Tack Värmeland du sköna

Det började med en spontan filmvetenskapskurs. Eftergymnasiet-tröttheten. Nytt, bort, vad som helst. Jag blundade och pekade på kartan, strax därefter gick ett panikigt flyttlass ner till outforskade Värmland. Snart sex år senare sitter jag fortfarande här. Inte nytt, bort eller vad som helst - utan hemma. Det som började med studentlägenhet, dimma och random kurser och jobb hit och dit slutade med kärlek, vänner, ett riktigt hem och snubbel in på en utbildning jag var gjord för. Och så sitter jag här och bläddrar i en nytryckt C-uppsats med mitt namn på och undrar vad som händer nu..

Det skulle inte spela någon roll om jag så la ner hjärta, själ och resten av mitt liv på detta blogginlägg. Det skulle ändå aldrig ge en gnutta rättvisa åt vad jag upplevt här. Jag har aldrig skrattat så mycket i hela mitt liv. Jag har aldrig varit i närheten av så lycklig. Jag har aldrig känt mig mer hemma, aldrig vågat mer, provat mer, satsat mer eller velat mer. Jag har aldrig varit så kär.. men heller aldrig så fullständigt heartbroken. För tydligen är det så, att även de härligaste av sagor har sina gropar i vägen. Och i min rosa bubbla jag så bortskämt skuttat runt i sedan för alltid, var man inte direkt beredd på det. Och det är med skakiga fingrar och tungt hjärta jag tänker tillbaka på senaste tidens alla tårar, frustration och allt som gick så himla fel.

Och plötsligt blir ens hemma och det bästa stället i världen en påminnelse om vad man hade här, skulle ha här och inte längre har. En påminnelse om någon som gjorde en illa. Och man liksom fastnar i det och kommer ingenstans och märker att den där tiden som alltid annars gör sitt verkar skita i att göra som den ska. Och det är helt enkelt dags att flytta på sig och läka ihop innan man tänkt sönder varenda liten sönderbränd cell i det där stora tunga huvudet. Innan ett trasigt och knasigt hjärta smittat ner alla andra fina år, minnen och underbarhet med bitter saltsmak.

Kanske återvänder jag en dag. Kanske inte. Jag vet i alla fall att jag inte kan låta underbara staden som gjorde mig till mig få ta smällen för ett olyckligt kärleksäventyr. Så nu tackar jag för mig. Jag tycker inte om hejdån, så jag säger so long istället.

Och till ni jag lärt känna här: Ni är inga pluggkompisar. Inga jag kände under min studietid eller goda vänner från förr. För det första suger ni alla att plugga med (jag håller dock med om att det är roligare att prata snoppar). För det andra så är ni underbara, helt fantastiska, obeskrivligt klockrena och jag älskar er. Ni är mina bästa vänner. Mitt gäng. Karlstad är Karlstad på grund av er. Och jag kommer sakna er för alltid. Men lika ofta kommer jag skratta ihjäl mig åt alla minnen vi skapat. Och fler kommer det bli, för ni är inga pluggkompisar - ni är vänner för livet.

Golvet är otorkat, vinglasen opackade och hör och häpna: jag har två mackor kvar i skafferiet! Det är dags att röra på sig nu. Jag vet inte vart, men det är tid för ett nytt äventyr. Jag ska hitta det igen; pirret, hemma, sagan! I alla fall lite mening och medvind till att börja med. Jag ska söka land och rike och när jag hittat det så lovar jag att komma tillbaka.

Vi ses mina vänner. Vi ses.


Tack (och bock?) Gävle

Efter uppdatering med byn och långprat med riktnummer 026 som lugnat, förstått och peppat känns hemfärden lite mindre smärtsam. TACK underbara du! Det finns ju väldigt många bra saker där hemma ändå. Som bästa vänner, en jättefamilj och en saknad katt. Jag är verkligen så sjukt lyckligt lottad ju. Det är bara lätt att glömma när man måste lämna folk man tycker så himla mycket om, och när en viss del av livet hjärtat är tungt. Men.. våren är på väg och väldigt nya tider med den. Jag ska göra det bästa av det här. Jag ska verkligen det! Nu: åter till packandet!

Aj!

På lördag festar vi tjejer! Evefina hade en idé om att käka middag på Alfies först, sen kan vi ju dra hem till ngn och festa vidare, innan vi drar utåt...
Vad säger styrelsen?

Puss på ....

Facebook är grymt. Vi i tjejgänget har sedan en tid tillbaka haft ett diskussionsforum, alltså man skickar ett mail så hamnar det hos alla! Tadaa! 2000-talet rockar :) Där i vårt lilla forum har vi gjort allt från att planera kalas, ätakvällar och TV-häng till att utbyta allmänt skvaller. Hur smart som helst. Hur braa som helst! Tills den dagen man loggar in och som vanligt ååh mail! Tjejerna, middag, utgång, härligt! Och två sekunder senare slår det en. Jag kommer inte vara här i helgen. Jag kommer inte vara här någon helg. Ingen festhelg, ätadag, TV-kväll whatever mer. Jag kommer inte vara med er mer. Det går inte att föreställa sig våren utan gräsmattor, sol, vin och asgarv med er. Förstår ni att jag älskar er? ♥


ey..

..det börjar bli jobbigt på riktigt nu. Jag vill bara kunna stanna kvar här. Fast samtidigt inte, men ni förstår vad jag menar. Vägskäl gör ont. Och river upp saker man fuskbegravt tillsvidare. Ont var ordet. A.n.d.a.s.


Kan inte låta bli..

Jag blir mörkrädd som tusan, men efter kommentarer både på bloggen, Facebook och ett telefonsamtal måste jag gräva lite i detta. Jag vet ju att Herrhagsskolan (grannhuset) har varit med i tidningar och på TV och så eftersom det hänt väldigt skumma saker där. Jag vågar dock aldrig läsa eller se på sånt, eftersom jag ändå bor next door liksom och blir så jäkla skraj jämt. Men nu blev jag ju för nyfiken. Började googla och söka i arkiv och då hittade bland annat en artikel som säger:

– Flera hundra judar kom till lasarettet i Herrhagsskolan från koncentrationslägren efter kriget. Många av dem dog där..  Detta är en del av Karlstads historia som verkligen är bortglömd..
No shit? Flera hundra torterade judar dog där. Nu är det en låg- och mellanstadieskola.
Va kooonstigt att det inte pratas mer om det menar jag.

 

"Huset" på andra sidan vägen. Hittade någon som jobbar där också


Naturliga förklaringar

Okej, antingen håller jag seriöst på att bli galen eller så har spökerierna tagit det hela till en helt ny nivå när jag är på väg härifrån. Jag är inte den mörkrädda typen, framför allt inte mitt på dagen. Dessutom har konstigheterna varit praktiskt taget obefintliga sedan nyår. Och när något skumt som säkert har en naturlig förklaring inträffar brukar jag för säkerhets skull skrika jag vill inte se/höra/veta! Jag är inte mottaglig! (dock med stor sannolikhet sinnesjuk) men liksom bara för att poängtera vart jag står ifall spökena råkat missa det. Åh suck. Ja ni hör ju hur jag låter.

Det jag skulle säga var att jag i morse vaknade av att någon sjöng. Det lät som om hon stod bredvid mig, eller typ satt i sängen. Efter att jag försäkrat mig om att ingen var i lägenheten och lugnat nerverna med en långdragen baksmällehistoria tog det ungefär en timme. Sedan ramlade min vas ner i golvet och slungade iväg keramiksplitter över hela lägenheten. Okej. Tillfällighet/ställt den för nära kanten/vind/skakigt golv. Eller så försöker någon säga åt mig att sluta packa? Ge dig Janet.




jahapp..

Mina föräldrar är roliga. Pappa har alltid haft en förmåga att köpa på sig massa bilar/båtar/diverse andra fordon som han sedan skruvar och pysslar med. Inför flytten nu hade jag tänkt att antingen kommer väl pappa i Volvon med dragkrok, eller så lånar mamma pappas Volvo. Inget konstigare än så. En mamma eller en pappa med en vanlig röd Volvo med dragkrok. Men nej. Mina föräldrar är inte vanliga. För pappa har tydligen köpt en hippiefolkvagnsbuss som skramlar och låter och som enligt mamma inte går att köra. Men den ska han och mamma komma hit med nu i veckan. Det är jättebra för då plockar vi bara ur alla säten bak sådär som man gör, och så finns det tre platser kvar så alla kan sitta fram. Japp. Det blir en spännande flytt detta! Tillbaka till 70-talet då. Peace.

Huvudsaker..

Det blev en del vin igår. Både i magen och över kläderna. Vilken fest! Man fick liksom ta sats och andas några djupa innan man försökte byta rum. Och fort gick tiden. Men jag är ändå lycklig för stunden jag fick mingla med finfolket. Bästa ♥ Och var sjukt fina alla var!

Gårdagens lärdom är att från stan till Hagaborg tar det tio minuter till fots. Det betyder dock inte att samma avstånd tar samma tid två timmar senare. Vägen är heller inte lika rak. Eller självklar för den delen.

Och efter kl 00 är stans bästa uteställe fullt. Tydligen. Kvällen gick alltså inte riktigt som planerat, men det var roligt i alla fall. Fördrink på slottet, promenad med påskris och cerisa fjädrar, några småjobbiga hejdå och det ständigt återkommande fy fan vad jag älskar er. Däckade med kläderna på full som en gris. Vaknade av en tjatande telefon kl 05 och mådde allt annat än okej. På andra sidan fanns en hickande väldigt berusad D som var ute i regnet och promenerade vilse i Lund av alla ställen. Där ser man. Det finns alltid dem som har det värre. Jag ställde upp som pratsällskap tills han hittat in/hem/vart han nu skulle, sedan borstade jag tänderna (tack Gud för vatten) och sov till nu.

Annars då? Jodå kvällen bjöd på en hel del underhållning. Vad sägs om sköna: Hörde rykten om att du och din pojkvän har gjort slut.. eller? är det okej att säga att jag gillar dig nu? Bio, fika, vad som helst? Killen i fråga såg lite småvissen ut när jag förklarade att vi gjorde slut för två år sedan och att jag flyttar om tre dagar. Ja det är hårt att leva. Det roliga/tråkiga är att en hel del såna saker hänt mig nu senaste veckorna. Nu liksom. När jag ska härifrån. Vanliga schyssta folk som vill hitta på något. Det är fan ovanligt. Och jag blir skitglad för jag är så jävla på att ta en fika eller bio eller what ever. Människor är ju annars allmänt dumma i huvudet eller packade alternativt vill bara ligga. Ofta en kombination av dem alla. Jag gillar det inte. Jag vill vara flickvännen som lagar mat och bakar saker och pysslar söta lappar. Fan jag är ju grymt flickvänsmaterial.
Så jävla bortkastat att vara singel då..

Nu kom jag in på ett sidospår här.. vart var jag? Jo igår! Bra kväll. Knepig kväll. Sorglig sista Karlstadhelg. Träffade gamla flammor, eller värmeljus i alla fall, och massa vänner och bekanta. Och sms:ade med en snopperik. Allt som vanligt alltså. Inga konstigheter. Nu ska jag packa. Och belöna mig med bio ikväll :) Ha en fin söndag! Puss och så.







=)

Idag ska jag inte dricka vin med tjejerna. Jag är wild and crazy och dricker vin med två andra people! Outside the box liksom Haha! Okej jag försöker vara cool iaf :P Fast sedan möter jag självklart upp the girls och andra stjärnor vid röda mattan senare :D Vilken avslutning (nej inte avsugning Jess) på Karlstad! Våren till ära kör jag solpuder, cerisa byxor och sjal också. Blir nog kanon detta. Nu: frukost! Puss och SKÅL!



Grattis Karlstad

Här ställer man klockan en lördag. För att slippa det alltid återkommande lördagstemat = springa runt med hårinpackning och måla tånaglar samtidigt som man torkar brunutansol-kletig hud med hårfönen, skuttandes över all världens eventuella festkläder i högar på golvet. Självklart finns ju inte kvällens festkläder i någon av dem, så det är bara att riva ut resten av garderoben för att inte hitta något och för att komma på att vinet inte är i kylen och att skorna man absolut vill ha är borta. Som sagt; jobbigt med stress så idag ställde jag klockan för att duscha, borsta tänderna, dricka en kop te och komma igång i tid!


Kalashelg!

Inte nog med att jag står på viplistan till stans hetaste Cougar Awards i morgon. Innan partyt ska jag träffa underbara Emma som jag inte sett på evigheter! Vi ska köra lite förvin och skvaller innan vi beger oss till Hagaborg och stjärnfesten! Där väntar en hel del kändisar. Vi missar nog prisutdelningen men ska bli skoj att se vem som kammat hem vad sen ;) Weeho! Vilken lördag. Har för övrigt haft en både produktiv och slapp fredag. Jag kommer nog sova gott ikväll :) Natti Natt och dröm fint!

Var busig och snodde en bild från Facebook på vackra Emma :)

 


Hemmakväll

Nu har jag tvättat, packat och rengjort fönster sedan jag gick upp i morse, och monstret i min mage skriker förtvivlat efter middag. Idag ska jag varken äta mackor eller chips och cola, jag ska inte dricka alkohol heller, istället ska jag ta en promenad i regnet bort till Konsum och köpa vegetariska snitzlar och babyspenat. Och mellanmjölk :) Sedan spendera kvällen hemma i mjukisar med nyttig mat och TV. Vilken karaktär va!? uj uj. Vad är det som händer? Men i morgon blir det faktiskt fest. Och då kommer jag vara extra laddad minsann. Puss!


twitteri twittera

Pst.. ni vet att jag finns på twitter nu va? http://twitter.com/JanetEklund Jag har inte riktigt fattat galoppen än men vem vet, det kanske kommer! Hur som helst är det roligt att followa så hojta till om ni finns där people!



Phuu

Man blir andfådd av att tvätta på slottet. Till att börja med är det trappor att springa i. Sedan är det många dörrar att låsa upp/låsa igen och passera genom och på varje vägg sitter en sån där lysknapp som släcker sig själv efter en stund. Alltså, om man t.ex. låser upp första dörren och trycker på lysknappen, och sedan tar lite tid på sig att bära tvättberg och tvättmedel osv ned för trappan, så slocknar lyset precis när man kommit ner. Och då står man där med händerna fulla med kläder i kolsvarta mörkret och ser inte nyckelhålet i dörren som leder in till nästa rum och nästa lysknapp. Dessutom bor det zombies i källaren. Inte så jättelatjo att stå där utan ögon eller händer då minsann. Det blir en del springturer efter lysknappar och skydd. Här är förresten en bild från i onsdags när jag sprängde saker. Filmbevis kommer senare i vår :)


Can you paint with all the colors of the wind?

Idag tror jag att jag kanske sovit liite för länge, det är nämligen höst utanför mitt fönster. Men vad passar bättre en regnig höstdag än att tvätta mattor och fönster? Så det sysselsätter jag mig med just nu. Egentligen borde jag vara i verkstaden på universitetet och bygga viktigheter, men det börjar bli lite tight med Karlstadtid för min del :/

Har jag sagt att vi har skickat in uppsatsen på tryck? För det har vi. Hoppas jag hinner få den i handen innan jag drar. Har jag sagt att jag kommer träffa alla mina syskon i påsk? För det kommer jag :)) De reser över skog, slätt och hav för att måla påskägg och äta silltårta i byn.

Annars sökte jag tre jobb igår. Tre väldigt olika jobb på tre olika platser. Okej att jag behöver en nystart, men jag vill inte börja från noll någon läskig stans där jag inte känner en halv kotte ens. Nervöst detta, att inte veta någonting alls. Men först och främst ska jag bli klar med Karlstad, sedan visar sig resten. Åter till tvätten! I'll be back.

 


Packpaus

Det är jobbigt att packa och städa. Mentalt alltså. Svårt att låtsas som ingenting när man plockar ner favoritkopparna i kartonger. Jag intalade mig själv att det var rätt tid för att sortera och spara ner bilder från Bettan istället. Det är lättare att låtsas då. Mycket roligt hittar man också. Här är en bild från när jag var ung och fräsch. Tjugotvå ovetande år. Byxorna jag hade då får jag knappt ner en fot i nu för tiden.

 

Jag har alltid varit vältränad, hur och när blev jag en lat tjockis på 64 kilo? Det är verkligen ingen vikt för mig. Jag är trött och seg och känner mig tung. Och inte som jag. Återkommande tema minsann. Jag har ju liksom inte brytt mig om någonting senaste året, mer än att äta mackor. Trodde dock aldrig att jag av alla människor faktiskt skulle sluta träna på det här sättet! Det har sedan jag var liten varit en så naturlig del av mitt liv. Något jag inte ens tänkt på. Det har bara varit jag. Men allt hänger väl ihop. Är man inte sig själv så är man inte. Det funkar väl så.

 

Men vet ni? Jag har börjat nå slutet på denna likgiltighet tror jag. Det känns så. Först och främst har jag uppskattat skolan sista terminen. Lagt ner tid och känt mig nöjd. Och jag har ju börjat festa och ha riktigt roligt med tjejerna igen. Och jag märker när jag promenerar hur jag liksom känner suget efter att springa, och idag var faktiskt mina rostmackor inte ens speciellt goda. Visst, såren efter allt som hänt är fortfarande öppna och gör ont, och framtiden är oviss och läskig, jag är inte alls där jag vill vara och ibland vill jag bara gråta och vara arg på Gud. Men jag skrattar och jag längtar efter saker. Jag är inte den där världens mest likgiltiga människa längre. Och det betyder så sjukt mycket att kunna uppskatta livet igen. Inget att ta för givet faktiskt.

 


Mackor, MQ och Matlagningsprogram

Idag var jag och en del av gänget förbi MQ för att prova ut kostymer till The big day den 15 april. Jag var laddad med sju nyätna rostmackor dagen till ära, och fick hålla andan genom hela proceduren, men det gick ju bra ändå. Vi kommer vara så tjusiga så. Jag har ju flyttat då, och missar alltså sista veckorna på projektet. Men jag kommer tillbaka och bosätter mig på någon vänlig själs soffa sista dagarna och över mässan och banketten i alla fall. Ikväll ska jag sortera ut och kasta bort massa kläder, så jag inte packar med en bil extra i onödan. Men först te och halv åtta hos mig - underbart program minsann. Något till teet kanske?

 



Sagan om Prins Erik och Snopperik ett och två

Neej. Nu är ni sådär många som kikar in igen. Och jag är sådär skitdålig på att skriva. Varför läser ni? Jag väver ju bara in mitt allt och ingenting så brutalt mellan raderna så jag knappt själv fattar. Men med risk för att ni snart överger mig tänkte jag bjuda på lite ärlighet. Lite rätt på saken:

Jag råkade ligga med någon. Någon som heter Erik. Gaaah panik.
Jag hatar tillfälliga hemsläp. Och jag är rädd för främmande snoppar. Dessutom är Erik ett jobbigt namn eftersom jag automatiskt liksom börjar uttala det sådär som Den lilla sjöjungfrun gör när prinsens staty står nere i hennes samlargrotta.. ååh erik.. på sån där typ speciell dansk/norsk/vad hon nu är ifrån-dialekt! Ja ni vet! Eller? Skit samma!

Jag brukar försöka slippa snoppar genom att bli lesbisk men det har inte fungerat än så länge. I allafall: efter den lilla incidenten med Erik har jag gått och haft ångest och nojjat och ältat detta i några månader. Lovat mig själv att nästa snopp jag ser (oh help me god) ska vara den jag tackar ja till i kyrkan. Amen! Så vad händer? Jo i helgen blev jag full och gick ut och hade roligt. Så får jag nattsms av Snopperik kooom hiiit vilket ger mig sådan panik att jag på nåt jättelogisk janetvänster gick hem med någon annan för att förtränga Snopperik. Så istället för Snopperik vaknade jag hos.. tadaaa: Erik nummer två! Är man Janet så är man.

Inte bara en utan TVÅ Snopperik introducerade på bloggen på en och samma dag. Den säger vi god natt på tycker jag. Sov så gott världen!



Räknar ner..

Dagen började tidigt med lite möte/hotellfrukost på Scandic. Sedan har timmarna bara rusat men gud vad jag fixat med måstesaker! Som alltid inför flytt är det ju så jäkla mycket papper och ändringar och ännu mera papper. Fått undan en hel del idag faktiskt, på torsdag är det en vecka kvar innan jag drar och då ska jag vara klar med allt fix och börja packa ihop på riktigt har jag tänkt. Hjälp. Nu tror jag det är sovdags snart. Varit en lång dag och dessutom gick jag hem från uni i kalla mörkret. Eller.. lite te och TV i pyamasen orkar jag nog faktiskt med :) Natti!

Bild från när våren kikade fram 09.. Va lååångt hår du haar



Nykramad och lugn..

Det har varit tunga dagar nu sedan verkligheten föll ner i skallen på mig. Men igår hade jag så sjukt roligt med tjejerna att jag helt glömde bort allt för en kväll. Okej, först grät vi kanske lite till melodifestivalens alla ballader, är man redan känslig så blir det inte direkt bättre av en Aladdinröst eller en sång till någon som är död. Men sedan tog vinet, dimman och skratten över och det var dans, pussar och kramar ända tills vi skildes åt vid Burger King och gick hem. Underbara ni ♥ :)
Skaplig träningsvärk i både dans- och skrattmuskler idag.

Annars dök ingen mindre än D upp i stan idag. Vi träffas ju aldrig och det var verkligen en perfekt dag för lite häng nu. Jag var bakis, seg och panikig inför allt och inget. Han dök upp som en hjälte och lugnade ner paniknerver och peppade mig. Vi hann kolla TV, äta mackor och slappa i några timmar innan han for vidare hem för jobb och vuxenheter.

Jag har börjat packa lite, men än så länge försöker jag fortfarande mest ignorera fakta. Imorgon börjar jag veckan med möte och hotellfrukost på Scandic, skön start på en måndag. Annars då? Nej.. annars tänker vi helst inte alls bara. Det blir bäst så. Dock börjar mitt icketänkande få mer och fler ojanetiga konsekvenser, man handlar lite hur som helst när man stänger av ibland, och det gnager lite i nacken att inte känna igen mig själv. Men det blir inte bättre av att grubbla.. God natt fina ni!

Tårar..


Vilken lugn, skön och fin dag. Klar och nöjd med katalogen långpromenerade jag hem i tidiga vårsolen på blöt och grusig asfalt. Man känner verkligen att den är på väg nu, på riktigt. Underbara värmen. Hoppade över vattenpölar, sög in fågelkvitter och funderade på morgondagens härliga schlagerkalas med mina fina. Det slutade med att jag grät och snorade som ett litet barn sista kvarten upp till slottet.

Hela magen vändes ut-och-in när jag insåg att jag om två veckor inte kommer springa runt och skratta med Kakan om dagarna, eller äta fett och socker med tjejerna om helgerna, eller gå på redaktionsmöten eller spana runt i Mitticity eller äta glass mot glasväggen ute vid universitetet eller Machéluncha på gräset vid Båten eller hyra barnfilm och äta mackor med Anna eller köpa Sjökvisten utan balanssinne eller eller eller..

Och när jag nu insåg det, på riktigt för första gången, så liksom bara brast det inuti. Och paniken och tårarna över att lämna er, min stad, mitt hem och MITT LIV spred sig vidare och jag fortsatte att gråta i en timme när jag kom innanför dörren. Och gråtandet smittade av sig och väckte upp allt annat som gör ont som jag pausat och tänkt gråta för senare någon gång. En pojkvän jag älskade över allt och som älskade mig - en sån där saga jag jagat för alltid men som på nå bittert jäkla vänster gick åt helvete ändå. En världens bästa syster som jag skuttade till var och varannan dag, mitt skyddsnät i den här staden, min allra bästa vän, som plötsligt bytte land för att kanske aldrig mer komma tillbaka.

Rädslan över att inte veta vart hemma är någonstans längre och paniken över att kanske aldrig hitta hem igen. Rädslan för att aldrig våga älska någon igen och paniken över att kanske fortfarande och för alltid älska någon man inte längre känner. Rädsla för att försöka våga hitta rätt igen och paniken över att aldrig kanske göra det. Ja, det rullade många tårar nedför mina runda kinder idag. Och jag känner mig alldeles tom. Flera kilo lätare också, men inte glad på något sätt alls. Rädd och panikslagen över att reaktionen jag nervöst gått och väntat på blev denna. Hur och vad jag än gör just nu blir det tårar.

 


Varför köpa två kakor när man kan köpa sex

Grym föreläsning idag. Lyckat! Verkligen en speciell och beundransvärd man den där Bengt Gustavsson. Får ni chansen att gå och lyssna på honom så gör det! Tankeställare minsann. Annars har jag idag också hunnit med kreativ lunch med redaktionen samt en jäkligt okreativ middag (chips) för inte så jättelänge sedan. Det som återstår av dagen nu är väl egentligen bara tandborstningen och ett hopp ner i sovtröjan.


Räknar alldeles för snabbt ner dagarna

Det finns många underbara saker att sakna. Här är en av dem.


Oh så skönt

Efter en riktig långpromenad på hela 16 minuter blir det nu middag i form av fryspizza, 1,5 liter Cola och en 300g dill&gräslök med gott samvete!


Det blev en hel del timmar framför datorn idag med. Men nu jäklar är vi praktiskt taget klara! Förutom katalogfix har jag idag även gett mitt CV en makeover samt hunnit mingla runt lite på universitetet och spanat in gymnasiedagarna (ätit gratis godis). Och vad passar bättre än att avsluta en bra dag med Olle och sushi! Ikväll kommer jag sova länge och skönt. Men innan läggdags ska jag först vara duktig och promenixa, sedan blir det TV-häng resten av kvällen:) I morgon anordnar vi en föreläsning med Bengt Gustavsson på universitetet! Det blir skoj.

Söthobbis som jag ska krama ihjäl när jag är hemma i påsk.


C4

Jag sitter och pratar reklam på Facebookchatten. Jag gillar reklam. TV-reklam inte minst. Aldrig förstått det där med att byta kanal när reklamen kommer. I alla fall så kom jag att tänka på en reklam jag brukar nynna på ganska så ofta. Vid filmreplik-time är den något av en Janetklassiker. Att dansa/sjunga denna har blivit lite av ett intresse.

Det är dock inte det lättaste, men jag har övat ganska så länge.

 


Att spela ljuv musik för en kåt sjuttonåring

MikaeljohaP17: long shot men va fan, vad tycker du om yngre killar?

Snowwan F25:
Men snälla lilla..

MikaeljohaP17:
Okej jag förstår, varför skulle du vilja ha en snorunge..

Snowwan F25:
Jag vill gärna ha. Två eller tre tack.

He just keeps walking Spreading his magic

Hjärnmos som vanligt. Har pysslat med katalogskapande sedan 08 i morse. Men idag har vi verkligen fått så jäkla mycket gjort, och det är inte mycket kvar. I morgon blir nog sista heldagen i InDesign på ett tag. Woho. Det känns skönt. Sådan lättnad att få ihop allt och börja se hur färdigt och fint det ser ut. Hoppas ni Karlstadmänniskor har bokat in 15 april för då smäller det! Sveriges hetaste arbetsmarknadsdag och en sjukt grym bankett på kvällen! Oj oj oj så bra det kommer bli det här.


Vad tycker du om yngre killar?

När jag nyss skrev grattisinlägget här under till min kära vän Evve så började jag fundera på vart jag kunde hitta bilder på radarparet oss. Svaret blev Lunarstorm, och förutom bilder fann jag även detta mail:



Från: mikaeljoha P17 Skickat: Lör 13 feb 21:49
Till: Snowwan F25

tjaa

long shot men va fan!
vad tycker du om yngre killar?

11006 Hej det är evelina bolin

Orkar inte förklara mitt trasselliv eller hur jag lyckas och inte lyckas med allt och lite till! Istället säger jag GRATTIS PÅ FÖDELSEDAGEN VÄRLDENS BÄSTA EVVE! Jag och Evve tjorv har varit vänner i 26 år minus en månad.



!!!!!

Vad är oddsen!?! Jag lovar och svär att Gud driver med mig.
Skratta? Gråta? Jag gör både och. Hur fasen lyckas jag alltid!?

Hej mina kära läsare..

Strippspel, armhävningar, Bonnie Tyler, en massa jäkla kort och röda läppar. Det summerar gårdagens 30-årskalas ganska så bra. Mycket skratt och många glas vin senare styrde vi skeppet mot Koriander och lika trevligt var det där. Dans, päroncider, allarättkillen och en hel del pussar. Och så avslutning på BK för att sedan halka hemåt med två Sjökvistenbaguetter i handen i en prasslig påse. Lördagslycka! Idag fyller fina Madde år GRATTIS men jag har en inte alls färdig webbanalys som ska in kl 19, så får ser vad som hinns med. Just nu blir det i alla fall femte söndagskoppen te med täcket framför TV:n. Småsliten minsann.

Och så det där med timing. Klart saker plötsligt faller på plats på ett ställe när man köpt en biljett till någon annanstans. Det är så det funkar tydligen. Det är dock inte rätt tillfälle att skapa sig fler saker att vilja stanna kvar här för just nu. Därför är jag väldigt stolt över hur klok jag lyckades vara i gårdagens dimma. Det blir nog bra det här. Allt nytt.


Ja..

Jag lämnar Karlstad. Hejdåbrev kommer senare. Nu ska jag på kalas :)



Okalas och hopp om kalas

Min hjärna är sönderbränd. Det går inte att stressgöra en hel katalog på några dygn. Gah. Eller det gör det ju, för det ska ju gå såklart. Det ska bli så bra så bra det här :) Bästa fixabiffenmedicinen är i alla fall bullar och kakor, det är jag övertygad om. Nyss varvade jag äntligen ner en timme med AfterWork-mat, en öl och sällskap av fina tjejer och typ 1000 pers till. När jag gick hem satt folk på golven redan. Grym stämning! Pinglorna ska ut och kalasa men jag ska hoppa i mjukisar och fortsätta umgås med min dator. Är jag duktig ikväll och i morgon får jag kanske gå på finkalas i morgon faktiskt. Det skulle vara väldans trevligt. Håll några tummar för mig är ni snälla. Annars är jag bitter över den där jobbintervjun. Kan inte sluta måla upp i huvudet hur underbart jobbet skulle vara. Blaa. Det hjälps inte nu. Fokusera Janet! Lite chips kanske?

Men skit också..

Idag har jag bott i InDesign och levt på kola (i papper). Efter för många datortimmar bar det av till Löfbergs Lila Arena med Hotspot för träff med kommunen, middag och en förjäkla dålig hockeymatch. Kvällen avslutades med en vinterpromenad i sällskap av Chefredaktören och hennes man i jakt på en bil som hade parkerats lite vilse.

Annars har jag fått inbjudan till arbetsintervju för jobbet jag ville ha.
I Gävle på tisdag! Det går ju inte alls! Omöjigt. Snablars jävla skit!! Jag snyftade lite i telefonen och skrev även ett mail om att jag verkligen ville komma på intervju efter den 25 mars då jag masat mig hemåt. Men eftersom de skulle träffa alla andra redan nästa vecka lär det ju knappast ge något. K U K. Nu ska jag äta chipsen jag inte åt igår och somna i soffan och drömma mig till en enklare värld. I morgon är det katalogskapande som gäller igen från 08 tills ögonen ger upp. God Natt!

Bah

Herregud vart tar dagarna vägen och vart tar jag vägen!? Idag och resten av veckan bor jag och Kakan i InDesign och panikar ihop det sista med årets Hotspotkatalog! Men så ska det hinnas med middag och hockey med kommunen, stooort konstbygge och dessutom har jag två jobb jag m å s t e söka och fixa ihop relevanta arbetsprover till. Jag är helt slut och sjukt hungrig. Funderar på att orka gå långa 200 meter till Konsum och köpa chips och slockna på soffan framför kvällens seriestart. Något måste man ju äta. Och som stripsen på moset säger typ halva världen (tyvärr såna jag känner och litar på i filmväg) att älskade Alice inte håller måttet. Jag förtjänar fett! Massa fett! Puss och God Natt!

Idag har jag..

♣ Åkt morgonbuss och krockat med en bil. Pang!
♣ Krypit på golvet i universitetesbiblioteket.
♣ Analyserat webbsida i sex timmar
♣ Glömt köpa tvättmedel men köpt kräftor
♣ Funderat på hur gammal jag är om min minsta syster fyllde 18 igår.

Nu tänker jag ignorera disk och stökigt golv, hoppa i mjukisar, göra en kopp te och sjunka ner med filten framför Top Chef! Ha det fint. PUSS!

?

Idag har jag pratat med studievägledaren i hopp om att bli lite klokare. Det blev jag inte. Annars har dagen bestått av massa möten och inspring i klassrum då vi försöker upplysa världen om vår kära Hotspotdag. Filmvetare är väl ändå för sköna människor? Det är verkligen inte bara något man pluggar, filmvetenskap är en hel livsstil. Jag har insett det nu. Sedan har jag gått hem från universitetet också. Oplogad snögegga under fötterna och anfallande snögegga i ansiktet. Var helt slut och tomatröd när jag klev in på slottet. Nu sitter jag här och tänker sönder hjärnan. Vart, när och hur ska jag ta vägen någonstans?

Och nej såhär såg jag inte ut på universitetet idag..

Jag sprang omkring odushad och osminkad i munktröja och strumpbyxor med en bearnaisefläck på. Men vem lägger ut såna bilder när man kan välja en noga planerad posebild från i lördags? Inte jag i alla fall.