Janet Eklund

Här sitter jag och tuggar på en macka, dagdrömmer mig till magiska världar och kikar ut på mina tröjor i trädgården. Tänkte att jäklars vad bra med sol när jag inte planerat och tvättat i tid! Men nu klumpar molnen ihop sig där ute och det ser allt annat än ljust ut. Men jag börjar ju bli något av ett proffs på att torka kläder med hårfönen. I alla fall har jag packat nästan en hel väska och påbörjat ytterligare några viktiga skapackas-högar, typ en hög med allt duschrelaterat och en hög med allmänt viktiga saker och en annan med allmänt viktiga saker 2. Det blir nog bra detta. Annars har jag betalat sommarens räkningar i förväg, fixat ett extra kontantkort till telefonen, tömt apoteket och tankat i bilen 948 kronor. Med andra ord känner jag mig inte superrik just nu. Man skulle haft en lyckodrake att flyga runt på. Ganska mycket trevligare än att åka Volvo. Nää nu tänker jag nästan ta en packpaus och dra med mig Harry ut på gräsmattan en timme :) Jag har choklad i kylen också, så jäkla typiskt. Mmm så får det bli, PUSS :)

nytt pass! yo yo wzzzzup



tjockislunch



lite shopping



lite mer shopping hehe



jag har det bra jag där bak i bilen (har hyrt Narnia!)



vacker miniskrutt och ännu vackrare gbg-syster



hårfärg och ansiktsmask



Nu blir det film och te :)

Hellooo :) Jisses vilken lång, jobbig och blöt dag jag har haft! Har fixat grejer och uträttat ärenden från morgon till nu. Varit på polisen och hämtat ut nytt pass. HAHA jag ser så jävla ghetto ut. Ya talkin' to meee!? haha! Sedan har jag rensat systembolaget. Köpt nya jobbskor (ska ju vara fancy och grejer så behövde nåt fint som är bekvämare än festpumpsen). Varit till 3-butiken och hört hur tusan jag ska göra nu när jag ska bort!? Men de var schyssta och fixade så min iPhone får följa med till Norge utan att det blir tokdyrt :) Sedan har jag varit på systemet igen och slutligen en tredje gång. Kommer ha sinnes spritträningsvärk i axlarna i morgon, haha! Och jag har bunkrat upp med mediciner, hud- och hårvårdsgrejer, hårfärg, nya löpartights och skavsårsplåster ;P Nu jäklar är jag ready for take-off! Ja.. jag ska bara packa alltså..

Men tusan vad tråkigt det är att shoppa i flera jäkla timmar när man bara ska ha måste-grejer och inte får köpa något fint. Så kom jag på att Bebop ju faktiskt inte är i världens bästa skick och jag vill ju kunna surfa obehindrat om kvällarna i Norgeland, så min snälla iPhone googlade sig snabbt fram till att en av de bästa och mest prisvärda minisarna just nu var en Samsung och den fanns enligt Pricerunner i lager på tre butiker i gävle varav den billigaste på OnOff. Så jag knatade in genom dörren och två minuter och 3000 kr senare var jag på väg ut igen. Dagens teknik asså. Hur smart som helst :) Och en ny dator är faktiskt något jag verkligen behöver men lite roligare än värktablatter och schampo. Nu ska jag fortsätta städa och fixa! Klockan 22 kommer syster Emma till byn och i morgon snurrar midsommar igång :) Det blir som vanligt många firanden med massa olika delar av släkten och släkt till släkten och så självklart obligatorisk jättefest med masscykeltur till grannbyn på lördag, weehoo :) 

Min nya odöpta lilla kompis :) Namnförslag välkomnas!

Grillad lax, gräddfilssås och färskpotatis. Ja jag drack en öl till ;P

Jag vill så mycket så jag sprängs snart, eller vill jag? Jag vill se toppar, dalar och världen. Packa väskan och liksom bara säsonga mig genom land och rike. Men samtidigt vill jag ha 7-16 på kontoret, lära känna grannarna, vattna blommor, gå på stammisfredagspub och promenera favoritvägar. Kvällstid i TV-soffan med chips och cola. Jag vill ha både äventyret och rutinerna, och det gör mig så jobbigt jäkla förvirrad. Och jag ifrågasätter om jag någonsin kommer hitta något som jag är tillräckligt nöjd med. För nej, jag behöver inte snubbla över den perfekta tillvaron som har precis allt på samma ställe, jag behöver bara springa in i något som får mig att värdera om och ta några djupa. Jag behöver någon som gör vardagen ännu lite bättre än äventyret. Nej, rättelse: jag vill känna att vardagen är själva äventyret. Att jag lever det och inte behöver leta. 

Och att resorna var mer efterlängtade och tillfredställande istället för dessa mer eller mindre smått likgiltiga turer som gång på gång bara lämnar mig sugen på något annat. Något nytt. Nästa sak, nästa stad, nästa jobb.

Och idag slog det mig. Hur det ligger till och vad jag håller på med. Jag hittar på ursäkter, anledningar, andra saker att göra och fyller kalendern till max. Jag kan springa rakt in i någon jag tycker om, men komma fram till att det är bäst att tycka om på håll. Ett liv ihop med allt vad det innebär funkar skitbra i teorin och är precis vad jag vill ha, men i praktiken flyr jag fältet. Skjuter upp, bortförklarar, har inte tid och tillslut har vi kanske glidit ifrån varandra lite eller vill nog inte samma sak ändå. 

Jag är helt enkelt rädd. Rädd för att släppa taget, rädd för att bli ledsen och rädd för att göra någon annan ledsen. Gud jag är livrädd för ledsenhet. Vilket gör att jag är rädd för kärlek :/ Om någon kommer för nära är jag snabbt där och knuffar tillbaka några meter. Lättsamt och okomplicerat. Det blir som det blir. Inget uttalat och inget bestämt, för då kan ingen bli ledsen och inget gå fel. Har man inget så har man heller inget att förlora. Men sen då? Grejen att det är så underbart att älska någon är ju för att man är bättre tillsammans. Två mot världen istället för en. Och det är ju precis det jag saknar. Men jag är ju en jävla världsmästare på att tokblunda för pilen mot ingången till vägen som en dag kanske leder dit. Skulle jag skymta den är jag snabbt där och hittar fel och alla varför det inte skulle funka. Är det så att jag fortfarande letar efter dig, eller har jag redan mött dig men håller mig på okomplicerat avstånd? Jag känner mig snurrig och missanpassad. Snälla hjärna och snälla trasselhjärta: lite klarhet tack!

Det är knepigt. För på morgonen när jag går ut till köket så tänker jag en tallrik fil med banan, ett glas juice och en kopp grönt. Men fem minuter senare när jag kollar ner på tallriken så ser det till min förvåning ut såhär:

Himla knepigt

Jag sitter verkligen och sover över tangentbordet men är liksom för trött för att förflytta mig till sängen. Springturen gjorde verkligen sitt. Grymt skönt att vara fysiskt trött dock så det får minsann bli en svettig sväng även i morgon. Nu ska jag göra en ansträngning och borsta tänderna och krypa ner i nytvättade lakan. Något att kramas på saknas dock. Ska drömma mig till kramaland med detsamma, PUSS!

Gud vad jag älskar alla lösa och mjuka byxor just nu. Hur slappt och bekvämt får det bli liksom? Sedan kan man ju styla upp dem lite, och inte bara matcha med t-shirt, hoodie och Converse, men jag är verkligen en mjukis! Och det är det ju faktiskt så himla mycket roligare att slänga på sig heels, klänning och läppglans en lördag när man inte har sånt på sig till vardags, PUSS :)

Bilder från veckan i Karlstad

Alltså okej.. jag vet att jag gillar ränder. Men det börjar nästan gå lite överstyr nu. Håller på och tvättar idag, är ju faktiskt hög tid att jag börjar packa. Men i alla fall så har jag precis hängt upp en maskin och ska köra nästa när jag kommer av mig. Men vad sjutton? Tvättade jag inte detta nyss? Var tvungen att springa ner och kika på strecket.. HAHA! folk måste ju tro att jag har samma kläder på mig jämt.

Herregud jag är så jäkla schizo just nu. Känner saker jättestarkt ena sekunden och knappt alls nästa. Är allmänt ologisk, virrig och fundersam. Jag bestämde mig ju för att inte känna efter så mycket utan mest bara vara. Men hur lätt är det när saker liksom sköljer över en när man minst anar det. Det verkar som om likgiltigheten äntligen har gett med sig och nu sitter jag i ett virvlande hav av allt som jag inte orkat känna förr. Jisses. Det är i alla fall inte talan om några sjunkande skepp eller panik. Nä.. jag är ganska tillfreds med livet. Det är bara lite väl.. snurrigt. En sommar i ingenstans är kanske precis vad jag behöver? Så kan jag komma tillbaka klok och osnurrig sedan :) Haha som om! PUSS :) 

Älskade lilla mysfavorit!

Random bild från universitetslivets glada dagar :) Saknar er!

Satan vad det regnar! När jag gav mig av duggregnade det men efter en kvart duggregnade det inte ett dugg he he he. Nä men seriöst, vilket jäkla skyfall! Nu är jag i alla fall hemma och har fått på mig torra mjukisar. Ska fixa lite nyttig lunch sedan blir det soffmys med syster, katt och tekoppen. Och antagligen både TV:n, datorn och en bok :) Hurra för ledighet!

Sådär, nu är jag redo att bränna lite chips! Tråkigt nog slår det spön i backen utanför. Lite duggren är ju bara skönt att springa i, men detta blir väl som att ta en dusch. En lång, svettig och jobbig dusch. Och jag får nog hoppa hage över alla tusentals paddor som alltid invaderar min runda. Men en bra sak: huggormarna borde väl hålla sig borta från vägarna i alla fall? Påminnelse till mig själv: skaffa vattentätt skal till min iPhone!

Sådär, nu har jag fått lite distans till igår och kommit fram till att jag inte ska göra någon stor grej av det. Jag tjänar inget på att vrida och vända på saker i huvudet och ställa en massa varför som ändå inte har några svar. Livet är en knepig grej ibland, känslor likaså, och det är bara så det är. Det finns väl någon sorts mening med allt och tillslut så faller saker på plats. Så jag tänker fokusera på att det minsann blir som det blir och därmed menat att det faktskt blir som det ska. Och tills dess är det ingen idé att grubbla. Det gör jag ju så bra ändå när det gäller allt annat :) Idag är det måndag och idag är jag som sagt ledig. Det känns knepigt att vara ledig och inte ha planerat något. Fast helt otroligt skönt också. Idag tänker jag äta långbrunch, ta en powerwalk och sedan baka något sånt där avancerat som tar svinlång tid :) Ska försöka skriva lite också. Oh! Visst ja! Jag vaknade ju med värsta infallet att jag ska börja spela piano igen också, det ska kollas upp, PUSS! 

Jag, som annars är en sucker för trender, har konstigt nog aldrig ägt en bad hair day-mössa. Kanske för att mitt hår är så jäkla genom-bad att jag inte behöver en mössa som talar om det redan allmänt kända. Eller kanske för att jag tycker att håret inte är en så världsviktig grej ändå, jag menar hur illa kan det va? Det finns saker som kan se grymt mycket värre ut än håret. Så därför har jag designat min egen version:  

ÅH! I natt har jag nog drömt mitt livs bästa dröm! Jag har sprungit i trapporna och korridorerna på Hogwarts, promenerat i skogen i Riverdale, flygit med Falcor och ridit runt på hästar med guld- och silverfötter. Natten var en fantastisk mix av favoritäventyr och pirr i magen. Jag har liksom fortfarande myskänsla ut i fingertopparna flera timmar efter att jag vaknat. Jag slökollade på Astrid Lindgren igår kväll och sedan läste jag några rader Harry innan ögonlocken blev för tunga. Kaaan ha att göra med nattens äventyr ;) Dessa underbara världar! Tänk om vår kunde vara i alla fall lite mer som dem. Nu ska jag fixa frukost (fast det är lunchtid, jag vet) och klicka igång Paradise Hotel Danmark. Råkade snubbla över det på TV6PLAY igår och streckkollade sju avsnitt, jag och skräpreality, det slår minsann aldrig fel. PUSS :)  

Sitter här med ett glas rött och funderar på en grej. Det är konstigt det där att man har snyggfotodagar och fulfotodagar. Egentligen ser man ju exakt likadan ut. Men på nå vänster så är man ena dagen skitful och andra toksnygg. Ibland spelar det ingen roll hur man panikposar, vrider kroppen ur led eller kämpar med alla tvåtusen olika mobilvinklar. Och andra dagar ser man bara bra ut vad man än gör eller inte gör. Som en fest jag var på för en månad sedan, varenda kort riktigt lyser av hotness. Delar med mig av endast en bild dock, vill ju inte riskera allt för många stalkers.

Haha jag har glömt berätta vad som hände på min sista jobbdag igår ju! Småolyckor händer hela tiden där jag jobbar, men det är väl så det är att arbeta på ett hyvleri. Folk klämmer sig eller skär sig. Slår huvudet i saker eller får brädor på sig. Jag har dock klarat mig skitbra med endast några skrapsår och blåmärken. Men så igår.. suck!

Jag har haft en träbit som jag täljt på lite då och då när det blivit maskinstopp osv. Det finns verkligen alltid saker att göra på jobbet, men ibland vid kortare pauser när man inte hinner sätta igång med något annat så har jag slipat och fixat med min träkloss. Inte så jag lagt massa tid på det eller så, men det är ju ändå inte så att jag går runt och viftar med en leksak framför chefen på arbetstid.

Men så igår typ en timme innan hemgång så tänkte jag att vad sjutton jag slutar ju idag så jag måste ju göra klart den. Den var från början tänkt att bli en katt men slutresultat blev en katt/kanin/fladdermus-grej. Aja, i alla fall så var det självklart en skitstressig jobbdag igår. Men jag var ju liksom nästan klar. Den hade fått en finfin kropp, öron, armar och ett ditmålat ansikte. Den behövde bara typ någon sorts fötter.

Så mitt i jobbstressen (ja jag vet, jävligt dumt) springer jag bort med två små plastband jag hittat till häftpistolen (en sån dära med tryckluft och gigantstålstift) för att fixa fast fötterna på honom. Ja.. men vad tror ni händer? Idiotjag lyckas självklart skjuta mig själv i handen. Rakt i fingertoppen. Och inte bara att det gör svinont och blöder som fan, nej jag har ju självklart lyckas skjuta fast både mig själv och kattfötterna i träklossen! Åh ibland tänker jag att man kanske borde ha sorterats bort av det naturliga urvalet eller nåt.

Och inte blir det bättre av att chefen tydligen råkade vara i rummet bredvid när jag skrek till, och därför kommer infarandes med ett oroat har du gjort illa dig!? Och där står jag..

Nej.. eller ja.. eller alltså.. jag råkade bara häfta fast mig själv när jag skulle sätta fast fötter på min katt.. 

Jag är sjukt dålig på att visa bilder. Jag själv tycker det är tråkigt när bloggar jag läser är bildglesa så antar jag att ni tycker detsamma? Ska bättra mig på den punkten. Här är en jäkligt sliten jag på jobbet igår. Jisses vad mitt hår växer! Tänker spara ut det helt nu under sommaren :) Så får jag se om jag orkar sköta det i höst sedan eller om det ryker då igen. Nu: underbart skitsen lördagsfrukost med Illustrerad Vetenskap :)

PUSS

Alltså, jag måste ha någon slags förkylning i kroppen!? Okej att man blir trött av långa skift och ovana arbetstider men detta är inte normalt! Jag är liksom inte sova-trött (ja, jo, okej det är jag) men jag är ju så satans hängig hela tiden. I natt vaknade jag säkert tjugo gånger och yrade, så misstänker att det är feber på g. Eller så har min hjärna ballat ur totalt. I alla fall så är jag äntligen hemma och nu ska jag byta arbetsbyxorna mot mjukisar och krypa ner i soffan med en film. Två och en halv timme har jag innan jag ska sova igen, haha vilket skämt! Men bara två skift kvar nu sedan väntar semestervecka + midsommar :) Och sedan, sedan drar jag till Norge, nya utmaningar, nya toppar och nya äventyr :) PUSS PÅ ER!

God Natt :)

Gick alltså rakt upp ur sängen och till jobbet. Hela sex minuter hade jag på mig hemma. Byta trosor, borsta håret eller deo vad är det? Sorry för detaljerna men haha jag är ju så sinnes ofräsch! Fascinerande nästan. Sedan att jag skelar på nåt skumt sätt, har cepepupiller och ser allmänt läskig ut, well, det bjuder jag på. Herregud nu tar jag en dusch!

Sommarsöndag: sminkfri, håret i en knut, pilotisar, fashion against aids-linne och converse. Solbrända axlar, tokbleka ben och en folköl i handen. Filmkväll på g och sedan blir det tidig kväller innan förmiddagsvecka på jobbet. Allmänt nöjd och förväntansfull inför både sommar, höst och det här som kallas livet. Men lite småsaknigt i hjärtat ändå, så ere :) PUSS! 

Fortsätter det såhär kommer jag väl i shortsen lagom till beach 2012! Om vi hinner med beach 2012? När på året är det jorden ska gå under? I alla fall så har vi nyss tryckt i oss både smörgåstårta och kladdkaka med grädde och jordgubbar, herregud jag är så fruktansvärt mätt! Morfar är lika söt som vanligt och till och med lillebror har letat sig hit. Solen fortsätter lysa med sin frånvaro och tur är väl det, tjock och varm är en ganska otrevlig kombo. Snart ska vi dra ut i skogen och hoppa ner i sjön :) Inte för att sola men för att leka lite och tvätta håret. Galen mysfaktor att bo på landet och cykla grusvägarna förbi alla djur och gårdar och kvällsbada. Fast ja, nu är det inte kväll och vi tänkte ta bilen, men ni fattar. Jag funderar på vad som gör att håret blir så sjukt lent och luktar så gott när man tvättar det i sjön? Borde inte vattnet logiskt vara smutsigare där än i duschen? Nu drar vi i alla fall :) Ikväll ska jag sova innan 21, får se hur det går!

Haha jag upptäckte nu att korten jag tog tidigare idag efter bastu-träningen skvallrar ganska bra om att jag är tillbaka och extrajobbar på hyvleriet! Framifrån syns minsann ingenting men när jag står från sidan (och kämpar med att spänna lårmusklerna för att se så snygg ut som möjligt) så är det ganska tydligt att jag umgås med aggressiva plankor på dagarna. Men blått är ju flott! Nu är Mia & Peter här så det blir film och te!

Min alldeles för massiva träningsoutfit, men nu vet jag till nästa gång!

Näää haha fan vad kasst! Jag sitter ju fortfarande här och hänger över datorn. Inte ätit frukost, inte klätt på mig, inte bäddad sängen. Det enda jag gör är att snegla ut på värmen och tänka ååh orka och sedan förflyttar jag tankarna till berget med rostmackor på köksbänken som jag ska förvandla till jättesmörgåstårta innan dagen är slut. Jag älskar iofs att sträva mot den perfekta smörgåstårtan (jag skojar inte om jag säger att jag gjort minst hundra smörgåstårtor i mitt liv) men det är ju ett sånt jäkla jobb! Nåja, jag har en ny dekorationsidé till denna så lite småtaggad är jag i alla fall. Såhär såg jag btw ut igår innan lilla shortsaccidenten.

Nää ska man orka leta på sin iPod och dra ut eller?

Igår fick jag ett h&m-sms och jippie tänkte jag, äntligen kommer mina shorts som varit slut i massa veckor! Väl hemma var lyckan inte lika enorm. Alltså seriöst! Det är en sak att vara tvungen och ligga ner på rygg för att kunna knäppa byxorna. Och det är en sak att behöva stå sig genom en hel dag eftersom att sitta helt enkelt är en omöjlihet. Been there done that. Men detta!? Haha mission impossible! Så nu sitter jag här och funderar på om man ska skippa lördagsmackor framför film och istället äta gröt och en proteindrink och dra ut på ett träningspass. Inte alls lika mysigt, men men, det känns liksom som att det behövs. PUSS!

Min bröllopklädsel jag glömt visa :) Sommar sommar sommaaaar

Sådärja! Nu har systeryster och jag fixat lite inför miniskrutts student på fredag, åh vad skoj det ska bli :) Och det blev visst jobb i morgon ändå, fast eftermiddag istället för förmiddag. Vilket känns lite småtungt men man får tänka på lönen samt att jag då faktiskt hinner fixa mina måsten innan lunch. Sedan jobbar jag heeela dagen och kvällen fram till 00, då jag bara hinner hem och sova, duscha och åka till Rättvik och krama min allra yngsta syster välkommen in i vuxenlivet. Ska bli mysigt att umgås med familjen och äta middag och sånt också :) Sedan är det helg! 

Annars hinner jag även med att jobba förmiddag hela nästa vecka. Sedan kör jag ledig midsommarvecka innan jag byter ut snickarbyxorna mot kjol och heels och spenderar dagarna framför trygga datorn. Haha gud det börjar kännas lite nervöst nu. Jag vet ju att det är helt normalt att det tar en stund att komma in i allt, men just de där förvirrade första dagarna när man inte kan kassan, aldrig sett bokningssystemet, inte kan svara på en endaste fråga och allt är kaos. Jag kommer dit på tisdag eftermiddag och onsdag förmiddag kör jag första jobbpasset. Gaaah! Okej.. nä.. det är inte så farligt. Det löser sig och det fixar sig, jag behöver bara få oroa av mig lite :) Just nu önskar jag mig lite regn. Värmen är sinnessjukt tryckande och lite mörka moln och fönstersmatter skulle göra det där skrivandet grymt mycket enklare. Regndans kanske?

Kalasbild från för två veckor sedan. Jag och söt liten Raggis :)

Såhär bra har jag det denna lediga onsdagsförmiddag, sommarfrukt och favoritläsning. Fast Illustrerad Vetenskap är egentligen bara en flyktväg från skrivandet. Skrivandet som går bajs. Jag blir tokig på mig själv! Hjärnan rinner snart ut genom öronen så proppfull som den är av allt jag vill ha ner på papper. Men någonstans mellan huvud och fingertoppar tar det tokstopp och istället sitter jag här och tourettesar könsord i soffan. Känner mig verkligen frisk och sund när jag flaxar omkring mina frustrerande händer runt huvudet och skriker KUUUUK! Den här onsdagen rimmar fint på damp. Skrivkramp, motivationskamp.. ja.. och typ.. bungy jump. Som inte har någonting med något alls att göra. Ni ser ju, det är inte mycket som är logiskt i janethjärnan just nu. Fast till er kan jag ju tydligen skriva? Himla knasigt det där. Nää nu blir det kalldusch innan lediga syster Louise kommer och hämtar upp mig, PUSS!

Jag var kass på att fota Karlstad förra veckan, dessa bildbevis finns:

Och här sitter jag som vilken dag som helst och scrollar i min egen blogg i jakt på en bild som det visade sig att jag aldrig ens hade publicerat. Och då snubblar jag över något helt annat: mig själv.

Inga dalar, inga direkta toppar heller, inga panikskrik, ingen brutal rastlöshet, ingen bergochdal-bana och inga labila diskussioner med mig själv. Jag börjar scrolla allt mer frenetiskt, nästan i chock av upptäckten att min mentala hälsa framstår som god. Men april? Kanske mars? Januari då!? Små snubbel och något tjoho och tjohej här och där, men mest bara vanlighet. Janet går till jobbet, går och äter en macka, kollar på en film, blir glad av ett sms och äter en macka till. Det är fint med sol och det är fint med snö, det är jobbigt att gå upp mitt i natten men det är roligt att hänga med vänner. Jag skriver till och med att jag är lite kär men gör ingen vidare big deal av det heller. Jahapp.

Ok, visst, det är en ganska rättvis bild ändå. För visst, jämfört med vart jag var för två år sedan så är detta mycket mera Janet än vad jag var då. Ni vet det där totala kaoset. Jag blir mer och mer den Janet jag var innan jag trampade lite snett där en Karlstadsvinter när ögonen var som mest blå, som mest spegelblanka och fyllda med stjärnor. Men det är som det sägs, tiden läker sår och det där förunderliga hjärtat samlar ihop sig och öppnar dörrar till helt nya platser. Men samtidigt tar det tid.

Det här med hur jag flängt omkring sista tiden. Det är ju ganska logiskt egentligen. Det handlar i grunden varken om beslutsångest, rastlöshet eller att jag rymmer från något. Det handlar nog mer om att jag faktiskt hade en period i mitt liv där jag mådde dåligt och hade det tungt. Och det tog så mycket på mig att jag tappade bort en stor del av mig själv någonstans på vägen. Men jag vet ju vem jag egentligen är, hur bra jag egentligen mår och hur mycket jag älskar livet och allt och alla i det. Det är ju den Janet jag liksom väntat in och delvis fortfarande väntar på.

För hur mycket peptalk man än kör med sig själv och får från andra, och hur mycket man än vill ta fram jättesuddet och bara radera och börja om, så måste saker få ta tid. Och jag har så mycket jag vill göra och så mycket jag vill ge av mig själv, men det vill jag liksom inte göra förns jag samlat ihop mig ordentligt och känner mig helt redo för att våga satsa och verkligen känna saker på riktigt igen. Jag börjar komma dit, och det är underbart, men just därför är jag lite extra försiktig just nu.

Jag vill vara säker på att jag inte faller handlöst ner i något unket nostalgiträsk när någon petar runt i minnen och känslor från förr. Jag vill och behöver veta att jag är klar med så pass mycket förr att jag kan ge någon precis så mycket nu-janet som den förtjänar. Det gäller liksom allt i mitt liv just nu. Det är svårt att satsa på något över huvud taget när man behöver lägga energi på att finputsa sig själv. Det skulle vara som att ägna två år åt att snickra ett hus och sedan strunta i att måla det.

Det är med både glädje och sorg som jag bläddrar igenom senaste halvårets blogginlägg och upptäcker att de är lika djupa som vattenpölen här utanför postlådan. Det är skönt att den där brännande tomheten är så långt borta, men det är samtidigt tråkigt och lite skrämmande att läsa sig själv och tänka satan vilken tråkig människa. Och kanske värst av allt, att jag inte riktigt känner igen mig i hon jag läser. Men det kan nog vara så att lite likgiltighet och bara vara med hjärnan och hjärtat på off är precis vad jag har behövt. Låta vara så att det läker och blir fint. För ibland, alltmer ofta nu för tiden, tittar rosa bubbliga Janet som älskar allt och alla fram och guuuud vad jag har saknat henne. Och mer och mer känner jag att även Janet som vill skriva kommer tillbaka. Ja, den där Janet som faktiskt vill det mesta. 

Ja ni, nu blev det en hel uppsats här. Lite mindre platt läsning än vad jag bjudit på hittills i år i alla fall. Vi får se om det håller i sig eller om jag behöver fortsätta stapla filmmiddagsoffa-inlägg på varandra en stund till. Jag har i alla fall satt upp ett mål: att jag i höst ska våga satsa lite mer, känna lite mer, prova lite mer. Sluta fega och hitta på ursäkter och bli lite mer power-jag som jag faktiskt är och alltid varit (med lite mesighet som balanserar upp). Herregud jag har ju drömmar, ambitioner och mål, jag tänker inte frysa tiden för alltid och vänta på att drömmarna ska slå in sig själva. Men eftersom hösten är min favoritårstid så tar jag denna sommaren till att reda ut några sista saker och fortsätta i lite halvdant off-mode. Hösten blir lagom. Lagom nära och lagomt långt bort tills detta lagoma jäkla lagom ska få sig en ordentlig spark i röven!