Janet Eklund

Åh jag har ätit frukost framför Himlen kan vänta som går hela förmiddagen på TV. Tror jag fått i mig lika mycket tårar som hallonkräm ungefär. Sådär bra sätt att starta lördagen på men så himla fin serie och jag liksom fastnade. Den påminner verkligen om vad som är viktigt i livet och vad som inte är det. Konstigt det där. Att man alltid har dessa uppvaknanden om vad som spelar mest roll och hur man ska tänka och att man ska komma ihåg det man har istället för det man saknar. Jag tänker alltid att nu ska jag minsann ta mig mod och göra det ena och det andra och satsa på det tredje. Men varje jäkla gång glömmer jag bort lika snabbt. Sedan kommer jag på igen. Om och om igen. Varje uppvaknande är ett nytt. Och jag tänker att den här gången ska jag aldrig ska glömma. Och sedan glömmer jag bort. Såklart. Knasigt.

Igår var jag helt slut. Segade framför TV:n hemma hela morgonen. Sedan såg jag Prinsessan och grodan i sällskap av tjejerna och massa socker. Och några timmar senare orkade jag promenera vidare och hamnade i Annas soffa med väldigt sen bakispizza och mer film. Skön dag. Lite i segaste laget kanske dock. Så idag ska vi göra stan och fixa lite saker inför kvällen. Då kommer nämligen finfolk hit och då vill jag vara kalasigt pigg igen :) Lite luft och promenad gör mig nog gott. Men i kväll blir det väldigt mycket lugnare, och det ser jag fram emot. PUSS!