbla tights under byxorna, tjock kofta under vinterjackan och mössa plus halsduk uppepå. Börjar svettas i hissen ner, halvspringer ut genom dörren och.. va i helvete.. vår!? Okej, EN minusgrad, men liksom vafan?! Svettades halvt ihjäl innan jag nådde kontoret. Idag tänkte jag smart och tog tunna jackan och conversen.. springer ut och.. TIO MINUS IGEN!? Okej, jag borde lära mig kolla vädret innan jag klär mig, men orka denna berg-och-dalbana eller?

Annars stannade jag till på stan efter jobbet idag och fick lite efterlängtad annatid. Sedan sällskapade vi hem eftersom hon jobbar där jag bor. Nu är jag inkommen och klockan är 21.30. Usch vad fort det går. Jag sitter framför en tallrik veggiebiffar med ruccola och feta (jag vet, insnöad) och kikar på maniska samlare. Borde äta upp och sova, men funderar på att fixa senaste Once upon a time som jag sparat i hela två dagar. Kanske somnar jag på soffan och slipper besluta. En dagar kvar till helg. Min blogg är så jävla meningslös och värdelös just nu. Kanske borde jag göra något dumt? Eller allmänt radikalt? Oväntat liksom. Typ börja sälja sex? Bli gravid? Dejta en 18-åring? Eller 40-åring? Eller bara börja ha sex rent allmänt. Utan att sälja, utan att bli gravid och utan åldersutsvängningar. Det skulle ju faktiskt också vara en radikal förändring jämfört med nu. Eller köpa en 240 och flytta till Torsby. Jag vet inte, men något måste jag ju fan göra i alla fall för såhär kan vi inte ha det! PUUUUUUUSSSSSSSSSSSSSSS!

Då såg jag en bild av en flicka

Jag borde inte ens logga in här. Jag är bara trött, hängig, gnällig och förjävla skittråkig. Jag är stressad över allt och inte pepp på någonting. Längtar efter helg så att jag får bygga koja och bara gömma mig. Ska dock på minglig och festlig helkväll med massa viktiga personer som jag inte känner på lördag, så det fungerar väl lite sådär att dyka upp utklädd till koja. Men.. söndag då.. jag vill ha helsöndag under täcket framför barnfilm. Idag åt jag brownie till lunch (kaka, inte hamstern!) och rödvin och popcorn till middag. Jag är inte helt hundra helt enkelt. Det är allt och inget. Eller inget och allt. Jag vet inte. Och dagarna bara försvinner, jag har liksom inget liv. Jag orkar bara inte just nu. Eller det gör jag ju, men man kan säga att jag kör på den mest sparade av sparlågor. Jag bara är. Det går över. PUSS! 



Bild från i våras då jag var ung och fräsh


Inte så ballt med balledagar

Förlåt för språket men vilken jävla kukdag. Denna tisdag i februari 2012 började med att jag vaknade kallsvettig och mardrömsångestig, yey liksom! Sedan fortsatte det med konstaterandet att halva kontoret var sjuka/lediga/borta och jävlar vilken stressig arbetsdag det blev. Det tog liksom aldrig slut. När det äntligen var dags för utstämpling fanns det liksom ingen chans i helvetet att jag kunde gå, så fick trots huvudvärk och ont i magen stanna kvar. Buuu! Kom hem alldeles för sent bara för att paniksvara på några viktiga mejl, posta lite papper, handla mjölk, betala en räkning och äta ett äpple. Klockan är nu över 23 så någon middag blir det inte tal om. Superdagen till ära fick jag även ett mejl från det där jobbet jag har sökt som jag gärna vill ha. "Hej vi har fått in 570 ansökningar och har nu intervjuat 20 interna sökanden. Vi ska nu gå vidare med rekryteringsprocessen och ber dig ha tålamod.." FEMHUNDRASJUTTIO? My god. Så efter 20 interna redan intervjuade är jag alltså en av femhundasjuttio? Känns ju jävligt lovande. Alltså.. förlåt.. jag vet det hjälper inte att gnälla eller vara sån. Men det är inte kul att komma tillbaka efter helgen och en dag senare vara helt slut. Så ska det väl inte vara? Känns heller inte kul när man måste inse att det är tusentals människor där ute som söker samma jobb som du själv. Åh men balle då! Nu går jag och sover så ni slipper mig. Inte ens en puss får ni.

There's no more rabbits in my hat



Måndagsbild på mig och min kanin


Spending my time

En vecka sedan Gbg nu, hög tid för några bilder alltså: 


















Tack mina fina saknade tjejer <3 Avslutade helgen på Lindholmen hos syster med Film, fett och tvätt. Miniskrutt från Skåneland var också på besök i Götet. Saknar er heeela tiden. Älskar er! Så skönt att ha i alla fall en av er här i stan att leka med :) PUSS!


Det är tid för dom galna och månen är full Så för din och för min men inte för kärleks skull

Vilken klockren helg det blev. Promenaden med grannen blev låååång igår. Och kall. Men jäkligt uppfriskande att vara ute, speciellt i strålande solsken. Sedan hann vi med lite snabbfika innan jag mötte upp min bästa Anna på Ica för middagsshopping. Vi slängde ihop pommes och bea (haha sjukt konstig mat för att vara oss) och bänkade oss framför Melodifestivalen. Syster och hennes man joinade och det blev vin, skvaller och TP hela natten lång. Sedan ramlade fyllot in och vi har sovit och varit slappast i världen hela dagen. Blev (med paus för pizza) kvar i sängen till kl 16. Så knatade han ner till stan och tåget och jag orkade bara hämta en tekopp och förflytta mig till soffan. Då dök systeryster upp och en stund senare sitter jag här med en påse söndagsgodis ;P En sjukt bra helg, och vet ni vad det bästa är? Jag har ju en dag kvar! :) Ska vara uppe sent och plöja film dricka urinblåsan trött. Bara för att jag är så glad så orkar jag bjussa på lite bilder också. Först ut: meganyttig ostkaka av keso, äggvita och mandelspån med kokta hallon och blåbär.




Osminkad glad jag igår :)



Vin och Mello med fint sällskap och roliga (slampiga) kex



Nattlig hjärngymnastik



Trots tröja, sämst på geografi-jag



Kanintass och charmtroll är bra saker att förvara i sängen



PUSS!


It's a nice day to start again

Fasen vad skönt att vakna både frisk och ledig. Minus 15 grader och sol ute också, lagom bitigt promenadväder alltså. Jag och grannen skulle ut vid 09-tiden men var på tok för slöa för det. Nu, tre timmar senare, är vi dock på g. Filmerna ska lämnas tillbaka sedan blir det stan runt! Som uppvärmning har jag slappat framför TV:n med litervis av te och skämsbloggar i flera timmar, det är fint med lördag minsann :) Åt två mackor till frukost. Plus en Risifrutti. Sockerchock deluxe. Börjar känna av lite smådålig karaktär igen, måste skärpa till mig. Får satsa på grönt resten av dagen. Mina sju tappade kilon har inte riktigt sjunkit in förns nu. Jag glömmer liksom bort att jag inte är en tjockis längre. Jag gömmer att jag kan ha mina jeans igen, att magen är platt igen och att allt känns lite lättare igen. Men blir lätt blind när man är mitt uppe i det, och efter ett år hade jag nästan vant mig med min nya icke trivsamma vikt, men nu har jag börjat inse att det var förr och nu är det som vanligt. Det var bara en svacka, även om den varade i drygt ett år, men dit ska jag aldrig mer.  Sjukt skönt att känna igen sig själv igen. Taggad inför att röra på mig också, så nu blir det rota fram understället :) PUSS! 



Can we bring yesterday back around?

Jag går ju till och från jobbet varje dag. 45 min dit + 45 min hem. Skitviktig vardagsmotion och funderartid. Jag lyssnar på favoriterna i min iPod och drömmer, tänker, sorterar och planerar. Jag funkar inte utan den tiden och motionen. Speciellt inte då timmarna annars knappt räcker till träning. Jag gör undantag endast vid spöregn eller försovning, minus 20 grader gills alltså inte. Jag gillar kyla. Men i morse verkligen bet det i kinderna, sådär så de var alldeles röda när jag klev in på kontoret. Det får gärna vara kallt, men tycker det kan nöja sig vid minus tio ungefär. I alla fall så hade jag en riktigt bra dag på jobbet. Lagom tempo, många skratt och en påminnelse om hur sköna mina kollegor är. Vi blev bjudna på semlor också. Sedan slutade jag tidigt och vandrade hemåt vid 14.30 i ett gnistrande vinterlandskap. Till och med Sola var framme, åh så fint Karlstad är! Hann tvätta några tröjberg, köra diskmaskinen och äta "middag" (banan och proteindrink) innan grannen dök upp och vi promenixade bort till Norrstrand och filmbutiken. Resultatet blev två kassa skräckisar men gott vin, ost och sällskap vägde upp. Nu har vi ätit lite nattmat och spelat en runda TP. Klockan är dryga 01 och min kvällsdejt ska pallra sig tre kvarter hemåt och jag ska hoppa i säng. Nybäddad sådan. Full med kuddar. Jag själv är ofull. Det blev två glas rött och desto fler koppar te. I morgon ska jag upp i okej tid och promenera stan runt. Hoppas på några grader varmare än nu, men gissar på det motsatta. Annars händer det extremt lite i mitt liv. Inget nytt på varken jobb, hem eller relationsfronten. Det som var sova-över, nattprat och soffhäng drog jag ett fett streck över i helgen. Har inte så mycket mer att säga om det mer än att det känns skönt och rätt. Jag må vara skeptisk och svår när det gäller kärlek, men känns det inte rätt så kommer det aldrig bli det heller. Och vadå svår förresten, jag är skitlätt egentligen ju, att det är svårt med fel personer är ju bara ren logik. Nu börjas det igen, babblet, lika bra att gå och sova. PUSSDÅ!


I need some fine wine and you need to be nicer

Jag ska sluta be om ursäkt för hur dåligt jag uppdaterar. Det hjälper liksom varken er eller mig. Jag antar att jag är inne i en sådan period bara. Att tömma mobilen och skriva av mig känns mer jobbigt än skönt. Men visst skulle det behövas, om ni bara kunde se in i denna trassliga hjärna och komahjärta så jag slapp försöka formulera mig, vad skönt det skulle vara. Att dela med sig utan ansträngning. Å andra sidan skulle det ju bli totalt ocensurerat, kanske inte så bra ändå. Man vill ju inte totalblotta en missanpassad själ. I alla fall så tog jag mig till jobbet även idag. Jag mår faktiskt bättre nu. Inte bra. Men bättre. Kom precis hem till en ouppackad väska, otvättad tvätt och diverse berg av kläder, skor, sällskapsspel, papper, kortlekar, pyssellåda, post-its, telefonsladdar, vissna blomblad, you name it. Men istället för att göra något åt detta satte jag mig i soffan, hällde upp ett glas Merlot och knäppte på reprisen av Halv åtta hos mig. Slängde precis in en Stinas kyckling i ugnen också. (???) Jag har aldrig köpt en sådan i hela mitt liv. Jag lagar ju liksom aldrig kött, jag föredrar ju att äta vegetariskt och äter endast kött hos andra. Hur skumt som helst. Min hjärna är nog inte riktigt som den ska just nu, inte för att den någonsin varit det, men nu är det lite extra virrigt tror jag. Femtio minuter tar den iaf på sig, sedan ska jag alltså äta kyckling. Och dricka mer vin. Det röda faller mig allt bättre i smaken och jag testar fortfarande nytt efter nytt efter nytt. Det är ju en helt ny värld att upptäcka. Mina tidigare möten med rödvin var runt 2000 då det dracks ur petflaska blandat med whiskey, rom, bananlikör och med lite tur en gnutta hembränt. Nä.. om man skulle hoppa i mjukisarna och hämta täcket kanske. Den där Stina behöver ju en stund till på sig innan middagen är klar. PUSS!




Precis just nu


Du och jag under täcket baby

I morse släpade jag mitt tunga huvud till kontoret. Satan vilken tortyr. Det har dunkat, skurit och gnisslat där inne. Allt gick segt och jag fick inte ens i mig mina dagliga tekoppar. Samtidigt var det skönt att vara tillbaka. Igår hade jag jobbångest för det som samlas på hög och trots en jäkligt jobbig dag mår jag nu så mycket bättre. Inte fysiskt kanske, men det är ju det som spelar minst roll. Jag vet att jag måste bli bättre på att slappna av och klara av att stanna hemma när jag är sjuk, jag har alltid varit sämst på det. Och när man alltid varit den som går till jobbet trots att man är sjuk, ledsen eller att det hänt saker, så är det svårt att bryta mönstret. Det är på gott och ont. Jag tål jävligt mycket och är glad för det. Jag är uthållig och stresstålig som satan. Samtidigt är det jobbigt att hela tiden känna ansvar och ha så svårt för att lämna det. Jag brukar tänka att jag aldrig skulle kunna bli utbränd eftersom jag känner att jag klarar allt. (Haha fan vilket dryg människa skulle jag tänka nu om jag läste mig själv). Men det är väl precis sådana som tillslut står där? Som inte märker det själv innan det säger poff och väggen är ett faktum? Jag vet inte, jag har som sagt ingen erfarenhet av sådant. Men ibland tänker jag att kanske är jag typen som kommer jobba ihjäl mig en dag. För att jag vill så mycket och är sämst på att säga nej. En dålig kombo. Viljestarka människor ska vara tuffa. Jag är mesigast i världen. Viljestark btw? Viljeschizo mer kanske. Någon som vill mycket i alla fall. Vad, det är en annan femma. Men gud vad jag babblar. På tal om jobb sökte jag ett nytt i natt. Sådär paniksökte i sista sekunden och var inte alls nöjd med min ansökan. Bara för det har jag tänkt hela dagen att det är ett drömjobb och att jag sumpade det. Men men.. jag tror ju på ödet eller något, så jag antar att det löser sig? Nu äta, TV och somna igen. Jag tänker jobba och sova tills det blir helg och jag får sova dygnet runt igen. Haha åh vilket roligt liv. Men snart är det vår, då jävlar! PUSS!