Mannen som kunde bajsa med hästar

Åh snälla sluta klicka er in här. Jag orkar inte blogga. Och det ger mig ångest att vilja skriva så mycket men inte klara av att få ner det, och värre blir det av att ni kikar in på det tråkigt tomma. Sluuuutaaaaa. Jag har stängt ner min blogg alldeles för många gånger redan. Såhär i efterhand önskar man liksom att man hade sparat varenda ord från 2006. Men det är som sagt mycket jag önskar jag kunde ändra på de senaste åren. Bajsliv för tillfället. Bajsliv med bajsmänniskor. Nej nu ljög jag. Ni är underbara ju. Ni mina vänner är suuuper. Tack för det. Det är bara vissa som finner det underhållande att spika janethjärtan. Åh gnäll. Va sjukt mogen jag känner mig nu. Jag kan fortsätta.. baaaaaaajs.

Suck. Jag vill ingenting. Jag tror det skulle kunna hjälpa lite att försöka skriva ner kaoset och reda ut någonting, i alla fall för mig själv, sätta lite mer sanna ord på känslorna än allt är bajs, men inte ens det orkar jag. För att härma vår kära handledare säger jag precis som det är: BLÄÄÄ.
Frys inte ihjäl människor. Det är kalla tider vi lever i. Mm minsann.

En bild på världens lyckligaste Janet - vad hände sen?


Kommentarer
Postat av: Sandiie

Världens bästa Janet i mitt gamla sovrum. ^^



♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥

Postat av: Mona med en Inger intill

Jag jobbar som gymnasielärare och har läst din blogg från starten och jag älskar att läsa dig och din äventyrliga vardag. Du är yngre än mig men jag känner igen mig så väl och drömmer så lätt tillbaka till en del saker du delar med dig av. Det tackar jag varmast för.



Det gör ont i mig att se hur det, du och hela din värld har ändrats så dramatiskt senaste året. Jag och min kollega över axeln här ville lämna ett vi håller på dig och ditt lyckliga slut och vi önskar dig lycka till i vårsolen.



Och han kommer nog mycket troligt inse vad han hade en dag, det brukar fungera så. Om fallet är sådant hoppas jag din kärlek räcker dit och är förlåtande ännu då. Eller så har världen en annan plan för dig och jag tror kanske den närmar sig snart. Jag stannar kvar och väntar in skrivlusten och förhoppningsvis lättare fotsulor och ett nyfyllt hjärta till sommaren.



Mona

2010-01-06 @ 12:44:00

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback