Sista april 2010

Tvåhundratusenmiljoner livsviktiga vuxenbeslut att fatta eller inte. Min hjärna är potatismos och jag känner allt och ingenting på samma gång. Vilken tur att det är Valborg idag och jag får pausa paniken och bara dricka vin, hänga och busa med mina underbara vänner i Solstaden. Jag trycker av nu. Och knäpper på i morgon eller kanske på söndag någon gång. Detta är verkligen en helg att leva i nuet. Åh jag tycker så mycket om er alla.

Och Evelina Bolin: förstår du vad dina sms gör? De gör så ofta hela mina dagar liksom! Jag skrattar så jag gråter haha.. bästa du =) Tack för att du funnits i mitt liv för alltid och fortfarande är världens bästa klippa! Skåla Gävle åt mig.. Visa fittan så fåru popcorn HAHA


Hej Karlstad

Solstaden mötte mig som vanligt med klarblå himmel och folkfylld Drottninggata. Sjukt jäkla varmt var det också. I Adidasbrallor, skrynklig t-shirt och katthårig kofta släpade jag mina hundra kilo packning från busstationen upp till Herrhagen. Jag dog nästan. Klockan var mitt i lunchen och jag flåsade så fort jag kunde genom värmlänningarna med åkabuss-dreggel på kinden och söndersovd knut på huvudet. 

Jag gick aldrig och la mig igår, så det första jag gjorde när jag klev innanför dörren var att stupa i soffan och sova ikapp för nästan tre vakna dygn. Phuuuu. Nu är jag vaken! Sådär vaken som jag inte varit på länge. Lägenhetsägaren är på dejt och Anna sover. Och bra är väl det för då sitter jag här och finputsar min sista artikel för Studenttidningen.

I morgon har jag ju som tidigare nämnt annat för mig. Arbetsintervjuer stavas det. Och det är klart som satan man är nervös när det handlar om sådana viktigheter. Men lite peppad också, det är ju liksom ganska så trevligt att få komma på intervjuer till jobb man annars funderat på att ligga sig till. Ååh önska mig lycka till!


Premiärbussbloggning

Jag åker swebusexpress och tänkte passa på att blogga bara för att ha bloggat på en buss liksom. Ungefär som att ligga på 10 000 meter. Det har jag dock aldrig ens halvgjort och tror nog inte jag kommer göra det heller. 

I alla fall så sitter jag med en rolig (men svårskriven i skumptillvaron) artikel till vad som antagligen blir det sista riktiga numret av Karstads studenttidning. Det pratas om att slås ihop med Metro och andra nyheter minsann. Roligt men lite sorgligt på samma gång. I vilket fall som helst kommer det inte bli samma sak utan Redaktörsanna!

Annars ringde mobilen nyss och gav mig en typ intervju/typ kan du börja nästa vecka? Jäkla trixigt allt blev plötsligt! Jag vill ju liksom ha jobbet jag ska på intervju om i morgon så mycket att jag kan dö ungefär. Men samtidigt är ju ett jobb ett jobb. Och man är inte i sitsen att tacka nej för att man har lite mer lust med något annat. Fast just nu vet jag inget än och har ingen press på mig alls, men om den kommer är jag fan osäker.

Nej det blir bra det här.. om inte annat är det jäkligt nice att få annat att tänka på så man slipper nervösa ihjäl inför i morgon! :) Nu ska jag sova och dreggla på rutan. Puss heeeeej!

Hejsan Svejsan Storvik

Väskan är halvpackad och jag tänkte bli. Eller jag tänkte i alla fall ta ett glas vin på trappan bron i vårvinden när mamma grillar. Arbetsproverna är utskrivna och intervjunervositeten fullständig. Resten av kvällen ska jag lägga på artikelskrivande till sista tidningsnumret. Ja.. och middag, TV och hejdåhäng med familjen också såklart. Fina fantastiska familjen.

Annars har jag kommit igång som satan med träningen och idag visade vågen minus fem. Fyra veckors hälsosamhet känns alltså väldigt värt det! Bra jäkla motiverande, och jag ska minsann försöka hålla mig borta från sockerchocker även under Karlstadsvistelsen (alkoholfredagen borträknad). Nu är det inte kilon jag ska tappa, nu börjar jakten på musklerna och konditionen, woho! Det är riktigt roligt tycker jag.

Nä, skriva var det. Puss och Hej!


Så man önskar man vore sjutton och lesbisk



Fast den
omixade varianten är mycket bättre..

Tusen nålar och tjusigt jävla bläck

Nu har jag glömt sova två nätter i rad. Eller jag slumrade till lite i öldimman och vaknade i en soffa på två dartpilar, ingen vidare skönhetssömn alltså. Jag har sovit allmänt lite sedan för alltid, men senaste året har varit hopplöst. Jag antar dock att det inte räknas som problem om man inte känner sig trött?

I alla fall så har jag en fixarsöndag idag. Det tvättas, packas, uppdateras i portfolion och övas i spegeln både på intervjuer och raggningsrepliker. Jag är fruktansvärt dålig på att ragga och har skrivit både manuslappar och hångla kryssa ja eller nej. Någon sa till mig att balla balla var lite ute. Så jävla typiskt då jag faktiskt är skitbra på det.

Nu har jag varit på väg att springa milen i cirka tre timmar. Hunnit med två proteindrinkar och var faktiskt äntligen på väg ut genom dörren.. men så kommer mamma och ställer pizza - och kebabkartonger framför näsan på mig här bredvid datorn. Tack mor för ditt stöd. Nu är det jag mot karaktären, klara färdiga gå..

Annars har jag planerat tatueringar och saknar mitt långa hår. PUSS!


Stjärnorna vandra och timmarna fly

Vilken brutalt skön dag jag har haft. Brännande solsken och lååångpromenad med systrarna på grusvägar bland alla djur och gårdar här uppe. Fint är bara förnamnet. Nu sitter jag sminklös med mjukisar och hästsvans i soffan med en öl i handen och gör ingenting. Men runt mig sitter annat skönt sunkigt folk och gör precis lika lite som jag.
En bra kväll alltså, jag ska återgå med detsamma! PUSS


Inga kan ta fel på varann som vi

Det är lätt att se hur sjuk man en gång var
När såren läker, och regnet känns

Hejdå D. Jag älskade dig.

In my life, like a song, I will still hear you

Besökssiffrorna säger att ni vill ha en fortsättning. Det eller så klickar ni förbi av gammal vana, som jag gör med Kissie. Jag läser inte ens, jag pressar maniskt näsan mot skärmen och stirrar. Flera gånger om dagen ibland. Kissie är min drog och jag skäms inte ens. I alla fall: jag tänkte säga att jag är ganska fortsättningslös, men det är kanske lite halvljug..

Syster har varit i Sverige aslänge tack vare en ilsken Vulkan. Jag har varit kastrullfull både fredagar och lördagar på trygg gammal fjortismark. Jag har bott hemma hos min mamma ganska mycket och inte ens tyckt det varit lite jobbigt - det har bara varit skitbra och skittrevligt. Jag har tydligen fyllt 26. Jag har kommit på att Karlstad är mitt hemma och Gävle mitt borta och att det aldrig blir som man tänkt sig. 

Hotspot har kommit och gått, och den långa projekttiden är alltså över. Det var ett jäkla jobb men så jäkla värt det. Jag åkte ner till Värmelandet för en veckas slit som avslutades med en skitlyckad mässa plus en sjukt fin bankettkväll. Sorgligt att det är över, men samtidigt skönt att komma vidare med något nytt. Tidningarna skrev snällt och det trillade in beröm lite varstans ifrån. Skönt. Och förutom en förjäkla bra tid och nya vänner fick jag även både webbsida och katalog att stoppa i portfolion.

Och på tal om den så reser jag till Solstaden redan i veckan igen för jobbintervjuande. Önska mig lycka till! Sedan stannar jag över helgen och firar Valborg med mina saknade innan jag reser norröver för en ny vecka och nya intervjuer på Gävlemark. Och jag är skitnervös och kissapåmig:ig mest hela tiden. Vet ju ingenting om något men det är ju verkligen på väg åt rätt (åt något!) håll i alla fall.

Annars missköter jag sista kurserna brutalt. Svårt att komma ihåg skolan när man nervösar med arbetsprover och att hålla truten i styr i läskiga intervjustolar. När man dessutom redan är tillräckligt klar för att plocka ut en examen, ja ni förstår ju själva. Ska försöka styra upp det.

Men ni skiter ju i vart jag jobbar och hur kass jag är i skolan. Ni läser ju för att veta om jag besökt liggalandet, har ett nytt kapitel på D-historien att dela med mig av eller kanske bestämt mig för att göra en Kissie. Svaret blir nej, nej och nej. Och jag ber om ursäkten för bristen på action i mitt liv. Jag ska och vill bättra mig, bara inte hittat glidet ännu.  

Men det har hänt lite saker, halvhänt liksom. Både med det ena, det andra och det tredje. Jag har slagits mot likgiltighet och demoner och kanske har jag segrat lite grann. Jag har som sagt inte bestämt mig ännu. Nej, Janetlivet är fan inte fortsättningslöst, det är bara en jäkla massa tät virrig, förvirrande dimma över allt och ingenting. Jag måste alltså få återkomma. Tills vi hörs igen min älskade terapigrupp! PUSS


Premiär för en 26-åring i bloggen alltså..