Janet Eklund

Åååh jag vill bara skriiiiiiiika i textform men det funkar ju inte. Jag vill hetskräkas tusentals ord på en och samma gång, vilket gör att det istället blir ingenting alls. Som när man tar i för kung och fosterland och försöker springa i mardrömmar men inte kommer någonstans ni vet? Well, där är jag. Jag är på bristningsgränsen, överfull av känslor, tankar, frustration och frågetecken, men får liksom inte ner det i ord. Alltså går jag bara runt, runt, runt och bär på det. Om jag var lite deppigare skulle jag gråta, och få ur mig det den vägen, men jag är inte deppig på det sättet. Jag har för mycket lycka i lungorna för att böla. Jag är en lycklig människa som saknar det viktigaste i världen; någon att snooza med. En stor jävla paradox hela grejen ju. Antar att det är där frustrationen kommer in, jag får helt enkelt inte ihop det. Lycklig, saknig, ser framåt, ser bakåt. Det växlar från dag till dag. I morgon är jag övertygad om att jag inte har hittat honom än och på lördag runt midnatt skriver jag mentala post-its fulla med kärleksförklaringar. VAD VILL DU JANET!? VAAAAAD!? Vem vare, vem vare som kasta!? Sorry, kunde inte låta bli ;P Men orka med mig själv just nu! Vad händer med min bok jag skriver? Precis, inte ett skit! Jag har iofs ett jobb att sköta, men det är ju min dröm det handlar om. Det jag vill göra, varför satsar jag inte? Jag antar att fokus automatiskt faller på kärleken när man saknar den. Lite som vad är egentligen meningen med något om man inte har någon att dela det med? Klyschigast i världen, men inte mindre sant för det. Ensam är inte stark - ensam är förjävla skittråkigt!

Satan i gatan vilken lång dag! Jag jobbade till 17.30 vilket kändes som för evigt. Sedan svängde jag förbi Haga och fixade bästis festis badrumslampa varefter hon bjöd på marknadsmackor och nytankat Top Chef. Två extra koppar te på det och en promenix hem, och plötsligt var klockan 21. Jag borde både diska och betala räkningar men det är dinosaurier på TV:n så jag fastnade. Jäkla oflyt hela tin. Jurassic Park 3 må vara riktigt kass men det är liksom sådär charmigt dåligt. Annars har jag bestämt mig för att ta upp ridningen igen och firade idag detta uppvaknande med att kila till jobbet i ridbyxor, ridstövlar och hästsvans; 

I morgon blir det långdag igen. Och långträning på det. PUSS!

Gammal som jag blivit fick jag ju inte i mig min vinare i fredags, och varför låta vin stå och bli förstört liksom? Så nu har jag hällt upp ett glas rött och krypit upp under täcket framför Harry Potter som visas på 9:an. Råkade poppa lite popcorn på vägen också. Det var länge sedan jag satt här själv, väldans mycket plats finns det, nästan lite väl. Åh vad jag är kärleks- och närhetsbehövande just nu. Och förvirrad. Han som betytt mest himla länge slingrar sig ur fingrarna på mig och jag kommer på mig själv inte veta någonting alls. Inte orkar jag försöka förstå heller. Jag mest bara är och står bredvid och ser på. Det blir som det blir. Jag saknar och längtar efter att veta vad jag vill igen. Vara sådär säker. Veta att man inte vill ha något mer än han i gott, ont och allt däremellan. Jag saknar att sakna honom. Hans sms, hans god natt och hans fnissande och röda kinder när situationen blir för seriös. Saknar mitt fnissande också. Men nu är vi bara vardag utan varandra. Och dimmiga helger efter för mycket vin. Rutin-sms och spritkyssar. Några fulla ord om framtiden ibland, om vad vi känner och om hur vi mår. Sånt som bara finns när blodet rusar och väggarna snurrar. I morgonljuset är vi gamla och glömda igen. På väg någon annan stans. För olika, på för olika ställen och på väg åt olika håll. Liksom förbrukade. Nej, stackars janethjärnan är för trött för detta funderande. Jag känner hur den liksom sväller och pressar bakom ögon och trumhinnor. Nu trycker jag på paus och rymmer bort en sväng. Thank god for vin och fett, PUSS!

Såhär har jag det just nu och såhär såg jag ut för några timmar sedan när jag och Annorna var på Alsters julmarknad. Det må vara vårvärme och jäkligt ovitt på marken men när julfilmerna går om varandra och varenda butik och mataffär spelar julmusik, då blir det julkänsla ända ut i fingrarna ändå. Jag dricker kanel-te, lyssnar på O helga natt och pysslar med mitt CV. Min plan är att hitta den perfekta platsen och chefen att övertyga att de behöver mig, och där skapa mig mitt eget drömjobb. Lättare sagt än gjort kanske, men det är ju alltid bra att ha en plan och jag börjar lite smått med att fila till CV:t i alla fall. Annars väntar en ny jobbvecka i morgon och jag trivs finfint på mitt kontor med mina grymma kollegor. Men guuud vad jag saknar att skriva just nu! PUSS!

Eftersom jag har varit så jäkla värdelös på att uppdatera här så bjuder jag på ett litet bildregn från veckan som gått. Idag fick jag världens mest efterlängtade nyhet: ATT JAG FÅR LEDIGT PÅ JUL (skulle jobbat egentligen) och alltså kan åka hem :D Uunderbart! Nu ska jag adventsmysa i soffan med pepparkakor, film och två favoriter :) PUSS!

Färjestadstravet 75 år 2011. Speakermanus: Janet Eklund

Kommer ni ihåg i våras när jag berättade för er om min och min morfars kompis? När vi hälsade på, spelade gitarr, sjöng och drack kopiösa mängder kaffe? Hur kul det var att liksom ha en gemensam vän som vi träffat, inte på grund av varandra, utan på varsinna håll. Och hur mycket vi fastnade för henne båda två. Inte så konstigt ändå, vi är ju rätt så lika min morfar och jag (grym smak bland annat). Men så ikväll, alldeles nyss, berättade morfar för mig att hon har somnat in för gott. Och luften går liksom ur mig. Det är så konstigt det där. Döden är ju lika vanlig som livet, ändå är den så ofattbart svår att hantera. Jag kan liksom inte ta till mig att någon dör. Vadå död? Vadå finns inte mer? Vart är hon då? All den där glädjen, alla skratt, de dåliga vitsarna och det vackra fiolspelandet måste ju ta vägen någonstans, det kan ju inte bara försvinna? Då är det skönt att ha en klok och trygg morfar att dela saknad och funderingar med. Han förstår mig. Jag tror ju på något mer än detta. Jag tror inte att döden är slutet, det skulle vara slutet på början i såna fall. Och det är skönt. Samtidigt blir det himla tomt här på jorden när någon man tycker om försvinner, och det kommer man inte ifrån hur man än vrider på det.

Idag ringde syster Emma, sedan ringde jag syster Louise, och syster Sandra har precis fått ballonger och tårta via iPhone ;P Borde nästan ringa minisyster Mia nere i Skåneland innan jag sover ikväll. Det är skitdrygt att vara så långt ifrån de man tycker om mest, men samtidigt är jag väldigt tacksam för dagens teknik och sociala medier som tillåter bilder, videosamtal och uppdateringar hur och när som helst. Hur skulle jag klara mig annars? Himla skönt att hålla skaplig koll på er trots toklånga avstånd. På fredag tar jag i alla fall tåget ner till Gbg för lite IRL-update med Emman och komma ikapp-häng med Daniel. Åh så uuunderbaaart det kommer bli :)) Nu ska jag fixa te, PUSS!

Jag och Sandra

Guuud vad härligt med en ledig dag! Jag har ätit frukost framför TV:n, promenerat i höstsolen och pysslat lite här hemma. Är nyss hemkommen från en skvaller-fika med grannen också, mysigt :) Jag har tvättid med start om en halvtimme och borde egentligen sortera mina berg med smutstvätt, men har fastnat framför Brittiska trädgårdar. Det är himla lätt att drömma sig bort till engelska stenhus, grönsaksmarknader och Tom Barnaby som glider runt och löser mord. Ibland är jag helt övertygad om att jag är född i fel land och borde byta, men samtidigt är jag livrädd för att testa på det och upptäcka att jag hade fel. Har alldeles för mycket att sakna i Sverige också. Dessa trixiga val. Jag trivs ju fint just nu, men helt nöjd är jag inte. Ska vi slå vad att jag kommer sitta här om 10 år och vara likadan? Well, egentligen, vad gör det när resan till målet jag aldrig tycks hitta är bra jäkla kul ändå :) Och vet ni!? Idag fyller min älskade systeryster Sandra 26 hela år! GRATTIS :D Hoppas ni äter massa tårta och att Daniel skämmer bort dig där borta i Hollandet, men det tvivlar jag inte på :) I morgon jobbar jag lååångdag och på torsdag sticker vi upp till Värmlandsskogen och kikar runt, nice! Nej om man skulle ta tag i den där strumpjakten kanske, PUSS!

Syster <3

Samma gamla visa, jag uppdaterar så dåligt att när jag väl gör det har jag för mycket att skriva ikapp vilket ger mig lite ångest och skrivkramp och så blir det ingenting istället. Men jag gör ett tappert försök att summera det som hänt:

I lördags natt dök sötast upp och spenderade natten, morgonen och halva dagen i min säng. Tråkigt nog befann jag mig på jobbet mestadels av tiden. Och när jag satt där med min söndagskopp på lugna helgkontoret så hann jag fundera en del. Bland annat så kom jag fram till att det där med att smyga upp i mörkret och klä på sig, skriva god morgon-lapp och sedan klättra upp i sängen med jacka och skor för att stresspussa hejdå var rätt så mysigt. Sådär vardagsmysigt som man skulle kunna tänka sig att ha det jämt kanske. Fast å andra sidan har jag ju vridit och vänt på detta många gånger förr och kommit fram till att det inte går ihop någonstans just nu. Men ändå. Det gav liksom en liten inblick och en inbjudan till att drömma sig bort till vad som skulle kunna vara och hur det skulle kännas, och det kändes bra.

Annars slocknade jag när jag kom hem från jobbet igår och efter dagens pass hamnade jag i Annas soffa där jag har spenderat mestadels av dagen. En promenad hann vi med också. Efter pinsamma Ensam mamma söker kom syster och hennes man förbi och plockade upp mig, sedan har resten av kvällen försvunnit i min soffa med choklad och cola. Nu har de precis åkt hem och jag njuter som sjutton av att äntligen ha en ledig dag i morgon igen. Dock förstörs det hela lite av att jag antingen fått en galen infektion eller en allergireaktion (hoppas på det första). Jag är uppsvullen i halsen, snuvig, har rödsprängda ögon som kliar och utslag i knäveck och ljumskar. Mår inte alls okej och har målat upp skräckscenarion om pälsdjursallergier och kolhydratsintolerans. Ringde dock sjukvårdsrådgivningen idag och sjuksköterskan förklarade att det, efter min lunginflammation och stress lika gärna kan vara mitt immunförsvar som står på 0 och en kropp som behöver vila. Det ska den minsann få göra i morgon :) Jag ska dricka maaasssa te och kolla feel good-filmer på löpande band. Och sedan hoppas att detta, vad det nu än är, ger sig helt enkelt. Jag ska ju till Branäs på torsdag (åh kul!) och på fredag bär det av för en långweekend i Göteboorrrrg! Iofs en planerad slappishelg, men jag vill ju trots lågvarv slippa må såhär :/ Kan knappt andas på morgonen och sedan rinner och kliar ögonen till och från hela dagen. Utslagen är lite smått oroväckande också.. men som sagt.. det behöver inte vara allergi över huvud taget så vi håller supertummar för det. Herreguud vilken uppsats! Ber om ursäkt för det, eller ni gillar? Jag vet inte, det känns som väldigt mycket dravel och utsvävningar just nu. Jag tror jag säger god natt så hörs vi kanske i morgon igen :) PUSS!

Dreggel-syster

Amsterdam-FaceTime. En vanlig syn nu för tiden. Saknar dig!

Haha jisses vad roligt jag hade igår. Jag gick aldrig hem från jobbet eftersom vi hade kick-off på kontoret som startade innan jag hann sluta för dagen. Verkligen ett så himla skönt gäng och supergrymt ordnat av festfixarna. Lära känna-lekar, quiz (slår aldrig fel och yes - vårt lag vann!), mingel, sång, libanesisk buffé och ett oändligt alkoholförråd. Efter ett glas bubbel, två vitt och ett rött kände jag att det var dags att runda av, vilket jag gjorde, med glass, karamellsås och tre öl. Det gick dåligt att gå hem alltså. Ytterligare några glas rött senare vinglade jag och fina kollegorna ut i natten och jag skuttade och snurrade mig hem till Rud. En himla fin kväll blev det :) Och eftersom jag jobbar helgen är jag ledig idag. Jag är faktiskt nyvaken till och med ;P Ska fixa frukost, hämta täcket och surfa in på TV4-Play och Bonde söker fru som jag missade igår :)) PUSS!

Plockade hem en jacka från HM-rean i fredags. 250 kr - sicket kap.

Jag och bästa Anna (som färgat håret igen) Röd

Såhär såg jag ut i fredags