framåt.. inte bakåt..

Om man vägrar bete sig som en ledsen människa när man är det så kanske man kan lura sig själv att tro att man tillslut inte är det och därmed även bli oledsen. Liksom fattar ni? Och nej jag pratar inte om att förneka hur jag mår och tränga bort det osv osv. Jag har gråtit. Jag har känt. Jag har tagit itu med de jobbiga gnagande känslorna bäst jag kan.
Jag vet att jag blivit sårad, att man behöver vara ledsen. Men det går ju liksom inte att vara nere och bara sitta och vänta på att det ska gå över.

Idag vägrade jag gömma mig själv under täcket i soffan för att äta fett och tänka att livet är bajs. Jag trotsade istiden och p r o m e n e r a d e hem till stan från universitetet. Sedan stannade jag hos Anna och drack kaffe, blev varm och umgicks lite. Och innan jag halkade upp mot slottet handlade jag mat. Sån där man måste laga. Och jag lagade den och jag åt framför TV:n och sedan pratade jag med vänner jag tycker om och nu försöker jag få mig själv att längta efter vår. Vill man så går det. Jag vill.

En fin dag förra våren. Sista April. Varmt inuti och utanpå.




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback