Där har tiden gjort en hållplats för oss och allt som hänt.. dit kan jag gå och sakna dig

Vakna med någon form av ryggskott, glömma matlådan, jobba över, bli grottmänniskohungrig, missa bussen hem, GÅ hem med ryggskott och kaloriminus, trampa i världens största vattenpöl, tappa min iPhone i asfalten och slutligen hälla sågspån över hela hallgolvet. VILKEN DAG! Jeeeesus! Det känns seriöst som jag blivit straffad för något. Vi får hoppas att detta var hela veckans tråkigheter samlade på en och samma dag. Trots allt var det i alla fall trevligt att komma hem till en liten rund mjukis som bor hos mig i några veckor. Han heter Brownie och gillar gurka och att gömma sig i mina tröjärmar. Just nu känner jag för att sova, men jag måste gå till affären och köpa både mat, mjölk och maskindiskmedel. Morr. Bättre lycka nästa dag, PUSS!



Min nya inneboende


Lördagsspackel


För en tid som bara går och aldrig kommer igen

Men vart tog helgen vägen!? Swischeliswisch sa det och då har vi ändå fått en timme extra. Jag är bakfull och trött i hjärnan, men har haft en himla bra helg. Jag har bland annat spöat lite nya vänner i både Texas och Nintendo i fredags, oooooh den segerns sötma! :) Och igår bjöd bästa Anna på födelsedagskalas som förutom en jäkla massa mat och tårta innefattade spel, spel och mera spel. Det blev allt från Rappakalja-tårar och stress-charader till Singstar a la vräkningsvarning. Ett himla bra kalas med andra ord.

Men så vid 02-tiden i natt när jag full och lycklig vinglar ur från Donken (som liksom bara råkar ligga på vägen hem) går luften ur mig. Och jag tänker att det är ju nu han ska vara här. Han att beställa fyllemat med, han att klättra över staketet och krypa uppför slänten för att tjäna 50 meters hemväg med. Han som håller mig i handen, dansar och snubblar eftersom han som vanligt har druckit lika många för många öl som jag. Det är ju nu vi borde vara tillsammans, när natten är svart och när allt snurrar. När efterfestmusiken spelar från öppna höghusfönster och gatorna är tomma. Det är ju ni vi borde leka musikal, skratta och springa runt och brinna under den stjärnklara Karlstadsnatten. Jag tänker Moulin Rouge när Ewan dansar med paraplyet eller Big Fish när han planterar ett hav av liljor..

..sedan kräks jag på Rudskolans busshållplats. Strax efter viadukten, en tugga från att ha tryckt i mig den första av två cheesburgare. Det kommer lite i håret också. Plötsligt inser jag hur jävla kallt det är ute. Och hur ont i huvudet jag har. Knäpptyst är det också. Jag torkar munnen med jackärmen och stoppar frusna händerna i fickorna, sedan släpar jag min dunkande skalle och onda kräksmage de sista två kvarteren hem. Strax utanför min port inser jag hur satans full jag är när jag gång på gång pressar halva handflatan mot portkodsplattan. Det slutar med att jag gräver fram nyckeln istället. I hissen står ett monster och glor på mig. Med mascara på ena kinden och rödsprängda ögon. Jag fipplar upp lägenhetsdörren, sparkar av mig skorna och vinglar in i badrummet. Trycker ut handtvål för ett fotbollslag och stoppar huvudet i handfatet, torkar sedan bort lödder- och sminkrester med första bästa vita handduk. Borstar tänderna, slingrar mig ur BH:n utan att ta av mig tröjan och dyker ner i mitt kuddhav. Orkar inte flytta på varken nallar eller överkastet, utan kryper ihop som en boll längst in i hörnet. Skakar och fryser. Tänker att det är trevligt med magisk paraplydans. Och nattpromenader under stjärnorna. Men att jag skulle ge halva kungariket och hela mig om du bara var hos mig just nu.

Idag har jag spenderat timmar på Skype, telefon och FaceTime med tre av fem syskon. Gud vad jag saknar er! Det har blivit en sån där uppdatera med familjen-dag söndagar. Ett himla trevligt påhitt tycker jag :) Syster S är i alla fall på väg hem från Amsterdam. Eller hem och hem, de ska väl flytta till London men ändå. De kommer mellanlanda i Karlstad ett tag på vägen! :) Syster L kom hem från Spanien idag och kommer antagligen till stan redan ikväll (yeeey!) och syster E är precis hemkommen till Götet efter sin lilla cykeltur till Afrika. Ni är bäst i världen men guuud jag jag blir rastlös och sugen på äventyr pga. er. Jag kämpar ju liksom med att ta de lite lugnt och vara nöjd med det jag har just nu, vilket funkar helt okej, så länge jag inte hör om vad ni pysslar med ;P

Nu ska jag fixa te och mackor. Jag har inte ätit frukost och klockan är 15, eller hur blir det nu? I veckan väntar grymt mycket jobb, men sedan har jag långhelg fred-månd så det är liksom värt att kämpa lite för, PUSS!





Varför vill du stå med mig i regnet?

Men hej! Det går dåligt med mitt uppdaterande. Jag har liksom skapat mig en vana att inte gå hem efter jobbet. Det finns nästan alltid en trevlig soffa, middagssällskap eller som igår: överbliven födelsedagstårta som väntar hemma hos någon annan. Jag har trillat in genom dörren efter 22, sagt god dag och god kväll till min mörka tomma lägenhet och sedan kastat mig i sängen i flera dagar nu. Men idag är jag hemma och gör sånt där som man måste göra. Betalar räkningar, bokar tvättid, handlar mat och fyller på tråkiga måste-saker som tandkräm, rengöringsmedel och disktrasor, yeeey! Så ja, vad händer annars? Jag sköter träningen, jag sköter maten, jag är trött som satan efter en slitig första jobbvecka men i morgon är det FREDAG och jag är superpepp på helg, födelsedagsfest, vin och ny klänning. Nu måste jag betala lite saker som jag råkat klicka hem från Tradera, attans så det kan gå, PUSS!

Dagen-efter-tårta och två gafflar


Bzzzy

Jag tänkte bara säga hej och be om ursäkt för att det bli lite bloggande just nu. I morse gick jag upp 6.15 för att hinna fixa matlåda och promenera till jobbet, och nu, 22.04, klev jag innanför dörren igen. Efter jobbet hade jag ett möte på stan sedan gick jag direkt till världens bästa Annas födelsedagskalas och efter tårta, favorithäng och bäbismys promenixade jag till träningen, sedan affären på vägen hem och nuuu nådde jag min soffa. No way att jag orkar göra middag eller betala räkningarna eller något sånt där viktigt, det får vänta tills i morgon helt enkelt. Jag tänker faktiskt gå och borsta tänderna och sova, haha tant Janet! Men seriöst, det är mycket nu! Ska försöka hinna uppdatera er lite om allt och inget i morgon :) PUSS!


Om sanningen ska fram..

Idag är jag inte på topp. Jag har jobbat, vilket gick helt okej för att vara första riktiga dagen. Lite stressigt och virrigt men över förväntan ändå. Efter jobbet tränade jag, vilket också gick över förväntan. Jag är riktigt ur form för tillfället men det gick ändå så lätt så lätt att springa. Nu sitter jag med en kopp grönt och väntar på grannen och min rotfruktsgratäng. Vi ska tydligen se hemsökta hus och jag står för middagen. Det blir alltså nyttigheter indränkta i minigrädde med lax. I morgon ska jag på världens bästa Annas födelsedagskalas och på onsdag ska jag på ett möte om en TV-grej jag kanske ska vara med och göra. Det är spännande just nu, eller, borde vara rättare sagt. Men idag finns det få glada känslor i magen. Det här som kallas livet kan vara allt annat än lätt att pussla ihop ibland. Inte minst då de man älskar bor i olika städer, till och med olika länder. Och när man någonstans där i bakhuvudet vågar börja planera lite, tänka lite, längta lite, så kommer verkligheten och slår en i ansiktet. Och nu då?

I see your true colours shining through



Saknar redan det blonda, på torsdag är det slingtid som gäller!


Och allting liksom kräver mera nu..

Sådär! 1,5 timme i spåret, dusch, lite Queen och en fetaostsallad senare sitter jag här trött och nöjd i mjukisarna i soffan. Jag rotade fram största tekoppen i skåpet och sippar nu Ingefära och Citrus under favoritfilten. Är lite nervös och pirrig inför första riktiga jobbveckan men det är ju bara att ta det som det kommer. Ska mysa med lite skräp-TV och slösurf nu, det är ju faktiskt fortfarande helg :) PUSS!

I'm sexy and i know it

Jag har blivit en sån jäkla tjockis. Från att alltid ha varit vältränad och mer eller mindre slimmad går jag nu sedan ett år tillbaka runt och är en smygtjockis. Lite mjuk och gosig sådär. Små-lat, sockerberoende och väldigt what ever. Och hur många gånger jag än skrivit det och tjatat om att nu är det tamejfan nog så händer det inte så jäkla mycket direkt. Jag har kommit igång skapligt med träningen igen, men inte klockrent. Jag äter bra och nyttig ofta, men långt ifrån alltid. Jag viker av spåret och tar genvägen hem för att inte missa Ensam mamma söker, gymmet har alltid fel öppettider och chips, det är ju vardagslyx som heter duga det! HALLÅÅÅ!? VAKNA! Janet ditt jävla mongo du blir ju fan inte yngre! Du ska svänga dessa lurviga och styra dessa fötter mot tiotal och åter tiotals år av äventyr. Du ska för sjutton föda barn, uppfostra dem, hänga med i deras tempo och vandra runt världen när du är gammal. Hur hade du tänkt att det skulle gå vägen så som du misshandlar dig själv nu? Vid 27? När du borde ha all energi i världen och skutta runt som den barnunge du faktiskt fortfarande är. Herreguuud jag mixar choklad med idiotiska snabbdieter och botar tröttheten med kaffe och huvudvärken med Treo. Ibland lever jag på 500 kcal om dagen (och då jobbar och tränar jag!) bara för att vågen ska tillåta mig äta resterande 1000 i socker framför TV:n när jag kommer hem. Sedan tar jag en kvällscigg till kvällskaffet för att koppla av lite. Nä nu får det fan räcka, detta är ju sinnessjukt!

Den 23 oktober 2012 kl 09.50: Janet 27 år, 174 cm, 65 kilo, svintrött och lite sockerbakis. Känner för att dra täcket över huvudet och sova tills i morgon. Muskler: några stackars gamla trötta under ett stadigt och jämnt lager fett. Klädstorlek: 36-byxorna ligger dammiga i garderoben. Ja de som inte spruckit alltså. De nya 38:orna från i våras pressar numera ihop en smått osmickrande del av baken upp på ryggen. Andas går inte. 36 i tröjor eftersom jag alltid haft det. Funkar finfint så länge man inte måste sträcka på sig. Eller andas. Och eftersom mina bröst växt måste jag ha BH - det värsta klädesplagget jag vet i världen. Är just nu på jakt efter en specialvariant med kupor hela vägen runt. För rygg- och under-armarna-fettet.

Okej, det räcker. Men förstår ni vart jag vill komma? Nu är min gröt färdigmicrad och toppad med blåbär. Min iPod påminner mig, väluppfostrad som den är, att I'm
sexy and I know it och mina springskor ska ta mig till Stadium och byta upp sig själva. Seriöst, NU JÄVLAR!

Här är ett skådespel i höstlövsdans



Nu sköljer luften över sommardamm
Nu landar folk och allting återgår
Nu går passionen och blir allvarsam
om någon sådan ännu återstår

Jag åker inte utomlands
förrän vintern fäller slutridå
Här är ett skådespel i höstlövsdans
som jag vill se varenda meter på

Lars Winnerbäck - Höst på min planet


The end

Jag gråter som ett litet barn som trillat på asfalten just nu. Det är helt sinnessjukt vad jag gråter. Lyckliga tårar, nostalgiska tårar, bittra men ändå mest fina tårar. I somras flyttade jag till det mest isolerade Norge en vecka innan Harry Potter-premiären. Hem kom jag precis på gränsen när den slutade gå. Två gånger försökte jag pricka in en bio men utan resultat. Övervägde att åka till både London och Sthlm för att se den, men det blev inte så. Sedan gick liksom tiden. Och jag ville inte tanka ner en halvkass cam-variant. Men så förra veckan dök den upp. En DVDrip som spred sig överallt och jag hade liksom inga ursäkter längre. Ja det skulle var den att jag faktiskt (yes jag är ärlig) inte tankar film. En av mina bästa stod dock inte ut med tanken att näst intill besatta jag fortfarande sparade på den, och drog ned den och skickade över. Så här satt jag. En lördagskväll för mig själv med självaste slutet på äventyret liggande i en mapp på skrivbordet. Jag har liksom väntat och sparat och längtat så länge att det blivit värsta grejen. Men jag släckte alla lampor, tände några ljus, hämtade favoritteet, kröp upp med filten och körde igång. Sedan har jag suttit klistrad i 2 timmar och 5 min. Med mobilen avstängd och hjärnan på högvarv. Det låter kanske töntigt för några av er, att jag gör en så stor grej av en film. Men jag har slavisk läst böckerna från första sidan i första kapitlet för så himla många år sedan. Och jag har beundrat, förundrats, känt igen mig och känt med dem. De har varit min flyktväg när livet varit hårt, min sömnmedicin när inget annat funkat, min avslappning i studieuppsatsstress och min absoluta favorit av drömvärldar. De är något av det bästa jag någonsin läst i litteraturväg och mest avslappnande och underhållande jag någonsin upplevt på film. De har helt enkelt varit med länge och på mycket och betyder en hel del för mig. Och nu är det över. Jag kommer fortfarande plocka upp favoritkapitlen ur trean ibland. Eller början ur sexan. Och slutet i sjuan.. igen och igen och igen. Men äventyret är slut och det är både tråkigt och sorgligt. Tack Harry för de här åren och ett oförglömligt äventyr, ett av de bästa jag någonsin fått äran att följa med på.

On the edge of glory

Gooood mooorgon :) Okej, jag vet att klockan är 13 men jag sitter faktiskt fortfarande med frukosten ;P Dock gick jag upp vid 08, väckte grannen och tog en lång powerwalk i spåret och efter det har jag duschat och fixat i lördagstakt. Höstsolen lyser med sin frånvaro och jag känner för att göra absolut ingenting alls. Jag har som vanligt fyllt schemat ganska duktigt och rejält senaste tiden, vilket inte är direkt konstigt då jag saknar allt och alla så mycket. Men i morse vaknade jag med beslutsångest över vart jag skulle ikväll och vilka jag helst ville träffa. Och när jag inte lyckades komma fram till något insåg jag att jag kanske borde vara hemma? Jag har inte haft en endaste egen kväll sedan innan jag flyttade, och jag känner för att stanna i mjukisarna hela dagen. Hyra en film, pyssla lite här hemma och bara vara. Det är trixigt det där. Jag vet ju hur bra jag mår och hur mycket jag behöver egentid ibland, men samtidigt är det svårt eftersom jag lätt blir uttråkad och mest av allt vill hitta på saker varje dag. Ibland tror jag seriöst att jag är två personer i en kropp. En Janet vill jobba på redaktion mitt i stan, satsa på karriären, köpa skor, dricka vin, leva uteliv och resa så mycket hon bara hinner. Den andra vill flytta till hus på landet, odla morötter, kratta löv, skjutsa ungar till fotbollsträningen och pyssla i stallet om kvällarna. Kanske ha en liten butik eller ett café, något fast liksom. Drömmen är ju att så gott det går kombinera det hela i framtiden, men samtidigt kommer det alltid bli krockar mellan Janet som vill ta det lite lugnt och Janet som faktiskt är urusel på just detta. Efter en dryg månad i Karlstad, min stad, staden jag mest av allt ville till och planerar att vara kvar i ett tag, sitter jag redan och drömmer mig bort till något nytt. England kanske, jag har alltid gillat England men aldrig bott där. Sex månader från jobbstart.. hmm.. det blir i mars det.. om man kanske skulle..


Psst, jag finns allt oftare på:

http://twitter.com/janeteklund


På höstfrontet intet nytt




Klaraste älven. Foto och redigering: Jag och min iLikePhone


Mjau




Tänk om jag hade en liten liten apa katt mmpa mmpa


Allt som vi gjorde den stunden vill jag göra om

Hellooo :) Jag har fortfarande bråkigt huvud, men annars mår jag finfint. Igår bjöd jag som sagt två snygga tjejer på sushi, och sedan tjockade vi i oss massa choklad framför bönderna. Syster sov över och i morse promenixade jag till jobbet. Dagen har varit bra och jag börjar sakta men säkert göra fler riktiga jobbuppgifter. Det känns nästan mer spännande än panikigt inför nästa vecka nu. Nästan ;P Idag blev vi tillsagda att sluta tidigare för ett litet möte som visade sig vara fikamys. Man ska trivas med varandra och känna sig hemma på jobbet för att arbeta effektivt är ett motto på min arbetsplats. Så himla sant. På väg hem ringde syster och sa att hon var utanför min dörr, så det var bara att pinna på och nu har vi lagat mat och haft TV-middag a la spagetti och köttfärssås. Jag sitter här som en utflyten padda i soffan. Pasta upp till örgonen ungefär. Har lite jobb och så att fixa med innan läggdags. Lyxfällan måste ju ses också. I morgon är det fredag, så satans skönt :) Jag satsar på en lugn helg eftersom varenda annan helg resten av året är bokad av festligheter och resor, underbart :) PUSS


Sten, sax eller påse

Denna onsdag började förjävligt! Jag vaknade kl 05 med sådan idiotiskt huvudvärk att jag ville kräkas. Kände mig inte förkyld eller något, men det skar knivar genom huvudet på mig. Så jag låg och seriöst grät till kl 07 då klockan ringde. Proppade i mig en andra dos aspirin och funderade på om jag kanske fått en hjärnblödning och att jag aldrig skulle kunna ta mig till jobbet. Men jag ställde mig i duschen en kvart, petade i mig lite vanilj-lingon-youghurt (ny och god) och klev i de mjukaste kläderna jag kunde hitta. Rör jag mig sakta utan att hosta, skratta eller typ vända huvudet för fort funkar det nog. Så jag kröp vidare till bussen (gå var liksom inget alternativ idag) och tog mig faktiskt till jobbet. Det var en svintung förmiddag och jag övervägde flera gånger att gå hem igen, men efter lunch och en halv grekisk sallad släppte det lite, och jag tog en skön men seg promenad hem. Känner fortfarande av det, men det är inget jämfört med i morse. Jäkligt skumt, ingen aning om hur det kan bli sådär? Jag har ju ta i trä aldrig ens lite ont i huvudet. Det måste helt enkelt vara för fullproppat med ny information där inne :) Annars gjorde jag några första riktiga jobbuppgifter idag, det var nervöst men spännande :) Ikväll är det halv åtta hos mig (alltså hos mig mig) och två favorittjejer kommer hit. Jag har varken tid eller ork att laga middag så jag har beställt hem lyxsushi från Happy Kitchen. Den anlände med Taxi Kurir och chauffören tyckte det var väldans lustigt att skjutsa fisk istället för människor. Ja.. annars så är det ju bönderna ikväll och jag funderar på att köpa en bil, så ere :) PUSS!

Om du älskar mig kommer jag att lämna dig

Jag gick till jobbet i stormen i morse. Sedan gick jag hem i regnet också. Mina morgonpromenader till kontoret börjar bli lite heliga. En halvtimme i friska höstluften och min iPod laddad med det bästa sätter en helt annan ribba för dagen än när jag kommer snarkandes från den varma sovvänliga bussen. När jag hämtar dagens första kaffekopp och sätter på datorn är jag redan klarvaken och har dessutom hunnit tänka mig bort till diverse rockstardrömmar och magiska äventyr = det är en himla glad Janet som dyker upp på jobbet :) Jag hoppas dock att vädret är lite bättre i morgon, då det inte är ultimat att bli dyngsur innan en arbetsdag. Resten av dagen har bara försvunnit. Jag handlade mjölk, skickade några mail och vips var det kväll. Just nu sitter jag faktiskt och jobbar lite, men det är rätt skönt eftersom lillasysteryster knappar med hennes skolarbete vid matsalsbordet tre meter bort. TV:n står på i bakgrunden och vattenkokaren är ständigt igång. På tal om jobbet: det börjar faktiskt lossna lite. Fortfarande sinnessjukt mycket kvar att lära, men det känns bättre :) Nu ska jag fylla på koppen, PUSS!




Dagens jag och ett stökigt golv


Men du jag ger dig min morgon

Åh jag vet inte vad jag drömde men jag vaknade med ett leende upp till öronen och världens skönaste känsla i magen. Nu sitter jag här med frukost och blött hår, hur sen som helst, braaa att blogga då Janet! Det är STORM och tror det regnar ute också, om man skulle ta bussen kanske? Hmmm.. det får utomhus avgöra, PUSS!

Där allting var modernt runt sjuttiosju

Herregud jag är så jäkla trött! Somnade seriöst i grannens soffa framför ensamma mammorna. Men nu har jag krypit hem och fixat grekisk sallad till morgondagens lunch. Sitter här med rödlöksgråtna ögon och tuggar på ett päron. Jag tänkte faktiskt bara äta upp det, sedan borsta tänderna och krypa ner under täcket. Haha 22.30 är nästan personbästa i tidiga kvällar, men hjärnan är mosig. Plockar med den senaste Illustrerad Vetenskap till sängen så får vi se hur många ord jag hinner med ;P Annars har jag precis uppdaterat lite med D och jag planerar ett Gbg-besök ganska snart, sjukt kul och efterlängtat :) PUSS!




En jäkligt sliten måndagsjanet, god natt :)


I'm late i'm late i'm late

Tiden går alldeles för sinnessjukt fort. Annars är det skönt när jobbdagarna swischar förbi men nu, när jag är mitt i utbildningen, önskar jag faktiskt tiden kunde räcka till lite bättre. Det är både kul och intressant men jag känner inte alls att jag hinner med det jag vill. Jag stressar med att lära mig systemen, trycka in info och försöka sortera i allt som är nytt. Jag tyckte att två utbildningsveckor lät lagom dag ett, men nu känner jag att det inte räcker någonstans. Det är verkligen mycket att ta in. Inte alls roligt att känna stress och press över att jag ska vara hyffsat färdiglärd nästa måndag och redo för att arbeta på egen hand. Det känns lååångt borta just nu. Men jag kämpar på och det går ju i alla fall inte bakåt :) Det är faktiskt fyra dagar kvar av denna vecka, vem vet, det kanske bara släpper helt plötsligt på typ torsdag? Förutom den lilla stressfaktorn trivs jag fortfarande lika bra med stället, människorna och stämningen. Det är sköna och snälla typer, och de lugnar ner en när man känner sig lost. En supergrym arbetsplats helt enkelt, bara man får komma in i sina uppgifter. Annars var jag duktig och gick hem idag trots spöregn. Sitter här med en kopp grönt och kikar Project runway. Om en timme ska jag träna och ikväll blir det Wii-kväll med grannen :) Det är skitsvårt att lämna jobbet på jobbet just nu, men det är samtidigt något jag måste försöka göra för att hjärnan ska orka lära sig något i morgon. Det är fina tider, men just nu har de lite väl bråttom, PUSS! 

Om sanningen ska fram

Det var länge sedan min säng kändes så stor och tom. Den sköna lyckokänslan har med timmarna bleknat bort och nu blivit saknad. Stor, tjatig och lite jobbig saknad. Kvällen har spenderats med syster och hennes pojkvän i min soffa framför film, hur mysigt som helst, men gud vad jag önskar att han var här. Att han var en del av någon sorts vardag. Att han bodde här och aldrig behövde åka hem. Jag skriver ju inte direkt om sånt här längre, och det finns många anledningar till det. Och just därför tänker jag fortsätta tala tyst om detta framöver. Det är som det är just nu, och jag kan liksom inte ändra på det. Men just nu, just ikväll behövde jag bara få ur mig det. Jag saknar honom och jag önskar det hade sett annorlunda ut. Nu ska jag hoppa i pyjamaströjan och krama Stampe. Kudden luktar han och han är underbar. Till drömmarnas land där allt är enkelt, natti!



Som en vårdag i november

I fredags gick hissen hela vägen upp. I know, inte ofta i janethjärnan, men plötsligt händer det. Jag plockade ihop på skrivbordet, stoppade min kaffekopp i diskmaskinen, sa hejdå trevlig helg och klev från kontoret rätt ut på en solig, blåsig och myllrande Drottninggata. Och där bland fredagsminer och systembolagetpåsar slog det mig: jag bor här. Jag har precis slutat jobbet och nu ska jag ta till vänster vid Vero Moda och ta 3:an från Stora Torget hem till mig. Jag har liksom längtat och drömt så länge om att flytta tillbaka och inte förns då gick det upp för mig att jag fixade det. Jag struntade i bussen och promenerade cykelvägen hem till Rud. Över stenbron, förbi kyrkogården, genom hela Norrstrand och så förbi Rudskolan och höger in till mig. Nummer 6 och våning 7, där bor jag, med balkong åt rätt håll och döva grannar. Exakt en halvtimme tar det från jobbdörren till hemdörren.

Och jag har haft världens bästa helg. Direkt efter jobbet i fredags FaceTimade syster i Amsterdam och efter det begav jag mig till en takvåning på Kasernhöjden som mina fina vänner precis flyttat in i. De bjöd på supergod middag och jag passade på att gosa så mycket jag hann med deras lilla 7-månaders guldklimp. Cyklade hem under fullmånen och hamnade hos grannarna där vi drack öl och spelade poker hela natten lång. Och sedan dök ju favoriten upp utanför min dörr och jag vaknade nöjd och o-ensam igår. Och gårdagen fortsatte med underbart höstväder, promenader och fika tills Anna ramlade in och vi packade med vin och kalashumör några kvarter bort för lite festligheter. Träffade både saknade och nya vänner, skrattade sinnessjukt mycket och sjöng högt till Justin Bieber. Hamnade ute på 50-tals-klubb och dansade och skrattade lite till. Avslutade kvällen på Sibylla med dressing i halva ansiktet, classy! Hann krama om några saknade hemvändare innan jag och Madde (som flyttat till samma område som mig) hoppade på nattbussen hem. Favoriten mötte också upp precis innan vi drog, och vi gick inte upp ur sängen förns vid lunch idag, mysigt.

Nu sitter jag med en Risifrutti framför söndagsskräp-TV och bara gillar läget. Ska fika och fira min Karlstadsyster som fyllt år lite senare idag, men är fortfarande lite för bakis och jävlig haha. Tog en promenad till affären i det fina vädret nyss, vilket var skönt men samtidigt fick mig att vilja sova igen ;P I morgon startar sista utbildningsveckan och sedan är det allvar. Både nervöst och spännande. Fan jag är så jäkla lycklig just nu. Jag kommer på mig själv bli rädd för att något hemskt ska hända. Jag trivs liksom alldeles för bra. Mitt liv är så otroligt roligt och spännande och jag har så himla mycket på gång just nu. Jag har de bästa syskonen i världen och vänner så underbara så jag knappt tror det är sant. Jag är kort och gott så jäkla lyckligt lottat och ibland blir jag rädd för att det går alldeles för bra och att det snart kommer hända något riktigt jävligt för att balansera upp.

Jeesus vad jag skrivit nu, men det kanske var på tiden med en riktig uppdatering :) Jag ska fylla på tekoppen och slöa en liten stund till innan jag kryper in i duschen. Hoppas ni har haft en bra helg, PUSS!


Höstsol och sommarkyla

Hej och förlåt men jag har verkligen inte haft tid att uppdatera. Gårdagen var full och så var även jag. Jag hade en helt sjukt grym fredag och mitt i natten dyker någon jag gillar upp i min stad och utanför min dörr. Nu sitter jag här bakis, trasslig och smutsig och petar i mig frukosten. Kudden luktar som hans hår och jag funderar på vad jag tycker om det. Klockan är i alla fall 17 och jag ska få i mig mitt te sedan blir det duschen och kanske någon sorts fest. Jag har i alla fall en flaska vitt i kylen och en ny ögonskugga. Ett-tre glas och fint sällskap kan ju aldrig skada, PUSS!


The way you make me feel

Men gud vad glad jag blir av era kommentarer och mail. Det blir så mycket mer verkligt då, att ni finns på riktigt. Jag gillar er så jäkla mycket :) Det är kul att vissa av er råkat snubbla in här för flera år sedan och liksom hängt kvar, det betyder att ni följt med på mycket. Det känns trygg på nåt sätt. Jobbet står mig upp över öronen och halvvägs till månen, men jag håller hårt i hoppet om att det kanske klarnar snart. Och svar på frågor om kärlek och sånt.. well.. jag kanske borde börja bli bättre på att skriva mer privat igen? Jag ska jobba på det, promise :) PUSS!

Status quo

God morgon! Jag är fortfarande en zombie, trots att jag sov i tid igår är jag lika slut som när jag gick och la mig. Men i morgon är det fredag så det är bara att kämpa vidare, tror dock jag kommer gå raka vägen hem och sova middag efter jobbet idag. Alltså.. fysiskt arbete, massa träning eller att röra på sig mycket fungerar ju precis tvärtom - man blir pigg istället. Men att mata hjärnan överfull flera dagar på raken får mig bara att bli stum och sitta och stirra ut i tomma intet, neeej nu ska jag inte bli sen, hörs sen! PUSS! 

Today i'm blue


Hjärndöd

Okej, nu är det i ärlighetens namn lite för mycket på jobbet. Igår kände jag ändå att det gick framåt men idag blev det liksom för mycket ny info på en gång. Det är mycket att hålla koll på och stora dokument att bläddra i om man letar efter något. Och så nya program, snabbkommandon och intranät på det, det är minst sagt kaos i janethjärnan. Och det är så sjukt frustrerande att känna att man inte kommer vara bekväm eller hemma om 1,5 vecka när man ska stå på egna ben (okej sitta på egen kontorsstol). Jag avskyr verkligen att inte ha stenkoll, det värsta jag vet är att inte känna mig påläst eller rutinerad. Självklart måste ju alla börja från noll och det är ju jättekul att lära sig nytt, men det är verkligen min akilleshäl det där med att inte känna sig bra på saker. När det gäller jobb och sånt är jag en obotlig perfektionist. Gillar inte alls att vara såhär vilsen. Kvällen ska i alla fall spenderas på stan med Anna Grym framför Bonde söker fru - det lättar ju upp vilken stämningen och vilket humör som helst. Jag försöker vara positiv och hoppas att det känns lite bättre när jag tar helg på fredag. Och snälla läsare, skicka några nya hjärnceller till mig är ni söta, PUSS! PS. HAHA jag hade ju skrivit BALLAR istället för babblar i mitt morgoninlägg! HAHAHA!

Morgonstund har funderingar i mund

Det är alltid cirka 20 personer som läser min blogg efter 02 och innan 08. Har jag frukostgäster? Eller är det nattarbetare och ugglor som gömmer sig bakom statistiken? Det skulle vara så kul att veta vilka ni är. Men när bloggar jag följer frågar vem som läser så är jag lika osynlig och tyst varje gång, jag undrar varför man gör så? Kanske för att man redan har fyllt sin kvot med vänner, diskussionsplank och bekanta i riktiga livet? Och helt enkelt inte har behovet att lära känna sin bloggläsare och bloggare, eller ens veta vilka de är? Men jag funderar ju minst varje dag på både statistiken, kommentarer och hur ni reagerar på vad. Någonstans vill jag ju veta vilka ni är, samtidigt som det är otroligt skönt att ha en läsarskara som inte känner känner mig utanför bloggen, som inte vet något mer än det jag skriver här. Det blir lite som en fristad. Men gud här sitter jag och ballar (hahaha upptäckte nu efter arbetsdagen att jag skrivit ballar istället för babblar.. haha jag dör!) med blött hår i handduk när jag ska till jobbet om 10 min! Gaaah, hörs sen :) PUSS!

One way ticket to the moon

Ni kanske inte orkar höra mer om hur trött jag är, well sorry, jag kommer fortsätta skriva av mig mitt hjärnkaos så länge det behövs (sju år och still going strong!). Nej men ärligt, det är ganska tungt med all ny info på jobbet. Jag hinner fatta en liten liten del av en grej och sedan kastas man in på nästa. Det är stora program, tusen valmöjligheter och så sjukt mycket bakgrundsinfo som man inte har ännu. Men resten av veckan kommer innehålla massa praktiska övningar i programmen och det är ju då det brukar lossna lite. Allt runtom med stämning, kollegor och sånt verkar vara toppen och jag längtar verkligen en månad framåt i tiden när man förhoppningsvis känner sig lite hemma och kan uppskatta både jobbet och efter-jobbet lite mer, istället för att stressa och panika över saker man inte kan och måste lära sig (det är svårt att lämna alla frågetecken på jobbet när man går hem nu i början). Men tiden går ju så himla snabbt så det är bara att se framåt och tänka att om en månad kommer jag skratta åt hur förvirrad jag var :) Annars har jag mest lust att sitta framför TV:n resten av kvällen så just därför ska jag på med springskorna och ut på en runda nu. Om det så bara blir en halvtimme så mår man så sjukt mycket bättre när man rör på sig lite, för att inte tala om hur mycket träning och frisk luft gör för en kaos-hjärna. Så på med jackan och ner med iPoden i fickan, så hörs vi senare, PUSS!


Gor morgon

Oh my god, det borde vara förbjudet att vara såhär trött! Undrar hur många dagar det tar innan jag vaknar med ett skutt och liksom woohoo vaken? Det lär ju inte hända innan jag kommit igång ordentligt med träningen och lämnat sockerbomberna några veckor bakom mig i alla fall. Igår åt jag massa frukt och grönt, tränade och sov i skaplig tid, planen är att fortsätta i samma stil resten av veckan. Men nu måste jag tydligen klä på mig och kila till jobbet, men hjärnan är ju redan full av utbildning, hur ska det få plats ännu mer? Nu kämpar vi på, PUSS!

Zzz

Nu är jag hemma igen, det blev en minst sagt lång powerwalk. Vi promenerade över Färjestadstravet och hagarna i solnedgången och tog sedan 8-kilometern i spåret innan det blev en halvtimmes varva ner-promenad genom stan hem igen. Då hade det hunnit blivit både kolsvart och svinkallt, så nu har jag kurat upp mig i soffan under en filt med en jumbokopp Russian Earl Grey. Om huvudet var mosigt förr så matchar benen finfint med skallen nu, helt slut är jag! Kommer nog sova gott, om jag inte vaknar hundra gånger och tror jag har försovit mig, det hände nämligen i natt. Dessutom skrek och paniktryckte jag på min mobil i säkert en kvart innan jag fattade att det var min nya väckarklocka som ringde. Det är inte lätt alltid. Nä om jag ska orka fixa en sallad till i morgon.. om en stund.. senare.. typ.. haha jag får helt enkelt ställa in mig på att vara jäkligt sliten den här veckan :) PUSS!



Den här visslar på mig borta från matbordet.. hmm..


Första dagen på min nya vardag

Heeej! Nu är jag precis hemkommen från min första arbetsdag och jeeeesus vad det snurrar i huvudet. Det är verkligen proppfullt, grötigt och sjukt förvirrat, men det är väl liksom sånt man får ta första dagen på ett nytt jobb. Jag vet ju hur det var senast i somras i Norge när jag seriöst tänkte att detta kommer ju aldrig gå vägen, men såhär i efterhand gick det ju alla tiders. Så än så länge är jag ganska lugn och panikfri faktiskt :) Detta var den första av tio utbildningsdagar så jag har ju lite tid på mig att organisera där inne i tivolihjärnan. Idag har jag i alla fall fått en rundtur, hälsat på några nya kollegor, fått en första introduktion samt provsuttit min stol och provklickat runt på min dator. Har även satt in mina första papper i mina pärmar och noga gått igenom mitt pennställ och min lilla magnettavla. Telefonen är än så länge orörd, det fick räcka med att snegla lite misstänksamt på den. Kontoret är supersnyggt och stämningen lättsam och skön. Ett extra plus är att vi är två nya på kontoret som har utbildning ihop nu närmsta 14 dagarna. Det känns som det kommer bli ganska tunga och röriga dagar framöver när man ska lära sig nya program och rutiner (haha speciellt när man liksom går vilse inomhus) och då är det sjukt skönt att ha en rookie in crime att bolla och prata av sig med :) Nu ska jag snabbfixa något lätt att äta för om en kvart ska jag och min kära granne ut i spåret! Så det får bli en mer ordentlig middag efter träningen sedan. Fortsättning följer..


Livet i djungeln

Jäklars vad dåligt jag uppdaterat i helgen. Jag har hunnit med både vänner, skvaller och massa mat, men mest tid har nog ändå gått till att sova. Jag är inte helt hundra än och det har blivit många extratimmar i soffan under täcket. Jag hostar fortfarande lite men jag mår bra :) I morgon börjar jag mitt nya jobb och jag är laddad! Köpte ny väckarklocka idag, haha jag fipplar ju med min mobil i sömnen mest hela tiden så vågar inte lita på det alarmet. Herreguud vad jag längtar efter att bara få träffa folk, träna och komma igång med allt igen. Jag har ju seriöst varit sjuk i två veckor! Så sjukt frustrerande. En vecka till och jag hade flyttat till en husvagn och börjat leva på vita bönor och bacon. Det känns lite så. Just därför börjar min helvita månad i morgon. Ingen alkohol, socker-fika eller uppesittarnätter. En sund, hälsosam och skötsam månad helt enkelt :) Det behövs. Men nu ska jag rensa i badkarsdjungeln och ta en dusch (fick ett ryck och började plantera om blommor). Jag uppdaterar i morgon efter första dagen på kontoret, nervöst! :) PUSS!

Lost in translation

Hej! Jag njuter av det fina vädret och att kunna andas igen :) Och ikväll är jag på stan och dricker litervis med te framför skräckisar, PUSS!


Och över fallna blad går kylan ner en grad















Fredag so far: sol, lunch, fika, fairtrademässa och chokladprovning!


vackraste stunden i livet var den när du kom



..och allt som vi gjorde den stunden vill jag göra om


Lady in red



Sitter och photoshopar hårfärger, redhead nästa kanske?


and she cut your hair

Idag fick jag btw två nya ögonskuggor och ett läppglans hem i brevlådan. Jag satsar på en färgglad höst, ska bara lyckas reda ut mina hårproblem också (blir väl svart eller redhead innan jag är färdig) Såhär glad blev jag i alla fall av min post!


Death and taxes

Det är inte klokt hur mycket höst det är. Eller det som inte är klokt är hur fort tiden går i allmänhet. Jag pratade om jobbschemat och vi hamnade rätt som det var i mars.. MARS!? Mars 2012, inte bara året då jorden ska gå under utan även året då jag fyller 28. Själva siffran skrämmer mig inte, inte åldern heller, herregud jag har ju hela livet framför mig. Men det är faktiskt lite läskigt hur fort det går, jag ogillar hur tiden speedar på ju äldre man blir, det känns lite onödigt. Varför ha så bråttom liksom? Annars är jag på bättringsvägen men verkligen inte bra. Jag har ont i bröstet och är fortfarande hängig, dock hade jag min första hostfria natt på en vecka, jeeeesus vad skönt. Systeryster och jag åt frukost ihop innan hon drog till universitetet och nu sitter jag här vid TV:n och funderar på vad sjutton jag ska göra. Jag har redan städat köket, vattnat blommorna och kletat i en hårinpackning, allt i slow motion. Men det gjorde mig seriöst helt slut ändå. Nästan så jag har lust att sova igen, men det är ju liksom det enda jag gör. Det och att kolla TV. Men ja, hellre tråkighet och massa te än riskera att inte bli bra till på måndag nu. Så jag ska försöka göra det bästa av det och leta på något skoj att kika på. Köpa nytt te kanske, wild and crazy! Haha nä nu hämtar jag täcket, PUSS! 




Ingången till Norrstrands kyrkogård förra veckan..


Sagan om satsumasarnas återkomst

Det blev en finfin kväll. Pinsamma bönder, massa te och lika mycket skvaller. Sedan Facetimade jag och syster en saknad tredje syster i Amsterdam. En jäkla massa satsumas har vi ätt också, underbara satsumastider! Ger alltid massa julkänsla. Det blir allmänt mycket prat om jul nu, vilket kanske är lite tidigt men ganska så logiskt ändå. Julhelgen är liksom den enda helgen på hela året som vi syskon är garanterat samlade. Sjukt tråkigt :( men precis därför sjukt jäkla efterlängtat :) Inte allt för långt kvar liksom. Nu sitter vi med kvällens fjärde terunda framför TV:n. Systeryster ska sova över igen, mysigt :) Och i morgon är det torsdag = snart helg = snart jobbstart! Livet är fint :) Puss!


It's alive

Sådär, efter att ha gjort absolut ingenting sedan i morse har jag nu sorterat lite tvätt, plockat i diskmaskinen, ätit en apelsin och bäddat sängen. Jag har också fixat såna där pappersmåstegrejer typ skaffat ny hemförsäkring, skickat kontouppgifter till nya jobbet och fixat eftersändning. Om två timmar är det Bonde söker fru och innan det tänkte jag hinna ta en dusch och knata till affären på middagsjakt. Systeryster kommer och joinar i soffan framför pinsamheterna så något att tugga på är ju liksom obligatoriskt :) Annars hostar jag lungorna ur mig men mår förutom det helt okej, PUSS!


nykter utav vin och full av längtan är det lätt


Wonderlife


Never ending förkylning

Det visade sig att en veckas feber och ont i lungorna krävde mer än te och stillasittande. Jag har verkligen hostat och hostat och varit varm och yr, och inte riktigt fattat hur det kan hålla i sig så länge eller varför jag mår så dåligt. Well, god dag lunginflammation! Inte det roligaste direkt, men nu knaprar jag antibiotika så trots att jag fortfarande är hängig så känns det äntligen som att jag är inne på friskhetsvägen. Phew! Tror aldrig jag har haft lunginflammation förr. Himla onödigt att ha det alls. En jäkla tur att det inte är måndag än i alla fall. Just nu sitter jag helt stilla (haha får inte ta ut mig alls resten av veckan, suck) och kikar på en dokumentär om Hitlers konst- och arkitekturintresse, sjukt spännande. Ja, annars då? Jag får ju inte gå ut och efter att redan ha spenderat en hel vecka inomhus börjar det känns sjukt långtråkigt. Har sett alla sjukfilmer, missade serier och till och med kollat klart SATC-boxen. Inte kan man hyra film här hemma heller. Säljer film gör de dock. Jag funderar allvarligt på att krypa ner till affären och köpa ett äventyr och mer te. Trehundra meter i snigeltempo tror jag faktiskt funkar, PUSS!


Färskpressad skogaholm coming right up

Men balle också! Jag gick ut i köket och hämtade en apelsin, varefter jag fastnade framför Halv åtta hos mig. Men nu en kvart senare upptäcker jag smulor i mitt knä. Vid närmare efterforskning saknas både apelsinskal och kladdiga fingrar, vad jag däremot hittar är en smörkniv samt osthyvel i diskhon. Jag har alltså tagit fram bröd, fixat pålägg, städat undan bevisen (well, typ) OCH ätit upp mackorna utan att ens märka det. Apelsinerna ligger orörda på sin plats i fruktkorgen.. frågan är om man ska våga sig på att hämta en.. igen?


Write me a love song

Men hallå eller, vet ni vad jag gör? Jag skriver! Fick plötsligt ett ryck och började skriva på min väldigt ofärdiga bok. Well, en av två väldigt ofärdiga böcker. Ibland undrar jag varför det är så svårt. Annars brukar jag ju vara ganska bra på att följa mina drömmar, satsa och kasta mig ut och på saker. Men inte när det gäller detta, det går så segt och svårt och inte alls många gånger. Kanske för att det känns så viktigt för mig? Kanske rädsla för att misslyckas totalt? Prestationsångest gånger tusen? Så länge jag inte skrivit klart något har jag ju heller inte skrivit något dåligt. Jag vet inte? Haha en jäkla massa frågeteckan nu! Jag pausade openoffice-dokumentet för att knappa här hos er en stund, det känns alltid så skönt att prata med er. Jag borde egentligen äta middag = jag borde laga middag. Får nog släpa mig och mjukisarna ner till affären :) Tack för att ni är så grymma lyssnare, PUSS!


Höstkänslor

TV-kvällen igår blev lång. Lillasyster stannade hela natten och jag somnade till ljudet av att hon nattkollade på Ice age. Det är mysigt att äta frukost ihop, känns precis som att vara hemma i byn hos mamma :) Vädret är fantastiskt idag. Strålande sol och färgfyrverkerier. Det är som någon har kastat ut random hinkar med rött, gult och lila över hela staden. Jag ska korrektura till kl 15 har jag lovat mig själv, sedan blir det nog en promenix med kameran. Om vädret håller i sig :) Vi håller massa tummar för det. Gud det är verkligen svårt att motivera mig själv att jobba när jag kan göra det senare. Men det är liksom bara dagar kvar till schema och fasta tider nu. Eller ja, jag har ju tänkt frilansa lite extra vid sidan av om det funkar, men det ska bli riktigt jäkla skönt med lite mer rutiner igen, PUSS!


Höst-måste


Somebody told me you had a boyfriend

Sådär, nu har jag duschat och hoppat i mjukisarna. Om en halvtimme börjar Ensam mamma söker (åh älska svensk pinsam reality!) och två av stans bästa tjejer är på väg hit. Jag tjuvstartar med lite te :) Annars ringde de från nya jobbet idag och hälsade välkommen och frågade om jag undrade något inför nästa vecka, det känns väldigt positivt att få ett så trevligt bemötande innan jag ens börjat. Annars är jag snorig, näähää? Haha den här veckan är det minsann jag som tar det lugnt och ser till att bli frisk på riktigt, PUSS!

Wake me up when september ends

Stan är så jävla vacker. Förlåt för att jag svär men utsikten är så breathtaking att det är det enda som kommer ur mig. Jag önskar man kunde frysa tiden och klona den. Göra de här få perfekta höstveckorna till månader och springa runt i koftor och leggins i höstsolen fram till första advent, då det över natten blir vinter, gnistrande snö och sju grader kallt tills våren kommer igen. Är det något jag saknar så är det riktiga och perfekta årstider. Well, nog om det. Jag är fortfarande sjuk. Jag får ju skylla mig själv eftersom jag var riktigt dålig hela förra veckan, men ändå valde att gå ut och tokfesta i fredags. I lördags blev jag liksom hängig på nytt och igår var det back to vattenmelonhuvud. Är huvudet dumt får huvudet lida. Samtidigt känns det ändå lite värt det. Jag hade en riktigt rolig utgång och helg, och jag börjar inte mitt nya jobb förns på måndag. Har lite frilans denna vecka att roa mig med. Två artiklar och en del korrektur än så länge, vilket inte känns jobbigt någonstans, utan bara kul. Antar att man gör det man ska göra när det känns så :) Nästa vecka kommer se annorlunda ut. Nya arbetsuppgifter, nytt kontor, kollegor och luncher. Och rutiner också, vilket nog blir det tuffaste i början. Så himla pirrigt och spännande. Nu: lunch! PUSS!



Och vi går ut och brinner upp i natten

I helgen har jag haft besök. Och kräftkalas. Och jag har festat, gått ut och dansat, krypit i blött gräs, åkt dimmig taxi, haft sinnesjuka minnesluckor, skrattat massa, varit bakis, gått på bio, ätit pizza, kikat skräckfilm, levt på socker i soffan, pratat, pratat ännu mer, druckit söndagste i Annas soffa och slutligen nyss gått hem från stan i värsta superstormen. Mest av allt denna helg har jag nog tänkt. Jag har tänkt och tänker fortfarande så det knakar. Det har varit skönt att ha någon här att tänka med. Eller att låta bli att tänka med. Jag både vill och behöver skriva mer om allt jag kommit fram till men jag vet inte vart jag ska börja, så jag tar täcket och tekoppen och sätter livet och hjärnan på paus i några timmar nu. Puss och godnatt!