20 frågor online

Han är så jävla grym! Sjukt beroendeframkallande!


I've had enough the deal is off

Nje. Ingen vidare söndag idag. Måste tvätta. Måste diska. Måste fixa en hemsida. Måste äta också men har ingen mat vilket betyder att jag måste gå och handla och hur ska man orka det när man är hungrig. Bla. Och i morgon är det en sån där 8 till 22 dag igen. Fullspäckad. Den värsta någonsin nästan. Som tur är den sista. Sedan börjar en lite lugnare termin. Efter onsdag varvar det ner. Och jag ska inviga detta med att söka några (alla!) jobb som finns och inte finns. För det börjar liksom krisa lite nu. Kristider. Och istider. Men på torsdag ska jag dricka vin och det är något att se fram emot det. Eller inte vinet egentligen, utan de fina flickorna som jag ska dricka det med. Annars är det lite extra mycket som snurrar just nu. Människor beter sig och människor beter sig inte alls. Virrigt. Knasigt. Och vad är det jag vill egentligen?


You left me longing for you

Åh. Jag hade så roligt igår :) Hela gänget samlat (nästan hela i alla fall) begav sig till Tempels After Work och åt lite snittar och drack vin. Avancerade rätt så snart till Score, efter en mellanlandning på Burger King där jag inte bara fick mer mat utan en trasig leksak också, wooho! På Score fanns det öl, tänka sig. Och tre bowlingbanor stod och väntade på oss. Jag kämpade så jag fick både skavsår och träningsvärk i tummen. Firade att jag i alla fall inte var jättesämst med lite mer vin och sedan hamnade vi på Biljard-9:an där de också sålde vin. Vilka fullträffar.

Vandrade på hemvägen åter igen förbi Burger King och denna gång fick även Therese en trasig leksak. Jag lyckades äta. Igen. Tre gånger mat på sex timmar är verkligen inte dåligt jobbat. Jag vinglade lycklig och otroligt mätt hem i dimman med glada gänget. Slocknade med både kläderna och TV:n på. Halvpigg idag, men solen skiner på allt det vita utanför. Det gnistrar så fint :) Så jag ska trotsa kylan och jaga lite fett. Tack för en riktigt rolig gårdag ni fina bästa Karlstads-folket! PUSS


Ser i kors och hänger ett runt halsen också..

Tiden går fort men dagarna ser likadana ut. Kanske är det lite mer sol ute? Men det är oftast lika kallt, snöigt, halt, blåsigt och grått som när hösten tog slut för massa månader sedan. Jag har dessa veckor kämpat mot klockan, mot trötta fötter och mot ännu tröttare ögon. Och nu sitter jag här med både tung uppsats och ångestig tenta bakom mig. Tentan var svår och stor. Jag skrev tills handen domnade bort. Jag vågar inte säga om jag klarade den. Jag vet faktiskt inte. Jag kunde gjort mer. Men jag orkade verkligen inte. Nu är den iaf inne och jag kan inget mer göra.

Jag har börjat mina sista kurser nu. Web design & Digital imaging bland annat. Det ska bli roligt att faktiskt lägga energi på att lyssna nu istället för att sitta i datasalen och plågas med tankarna på annat håll. Skönt med kurser helt på engelska. Roliga utbytesstudenter att prata med då också. Jag ser fram emot våren och att läsa endast roliga självvalda webbkurser, samt HotSpot-jobbet som börjar dra igång på riktigt nu. Det finns dock några mindre problem. Typ att jag snart inte har någonstans att bo till exempel!! Och att jag behöver ett jobb. Såna där.. småsaker. Jesus.  Men det orkar jag verkligen inte tänka på nu. För en kväll så pausar jag. Låtsas som om jag har allt fixat. Går ut med några fina och minglar på After Work. Kommer nog sova okej inatt. PUSS!





Om att glömma och om att komma ihåg igen

Bloggen är min lilla bubbla. Jag är ledsen här, glad här, filosoferer, resonerar, fattar beslut och arkiverar. Bloggen är ungefär som ett perfekt kontor jag kan rymma in till precis när som helst för att andas, pausa, rodna, skämmas, vara ledsen eller arg. Min lilla bubbla. Och visst kikar jag på besökarstatistiken ibland. Visst skriver jag till folk ibland. Till mamma eller till vänner eller till en syster i ett annat land. Men sedan är det stopp. Sedan kan inte Janethjärnan tänka längre. Bubbla och annat.

Okej, jag är medveten om att det antagligen går runt någon eller några random studenter på universitetet som läser. Och kanske sitter någon jag aldrig träffat i en annan stad och följer mina dagar, precis som jag följer vissa andras, men längre än så räcker inte mina brända små celler. Det är då kallduschen kommer. Ah du som har din blogg och så.. Va, vad, vilken blogg? Verkliga livet och bloggen är två olika saker. Och i min värld har jag liksom ett hum om vem och vilka som läser. Och vet självklart vilka som inte läser. Dah. Pucko jag blir så trött på dig Janet. Jobbig verklighet att vakna upp till. Att tro man är på ruta ett utan plågsam packning. Främling. Oförstörd. Oskadad. Men sedan behöva inse att man har världens tyngsta både tankar och bagage fullt synliga för ögon man ville vara ny i. Trassel. Plötsligt är jag trassel och allmänt störd i huvudet ju. Det skulle ju jag tänka om mig ifall jag läste den här bloggen. Trassel.

värklighet - Janet den 24 januari 2010

Vikt: 64 kilo
Hår: Ej klippt på 8 mån. Utväxt från Mordor.
Hy: Likblek. Fet och prickig mixad med allt tydligare ålderstecken.
Längd: 173!? Ska man redan bli kortare!?
Muskler: Vad sa du sa du?
Allmäntillstånd: Utkletat smink. Sunkigast. Trött och smutsig.

Mitt kassa år har verkligen tagit ut sin rätt. Jag har aldrig i mitt liv varit mer grå och hängig. Eller mer otränad. Kroppen liksom strejkar på riktigt. Hängiga ögonlock, fet hy och fett hår också!? Det hade jag på högstadiet senast! Vad händer? Inte alls roligt. Jag vet att jag stressat, varit deppig och inte skött om mig själv sådär super och så. Men detta? Det får mig att undra hur så många som röker och knarkar i åååår kan se så jävla fräscha ut!? När jag har ett ynka deppigt år och totalt förfaller!!? Det här går inte. Inga fler pizzaluncher eller sova med smink. Inga fler glömma bort att äta en hel dag och sedan tugga kakor till middag kl 02. Man är tydligen inte 16 och kommer undan med sånt längre. Nej jag fyller helt otroligt 26 och på den stora dagen vill jag fan inte stå där med 40-årig röv och 14-årig panna. På tisdag ska jag till läkaren och få en antibiotikakur och i morgon blir det fasen grönsaker från morgon till kväll. Jag behöver en ordentlig detox. Och en frisörtid! (Men den fixar vi efter tentan). Det här håller ju inte. Jikes. Puss!



Every savage can dance

Insåg precis att jag måste vara på stan och hoppa på bussen 07.00 i morgon bitti. Detta för att hinna ner till kontoret och fixelifixa innan vi ska hälsa nya studenter på universitetet välkomna. Och efter välkomnandet ska jag träffa E för att kolla över det sista med uppsatsen. Och sedan ska jag och kära Kakan fortsätta jobba och fixa affischer till Stefan Holm! Och därefter blir det djupdyk ner i tentaplugget, med paus för att fixa intervju och skriva artikel (och äta!?) men sedan är det plugga plugga plugga som gäller. I alla fall fram till kl 18 på kvällen då min nya datakurs börjar. Om det ska bli skönt att sova i morgon kväll? Mm. Jag tror nästan det. Tänker pausa plugget för macka, Project Runway och filt om en timme. Ja för det tänker jag. Jag ser för sliten ut så bjuder på en bild på min yngsta lillasyster istället. Puss!


Glamour and glitter, Fashion and fame




Janet aka Jem - Illustration 2010


nu är det slut på veckan det är dags för..

TV-soffan
Mjukisar
Dillchips & hallonsaft
+ Philip Kotlers The principles of marketing



Tiden står stilla i 200 kilometer i timmen

Jag sitter nere i HotSpotkontoret med extra starkt kaffe med extra skitmycket socker. Försöker njuta av en avklarad uppsats samtidigt som jag uppdaterar webbsidor, facebookgrupper och försöker formulera text till hemsidan. Det är inte jobbigt att jobba. Det är ångestlindrande. För på bordet framför mig ligger ett uppslaget tentablock och om en vecka ska jag sitta i tentasalen och skriva godkänt på marknadsföringen. Det är en lång väg dit. Och trots kaffe, socker, skön soffa och pluggsällskap är det svårt att ens vända sida. Hjärnan är trött och jag har knappt ett halvladdat batteri. Men det hjälps inte. Sex dygn har jag på mig och sex dygn måste jag sitta och pressa. Inga genvägar. Men så skickar fina Evve en länk till ett drömjobb och det gör mig kanske inte piggare men fan va jag vill vill vill bli klar och söka det jobbet. Jag V I L L !! Tack Evve.

bom-diddi-bom di-dang di-dang diggi-diggi

I verkliga livet kastas det uppsatser på folk, flirtas med lärare och cyklas både i diken och i tak. Livet har aldrig varit mer upp-och-ner eller bak-och-fram och framtiden har aldrig varit mer oviss. Eller skrämmande. Jag är också läskig. Idag stod jag på Stora torget 07.20 i snöfallet och stirrade upp på en gatlykta. Jag tänkte att jag nyss hade klivit ut ur garderoben och hittat en magisk plats och snart skulle äventyr och sagofigurer börja uppenbara sig. Det kom ingen saga. Däremot dök det upp en dam i grotesk päls som ställde sig obehagligt jättenära. Precis som i Narnia sa jag. Groteska pälsen sa ingenting. Men damen inuti riktade en stackars lilla förståndshandikappade flicka-blick åt mitt håll.

socker

Hängt plågats! på universitetet med Erika idag. Testade nya cafét och de hade gigantiska baguetter. Med tonfisk bland annat. Nytt grymt fikaställe alltså. Det kommer tuggas många kolhydrater i de sofforna under våren. Efter att ha promenerat hem i lössnö och inte orkat varken köpa eller laga middag satte jag mitt hopp till kakskåpet. Varför äta en eller två delicatobollar när det är sex i ett paket? Förflyttade mig själv och sockerkoman bort till datorn för att kolla www.tv.nu och klickade upp Aftonbladet på en kant också. Alltid lika underbara Aftonbladet. Va tusan ska jag dit och göra? Det man inte påminns om mår man inte dåligt av.
Nu ska jag lägga mig under filten och skämmas framför Top Chef. Puss!



Håll andan i väntan på i morgon..

Förlåt men jag hinner inte. Är borta från morgon till kväll mest varje dag sådär. Till och med 29 januari tror jag det blir. Ju senare man kommer hem, desto mindre tid har man att gömma sig under filten i soffan och vänta på att somna. Jag ska bara stå ut, så händer det något snart. Snart vänder det. Snart ändras nåt. Jag känner det. Jag behöver bara stå ut lite till. Inte känna. Inte tänka. Inte snubbla eller falla dit. Inte sakna och fastna i nätet igen. Ingen tid för det nu. Stå ut Janet. Stå ut.

Det kommer en vår det här året också.. Och våren den är ny!

Ingenting-lördag

Lördag och jag har inte gjort någonting alls. Fast det har varit bra inte göra någonting alls. Suttit i Annas soffa i några timmar. Åt sushi. Åt mackor. Drack te. Åt mer mackor. I gott sällskap. Sämre lördagar har man ju haft. Nästan alla jag känner är ute och kalasar. Jag är osugnast i stan. Minus-sugen. Tanken på dimma, fyllehänder och bakissöndag får mig att vilja bygga koja under rumsbordet med Kalle-tidningar och saft för en livstid. Där är jag nu. Men räds ej kära spritsällskap. Jag botas alltid. Om några veckor är det jag och vinet mot världen igen. God Natt!

Då var det fredag alltså. Jag sov till kl. 10 och åt kanelbullar med mjölk till frukost. Det icke svinkalla vädret håller i sig och jag ska snart packa ihop mina prylar och börja vanda mot universitetet och Erika. När man har tid på sig, börjat dagen med socker och temperaturen är som den är så får man helt enkelt inte ta bussen. Så är det bara.

 

Vi ska i alla fall hänga lite och förbereda inför opponeringen nästa vecka. Iiih. Sedan stannar jag där ute på Los Kronoparken för ikväll blir det uppsamling med tjejerna för uppdatering, skvaller och äta i massa timmar. Verkligen på tiden. Underbart!

 

PUSS


Idag åt jag inte pizza och i morgon är det vår

Åh Janet. Ibland flyter det bara på. Och jag blir så glad för satan i gatan vad jag har bett till gudarna om lite flyt. Jag funderar, filosoferar, producerar och sorterar. Åter igen en effektiv dag efter en natt som faktiskt bestått av sömn. Här och där skymtar en grop i vägen men jag och mina frysta Converse tar sats och seglar över. Yeey!

Men så när man minst anar det är man plötsligt ute på inlines i nedförsbacke. Och det funkar bra så länge man står upp men hur lätt är det när man suger blåvalspung på att åka inlines liksom. Plötsligt inser man att man är skadad och inte kan bete sig, för när det för en gångs skull dyker upp något man kanske tycker är bra så påminner den där trassliga insidan om att den är för trasslig för att tycka i huvud taget. Och igår är för nära. Ett igår där känna inte är vän med överlevnad.

Men jag ska ändra på det. Jag behöver bara lite tid. Lite eller mycket tid. Men tid har jag. Jag saknar att känna. Framför allt att våga känna efter. Då det för en gångs skull dyker upp något man kanske tycker är bra.

Torsdag med måndagsögon och fredagstrosor

♣ Morgon-Te
♣ Gröt med hemmagjort äppelmos
♣ Sitta vid datorn-Te
♣ Promenad till Universitetet
♣ Kreativ lunch med redaktionen
♣ Hämta ut opponeringsuppsats
♣ Utvecklingssamtal med Bästa Redaktören
♣ HotSpotjobb - Fixa finfina affischer
♣ Te - Te - Te
♣ Inte äta pizza
♣ Ta mig hem
♣ Träna
Laga mat
♣ Kvällsaktivitet?

Underbara brännskadade näsa - Sommar ♥



Life's mystery seems so faded

Det är faktiskt inte skitkallt ute längre. Promenaderna kräver endast två lager byxor istället för tre. Normalkallt alltså. En väldigt mycket skönare tillvaro. Idag åt jag pizza till lunch, två piroger till mellanmål och ett halvkilo lösgodis till middag. Matmissbruk som resultat av ett mindre okej allmäntillstånd. Men! Jag är ändå lite småglad över detta beteendet. För mår jag riktigt jävla kasst så går det inte ens ner en klunk vatten i ångestmagen. Jag åt ingenting i flera dagar. Ätandet betyder alltså, okej det är inte bra, men det är bra mycket bättre. Och det är alltid nåt :)

I morgon ska jag köra både kondition och styrka och det brukar leda till att jag fixar till maten också. Det går f r a m å t. Sakta och inte det minsta säkert - men framåt. Känner dock fortfarande oftast på ett sätt som
dessa beskriver bättre än jag. Men som sagt. Det spricker upp. Dessutom är det kreativ lunch på redaktionen i morgon, vilket betyder både god mat och gott sällskap. Annars lämnade vi in fyra ex uppsats idag. Många timmars träsmak kräver mycket skog. Det känns overkligt att man skrivit något som är tungt att bära. Overkligt men lite bra också.


femtioåtta hånglande elefanter balanserade

Femtioåtta sidor måsten, ångest, ont i magen, brända hjärnceller, fingerkramp, hetsätning, sömnlösa nätter, sockerchocker, kaffenerver, panndunk i bordet, minnesförlust, kaos, ilska, irritation, hångel, trasselsladdar, förseningsavgifter och elefanter. Utan tvekan mitt livs sämsta, jobbigaste mest smärtsamma och trasiga halvår. Men trots tårar och det tommaste hjärtat på planeten sitter jag femtioåtta sidor senare med en färdig C-uppsats. Likgiltigt, skitsamma, vem bryr sig.

Jag känner ingen stolthet på något plan alls. Känner inte att jag besegrat något. Ingen lättnad. Bara ett av alla menlösa måsten som väl ur världen lämnar plats åt såna där sköna känslor jag ändå inte äger.
Men en dag. En annan dag. När nutiden är ljusare, dåtiden hyfsat sorterad och framtiden en anledning att kliva upp. Då ska jag ta fram min uppsats, andas, hoppa upp och ned och skrika fy fan vad jag är bra!



Jag saknar den du var förut..

Efter att ha legat i min stökiga slottshåla och slumrat och dregglat oroligt i över 2 dygn gav jag mig idag ut i solen. Att bländas av snön, klappa kall komule och andas januariluft gjorde gott för både tungt huvud och mörkt hjärta. Sov lite snabbeftermiddag och drömde Sagan om ringen, sedan tog jag mig faktiskt förbi redaktionen en sväng. Satt mest och frös i min jättejacka, men en kaka gick ner i alla fall. Skönt att se lite trevliga ansikten också. Jag ska strax lägga mig igen. I morgon ska jag återvända till universitetet för en fullspäckad måstevecka och jag behöver ladda med alla göraingenting-timmar jag kan. Och tack ni fina människor i mitt liv som så snällt piggar upp. Ni är underbara ♥

 

dagens nyduschad Janet vs. fönad och sminkad Janet

Och en suddig jag på ett stökigt slottsgolv

Bjuder på ett litet middagstips också..

 

PUSS


Vilken dag är det idag?

Stackars Bettan har stått på i 3 dygn nu tror jag. Jag är så hängig och seg och febrig och jag trodde faktiskt inte ens en sjuk jag kunde sova såhär mycket. Men jag sover. Och sover. Och sover. Egentligen kanske inte så konstigt då man vaknar varje timme och därmed aldrig blir färdigsovd. I alla fall så har det tydligen varit helg. Inget jag märkt.

Hoppas ni gjort något roligare än jag! God Natt

...

Den som spolar tillbaka mitt liv två år får en kaka. Allt suger. Jag är ju inte jag längre. Jag känner inte igen mig själv och vissa saker som ändras går inte att ändra tillbaka. Jag trivs inte med de erfarenheterna jag haft senaste åren och den människa de gjort mig till. Jobbiga känslor i magen som liksom byggt bo och blivit en del av personligheten jag.

Känslor jag aldrig förr i livet någonsin snuddat vid. Känslor jag varit noga med att hålla borta. Men jag är ju maktlös när det gäller att ändra det. Hela jag och den jag ville vara och varit hela mitt liv har ändrats. Jag kämpade som en idiot för att hindra det när jag märkte att det kanske var på gång, men det räckte inte. Jag var livrädd att det skulle bli såhär men jag kunde inte gjort på något annat sätt. Jag försökte så jävla mycket.. men.. nej.. Och nu är allt är upp-och-ned och svart och meningslöst. Och jag har ingen stad jag vill till, inget jobb jag längtar efter och tanken på att någonsin bli kär igen och få vakna med någon jag tycker om känns lika trolig som att Bush får fredspriset.

Jävla bajsliv är var det är.

In my life like a song I will still hear you

TvåtusenNio var inget toppenår för min del. Det var faktiskt mycket troligt mitt livs sämsta. Inte mycket att hurra för. Men å andra sidan är det ju ganska bra att ha sitt livs sämsta år gjort. Så slipper man det alla år framöver. Det är svårt att sammanfatta 2009 - så jag låter bli.

Dock finns det alltid små solstrålar som hittar fram i det svartaste svarta. Det är faktiskt sant. För visst innehöll kolmörka 2009 en och en annan guldklimp. Flera stycken faktiskt. Jag bjuder på några sköna magkänslor som på sina olika sätt gjorde 2009 till ett år värt att minnas ändå:

 

Tack


framåt.. inte bakåt..

Om man vägrar bete sig som en ledsen människa när man är det så kanske man kan lura sig själv att tro att man tillslut inte är det och därmed även bli oledsen. Liksom fattar ni? Och nej jag pratar inte om att förneka hur jag mår och tränga bort det osv osv. Jag har gråtit. Jag har känt. Jag har tagit itu med de jobbiga gnagande känslorna bäst jag kan.
Jag vet att jag blivit sårad, att man behöver vara ledsen. Men det går ju liksom inte att vara nere och bara sitta och vänta på att det ska gå över.

Idag vägrade jag gömma mig själv under täcket i soffan för att äta fett och tänka att livet är bajs. Jag trotsade istiden och p r o m e n e r a d e hem till stan från universitetet. Sedan stannade jag hos Anna och drack kaffe, blev varm och umgicks lite. Och innan jag halkade upp mot slottet handlade jag mat. Sån där man måste laga. Och jag lagade den och jag åt framför TV:n och sedan pratade jag med vänner jag tycker om och nu försöker jag få mig själv att längta efter vår. Vill man så går det. Jag vill.

En fin dag förra våren. Sista April. Varmt inuti och utanpå.




Mannen som kunde bajsa med hästar

Åh snälla sluta klicka er in här. Jag orkar inte blogga. Och det ger mig ångest att vilja skriva så mycket men inte klara av att få ner det, och värre blir det av att ni kikar in på det tråkigt tomma. Sluuuutaaaaa. Jag har stängt ner min blogg alldeles för många gånger redan. Såhär i efterhand önskar man liksom att man hade sparat varenda ord från 2006. Men det är som sagt mycket jag önskar jag kunde ändra på de senaste åren. Bajsliv för tillfället. Bajsliv med bajsmänniskor. Nej nu ljög jag. Ni är underbara ju. Ni mina vänner är suuuper. Tack för det. Det är bara vissa som finner det underhållande att spika janethjärtan. Åh gnäll. Va sjukt mogen jag känner mig nu. Jag kan fortsätta.. baaaaaaajs.

Suck. Jag vill ingenting. Jag tror det skulle kunna hjälpa lite att försöka skriva ner kaoset och reda ut någonting, i alla fall för mig själv, sätta lite mer sanna ord på känslorna än allt är bajs, men inte ens det orkar jag. För att härma vår kära handledare säger jag precis som det är: BLÄÄÄ.
Frys inte ihjäl människor. Det är kalla tider vi lever i. Mm minsann.

En bild på världens lyckligaste Janet - vad hände sen?


Fina julstunder att tänka på när det är kallt, mörkt och saknigt..


skrik gott nytt år och glöm vilket år det är

Det är kul att ni fortfarande kikar in. Och det är skittråkigt att jag aldrig skriver något. Det är inte det att jag struntar i det, nej för nästan varje dag loggar jag in, sätter knut på fingrarna och loggar ut igen. Allt och inget har hänt. Julen var skitkul, underbar, jättevacker och ledsen och nyår precis likadant. Jag älskar min familj och uppskattar så jävla mycket den saknade känslan av att vara samlade i dagar och bara leka ihop.
Men nu är jag mer bitter än någonsin över att underbart är kort och de få stunderna vi är alla tillsammans blir färre med åren. Älskar er.

Och min studietid närmar sig sitt slut och vart jag än väljer att åka, så finns ni inte där. Allt är så splittrat, uppdelat och förändrat och jag önskar jag hade ett hemma att gömma mig i när världen är förvirrad men jag har inte det. Och för två år sedan var jag trygg, jag hade kommit rätt och jag kände att jag hade precis vad jag ville och behövde. Men hur mycket jag än ville hålla fast vid det, hur mycket jag än försökte uppskatta det jag hade och vårda det så gled det ur händerna på mig och som vanligt förändras allt. Alla förändringar är inte bra förändringar.

Jag hatar fel förändringar.


Och jag vet inte om jag vill hoppa tillbaka, när jag vill hoppa tillbaka till eller om jag bara vill spola framåt lite. Hur som helst är jag missnöjd där jag är nu. I en tillvaro jag inte alls vill vara i. Hjärtat är vilset, viljan jäkligt splittrad, huvudet tungt och fötterna pekar liksom inåt. Jag är dock inte helt hopplös. För trots typ vintrigaste vintern i världen och en själ av is så känns ändå våren och nya vattenpölar att falla pladask i inom hyfsat räckhåll. Inte omöjligt. Det är fan inte omöjligt.

Men just nu. Just nu i uppsatskaos, omtentaångest, kalla golv, ensam säng, jobbpanik och en kropp som inte tål vinter - så är det svårt att få varken hjärnan eller hjärtat att tänka framåt. Jag klamrar mig desperat fast vid de senaste trygga fullständigt lyckliga stunderna jag hade, och ser därför inget annat är saknad och längtan tillbaka. Tillbaka till senaste livet är underbart och människorna och platserna då. Jag önskar jag hade en nyckel till förr så jag kunde låsa upp och gå in och vila en stund på ett ställe där syre faktiskt finns. Syre och armar som är varma och älskar en natt efter natt. Men nu är nu. Och hur djupt jag än vill tro på magi så besitter jag inte förmågan. Det som fanns då är trasigt. Jag kommer ingenstans eller så kommer jag framåt. Jag ska sikta på framåt.

Det är ingen idé att summera det gångna året. Jag bytte slott men annars har det inte hänt så mycket. Förra januari satt jag här och lovade mig själv att komma framåt, men lika fast på samma ställe är jag. Detta år får jag ju dock några sparkar i hängröven, och har inte så mycket att välja på. Den sista mars går kontraktet på slottet ut och i juni är mina universitetesdagar över. Hur jag än surar och sitter fast då så kommer det ju bli annorlunda. Och annorlunda är nog vad jag behöver.