Janet Eklund

Ååh. Jag gick ut och bokstavligt talat satte mig i skogen på en stubbe och tyckte synd om mig själv ett tag. Filosoferade om världen och andades trä. En av många favoritsysslor det där med trä. Då dyker det upp världens sötaste lilla kurrpaket som stryker sig längst benen på mig. Aww.. Det gjorde mig lite glad igen. Sedan pratade jag nyss med syster som hade handlat världens bästa frukost till oss i morgon. Ska bli roligt att sova över där ikväll nu när hennes man är borta och allt. Det ordnar sig.. det gör det alltid. Nu ska jag till bussen och vidare mot fettet. I morgon är jag ju borta heela dagen så ni får ha det så trevligt i helgen =) Kramis

Å vilken inte bra dag det här är just nu. Tyckte det var jävligt segt att ta sig till Erika och sedan vidare till universitetet för plugg när man är bakfull och vädret är underbart. Dessutom med tusen tankar malandes i huvudet om varför allt ska vara så komplicerat. Men väl på plats på Frödingshöjd var det mest bara trevligt att hänga med tjejerna, promenixa lite i solskenet och få, faktiskt riktigt bra, feedback från vår handledare.

Men så ringer han. Tänkte att han bara ville säga just hej, eller om det var något speciellt han ville prata om, i vilket fall som helst lät det trevligt. Men han visade sig vara bara hård och kall och dessutom ville han inget alls. Eller ja, mer än att berätta om hur mycket han skulle festa hela dagen/natten på lördag. Jaha.. eller va? - sa jag inte.. men jag tänkte det medans jag bet ihop och försökte spela oberörd. Det kändes som att han ville ha ett tecken på att det gjorde mig orolig. Eller ledsen. Eller både och. Bara en ren elak bekräftelse-visit inför helgens erövringar ungefär. Som att han behövde ett, yes hon bryr sig. Trots en hel ny kakburk måste man ändå veta vart man har den gamla.

Veckans lägsta. Absolut. Jag kan gråta om han vill det. Hur jävla mycket som helst säkert om jag känner efter. Han skulle säkertkomma hit och krama sönder mig och säga att han älskar mig då till och med. Ja en stund innan kakjakten i alla fall. Jag vet att det här inte är rätt eller rättvist någonstans. Men jag har lagt det på is och inte hört av mig senaste månaden, och när han bett om att få träffa mig så har jag iofs varit svag och sagt ja, men jag har bara varit trevlig, glad och försiktig. Som vilken vän som helst ungefär. Lagt allt annat åt sidan. Jag tror liksom att människor är goda ändå, och om man bara är snäll så är de snälla tillbaka. Snällhet ska löna sig. Vilken jävla smäll i ansiktet det är när det visar sig att man är ute och cyklar. Idag blev jag verkligen chockad. Sådär så man ifrågasätter rasen människa och hur vi fungerar egentligen.

Jag orkar inte bli arg och inte tjänar jag något på det heller. Däremot tror jag det sken igenom hur ledsen jag blev, och efter 10 väldigt tysta minuter från min sida fick jag ändå ur mig ett: Ville du veta om jag bryr mig eller är ledsen så kan du bara fråga och jag kan svara ja på en gång. Så behöver du inte ringa i onödan mer, och jag behöver inte bli mer ledsen än jag redan är. Då slutade kallheten och så kom ödmjukheten med en början på tycker så mycket om dig.. som jag inte tänkte lyssna färdigt på. Önskade han en trevlig helg och sa hejdå med en tennisboll i halsen. Fick ett klassiskt förlåt-sms och hamnade här. Alldeles tom på energi. Alldeles tom på allt som kändes fint med dagen också. För vad?

Fan vad jag behöver lite trygghet och stabilitet i mitt liv. Hur fan jävla rättvist är det att falla 20 meter ner i asfalten när man inte ens är ute och dansar på linan? Detta blev ett sånt här blogginlägg jag sällan publicerar utan istället spar som utkast. Jag har så svårt att skriva illa om någon, hur situationen än ser ut. Men nu gör jag det. För jag är trött och ledsen och förstår inte vad fan folk håller på med. Låt mig bara vara i såna fall liksom. Tack för att blev släpad tillbaka till verkligheten. Tack Tack. Skitliv.

Nu är jag stressad inför häng med tjejerna också. Gud va jävla behövligt!

Jag mår inte helt okej idag. Jag mår ganska kasst faktiskt. Huden är kokhet, huvudet dunkar och utanför jävlas solen med mig genom att skina in och göra ont i ögonen. Vilken underbar dag att plugga på. Verkligen. Om en timme ska jag befinna mig hos Erika för marknadsplansgöra, snälla skjut mig.

En bra sak är i alla fall att ikväll ska vi gå ut och äta alla tjejerna, och jag tar med mig packning och sover på stan hos syster efteråt. Morgonen därpå ska vi nämligen vara uppe i ottan och åka iväg på en heldags äventyr i.. Karlskoga? :-) Det kommer bli skoj.

Gårdagen då: Förfesten var underbar, sittningen var småtråkig och personalen på Ankan borde spärras in någonstans. Men i det stora hela en väldigt trevlig kväll ändå =) I alla fall början och slutet på den. Dock blev jag lite förvirrad av någon som säger olika saker beroende på på tillfälle och alkoholmängd. Jag tycker om och vara ärlig och säga mitt en gång. Förklarade situationen, och sedan fick jag ett fine, lugnt, bra. Va skönt tänkte jag. Tydligen inte. Jag tycker inte om att bli vriden och pratad åt olika håll. Jag tycker inte om att prata i huvud taget om något som inte är något att prata om. Där försvann den sköna slappna av och bara vara-känslan. Suck. Får väl strunta i det i huvud taget snart, för pallar verkligen inte att känna mig trängd och studerad. Inte alls värt det. Jag jagar och behöver enkelhet i mitt kaos. Något annat funkar inte. Fuck jag trodde jag hade det också. Blä, va ledsen jag blir. Förutom jag så var det nog väldigt mycket alkohol som spökade igår. Själv var jag riktigt städad tills vi skulle hem och jag plötsligt blev packad. Vad hände där?

Nu ska jag ställa mig i en iskall dusch och sjunga mig i form inför en lång dag. Hoppas ni får en fin dag i solen!

Puss

Ps. Åå det pirrar i magen för att det snart är sommar och jag saknar mina syskon och mamma så sjuuuukt mycket! Tror aldrig jag längtat efter er såhär. Fan vad jag älskar er! ♥ Snart ska vi busa massa tillsammans igen =)

Det känns återkommande detta. Att jag alltid verkar vara den som går in stenhårdast när det gäller tema och maskerader. Kanske är det helt enkelt för att jag är så trött på det riktiga livet, så jag blir totalt crazy när man får slippa en kväll. Just den här kvällen tycker jag till och med själv att jag kanske överarbetat det hela lite. Jag är fan snyggare som död än levande. Betyder det något särskilt kanske.. ?

Så, vart är min man nudå?

Dagens hälsotillstånd är passande men lite otrevligt. Jag är inte helt med idag. Började dagen med tre koppar te och mysigt spanande på regnet utanför. En drunknad Erika kom förbi för ett tag sedan och hjälpte mig med kopp nummer 4. Jag mår inte jättedåligt faktiskt, ta i trä, men jag vågar nog inte känna efter riktigt heller. Nu måste jag fixa massa saker jag inte orkade fixa igår. Suck. Såhär såg det ut då:

Jag gjorde nyss en upptäckt. Satt och skummade genom en av de bloggar jag läser och kom plötsligt på att jag satt och läste mig själv. Då flög tankarna iväg till en annan blogg jag läser som också är ganska mycket mig själv. Så jag började klicka. Och klicka. Och klicka. Och tänka efter och så småningom scrolla som en ADHD-unge på speed. Och vad kommer jag fram till?

Alla är de blonda ruffsiga tjejer som använder för mycket silverschampo och älskar film. De knarkar musik och helst fotar de också. De uttrycker sig alla på ungefär samma sätt. Liknande layout, samma färgspråk, samma svordomar och samma jävla kaos ibland. Det skrivs om kärlek, det kopieras in låttexter, det är panikigt och störtskönt om vartannat och då och då dyker det upp bilder eller i alla fall tjat om katter. Janet, Jantvå, Jantre. Jag läser mig själv. Hur kan jag ha missat det. Undrar om de läser mig?

Vad är det som gör oss olika egentligen? Undrar om de har det lättare än mig, eller svårare. Tänk om de är precis som jag. Liksom på riktigt. Vad är det vi faller och fastnar för egentligen, någon som är som oss själva, eller den vi enklast kan låtsas är som oss själva? Man ser ju det man vill se. Små tecken, mönster, tänka-lika och säga samma sak samtidigt. Sedan andas man wow:et en stund. Ödet kanske? Och så läser man Illustrerad vetenskap om statistik, tillfälligheter och hur det är mer vanligt än ovanligt. Oh fuck it.

Jag tror jag håller på att bli galen på riktigt. Kanske blir man bara kär på riktigt en enda gång. Sedan är allt annat substitut. Eller nästa grej. Kanske gifter man sig med nästa grej. Kanske pirrar det till och med i magen. Kanske kommer det där jag älskar dig en gång till trots allt. Men har man en gång haft någon som man inte längre har, ja då kommer man för alltid att inte ha någon som man en gång hade.

På väg att bli sjuk-andet har nu upphört och sedan i morse tillhör jag kategorin jävlakukfitthelvete-sjuk. Varför? Jag vill ha roligt, skratta och leka med mina vänner nu den här sista helgen innan hjorden skingras. Jag ska leka med mina vänner också, men helst utan att kleta snor på dem. Nu är jag inte där. Än. Kanske slipper jag? Jag är brännhet och kallsvettas om vartannat, och jag tror någon har osthyvlat i min hals, men jag är inte äckelpäckelförkyld. Än. Jag sitter här i mjukisar och filt med skrivbordet fullt av Echinagard. Jag överdoserade för ungefär en förpackning sedan, och fyller på med tjugonde koppen grönt te med honung för dagen. Detta måste fasen ge resultat.

Universitetet var en plåga. Att vi var där från 9 till 16 gjorde plågan till tortyr. Dock piggade en moderat upp mig sådär spontant i min jakt på gratisgodis efter lunchen: Hej.. Ja ta en godis! Får du rösta? Har du fyllt 18 ännu? Oj där ser man, ta en godis till du.

Efter skolan var jag tvungen att dra till stan och fixa kläder inför i morgon, tur att jag hade Kakan med mig att gnälla till. Annars hade jag aldrig orkat. Nu återstår en kväll av att försöka plocka fram syslöjdskunskaper, fast ju mer jag tänker på det desto mer går det upp för mig att jag under högstadiet stickade ett endaste par lovikavantar under alla tre åren, och helt enkelt inte har några äss i skjortärmen då det kommer till att sy. Det skulle vara i en skjortärm utan tillhörande resterande skjorta då kanske, men inte ens det tror jag. Lovikavantarna blev ju fina ändå tillslut. Trots de enorma smurftummarna. Näää men det är väl bara att sätta igång då!

Puss

Först vill jag bara be om ursäkt i förväg för att detta antagligen inom en snar framtid kommer bli en ganska mycket mer begränsad blogg. Antingen flyttar jag den och gör den privat, eller så blir det lösenord. Eller så gör jag Janetklassikern och raderar allt samt pausar någon månad. Jag har inte bestämt mig än. Men nu har jag i alla fall bett om ursäkt i förväg. Tills dess delar jag väl med mig till alla en stund till i alla fall. Det kan ju inte skada..

Jag har en skum känsla ända ner i tårna. Nästan lite ångest. Från att ha varit lugn och tyckt mig veta ganska bra var jag har människor någonstans och vart jag vill (eller inte vill), så är jag nu lite förvirrad. Allt kommer alltid på samma gång också, eller så smittar det helt enkelt bara av sig. Faktum kvarstår dock: det känns sådär. Och när trygghet och enkelhet byts mot fundersamhet och förvirring rymmer jag istället. Jag pallar liksom inte frågetecken i mitt liv just nu. Allt måste vara glasklart, enkelt och jävligt okomplicerat. Helst totalt känslolöst också. Annars går det bara inte.

Uppepå det så mår jag ganska dåligt också. Jag har väl kanske känt av det i någon vecka men liksom gått och väntat på att bli förkyld. Eller tänkt att det bara är sömnbrist. Men idag svimmade jag typ när jag jag kom upp ur sängen, och trots jätteduktig frukost med gröt, frukt och grönt te så kröp jag ändå till universitetet i morse. Jag mår småilla och mitt blodtryck känns ungefär obefintligt. Mamma kommer som vanligt säga att jag är med barn. Antagligen med bäbisglädje i rösten också. Så jag kan säga det redan nu: Hej och nej mamma, jag är inte med barn.

För att nämna något bra så kom vi riktigt långt med marknadsplanen idag. God lunch åt jag också. Och sällskapet är alltid så underbart. Hela veckan är fullplanerad av skola och plugg, men även häng med fina vänner. Ja ska ju faktiskt på sittning också. Och redaktionsavslutning och hejdå-middag blir det till helgen. Mycket att se fram emot. Hoppas verkligen jag piggnar till riktigt snabbt nu. Det här håller inte!

Nu funderar jag på springtur. Men efter Top Chef och middag kanske?
Puss!

Jag har riktig jävla ångest för att jag har varit inne typ hela dagen och inte rört mig mer än 30 minuters seg jäkla bakispromenad i regnet.  Blev mycket sämre efter lunch och som alltid blir jag kokhet och tycker allt är varmt och jobbigt. Gick ut och stod i kylan en kvart förrut, så hoppas jag inte blir sjuk nu. Jag mår fortfarande sådär och orkar knappt röra mig. Svintrött är jag också! Ändå sneglar jag bort mot skohyllan och tänker en springtur är ju så jävla skönt och tänk så mycket bättre man sover när man är trött i benen. Fast mest är det nog tankeverksamheten jag vill ta kål på. Har haft ett mindre trevligt och jäkligt förvirrat samtal för en stund sedan, och fan vad jag bara vill emigrera till typ Mars ibland.

Synd att det börjar bli mörkt ute och synd att jag blivit så rädd för zombies igen senaste tiden. Fast kanske hittar jag någon trevlig katt att tvångsgosa med där ute? Det väger ju nästan upp eventuell zombieattack. Ja, det får fan bli så. Ut i kalla luften - kan fan inte skada.

I morgon: äcklig tidig jäkla pluggdag! Bitter? Inte jag eller, mitt liv är preciiiis som jag vill ha det. Blaaa.

Pussis

Det var riktigt roligt igår! Jag var inte det minsta laddad för fest, men så fort de första festglada tjejerna klev in genom min dörr 14.30 så vände det totalt. Jag blev nedsmittad av deras skratt och partyhumör och gav med mig ganska snabbt. Det regnade rätt rejält på eftermiddagen, men sedan kom sooolen =D Och vi grillade och hängde på gräsmattan här utanför i flera timmar. Saknade Erika och Johan kom förbi och berättade om Rom, och Kakan och hennes sthlmsdejt joinade också - så himla skönt och roligt. Va jag tycker om er alla ♥ Om syster och Anna hade varit med hade kvällen varit perfekt, men den var helt okej ändå får jag nog erkänna :-)

Jag började festandet med att köra endast vatten i två timmar (dricker jag kl 15 så sover jag fem timmar senare) man är verkligen inte 17 längre :-P Tror det var ett smart drag av mig, för även om jag blev rätt full ändå tillslut, så mår jag helt okej idag. Jag har nog massa bilder på telefonen, men det blir ett senare projekt. Nu ska jag slänga på en lagom lättsmält barnfilm och krypa upp med täcke i soffan. Det är underbart städat och fint här hemma, all tvätt tvättad osv. Skönt. Och sedan har jag massa chips också som vi glömde !? äta igår. Helt galet. Då har man fan kul =) I morgon är det heldag på universitetet som gäller, vi har en hel del att göra, så man får passa på att känna sig extra ledig idag.

Puss Heeej

Det regnar och är tråkgrått ute. Det är iofs helt perfekt väder för att städa, vilket behövs, så jag borde bara vara glad åt smattrandet egentligen. Jag hade tänkt se lite av fotbollen idag men nu skiter jag i det, istället ska jag på en liten brunch-date snart. Energi behövs ju för att städa liksom.

Lite bilder från veckan som gått:

Jag har massa bilder jag inte orkar lägga in. Bettan är knasig idag så det får vara. Nu blir det tacos med Daniel och Fiskarn och senare ikväll ska jag kika mardrömsfilm. Jag känner mig inte kär längre, fast jag antar att jag är det om jag skulle känna efter. Men jag har stängt av.

Jag tror aldrig någonsin jag kommer bli kär igen. Jag vill nog inte ens det, det är fan inte värt det. Kan inte fatta att den största romantikern av de alla - moi - skriver detta. Det är något jag inte har varit i närheten av att tänka någonsin förr, men det känns verkligen så just nu. Tror jag spacklat cement utanpå så det räcker för en livstid. Jag kommer på mig själv vara nöjd och glad med att folk är trevliga att umgås med, men sedan blir jag missnöjd, ångestig och nästan irriterad när någon tilltalar mig lite mer. Jag slipper hellre liksom. Fast jag tycker om att prata i timmar med någon som förstår, och det är skönt att sova o-ensam med någon som luktar gott. Men det är en annan sak. Det är sån där närhet. Inte kärlek.

Just nu satsar jag på att en dag gifta mig med någon som är hyfsat snäll, har okej gener och inte snarkar. Han bör helst inte vara djurallergiker heller. Och kär eller ej, man slipper ju i alla fall vara mörkrädd lika ofta när man är två. Fan va romantiskt Janet. Underbart !

No, it's not like any other love
This one is different - because it's us

Och kan ni inte bara vissa av er sluta läsa? Besöksstatistiken börjar bli sådär obekväm igen, och ni vet vad som händer då. Puss!

Det är ju ganska trevligt med en grupp där man kommer överens. Jag gillar när folk håller med mig. Super! Men sedan kan det ju diskuteras hur effektivt det är.

- Kan vi inte sitta här en timme och göra ingenting?
- Okej
- Får jag sova en stund?
- Okej
- Ska vi skita i det och gå hem?
- Okej..

Meen vi kom faktiskt igång lite på förmiddagen. Ett tomt word-dokument är numera flera o-tomma. Det där fixar vi.
Och så plötsligt är det dop. På lördag. Se där. Ska man strunta i Campusfesten kanske? Jag gillar ändå inte sprit. Bäbisar är trevligare och dessutom luktar de godare. Iofs kanske det funkar med båda. Först bäbis sedan fest. Kan bli bra.

Nyss var jag på McDonalds. Jag åt strips och längtade till Sibylla sedan åkte vi hem igen. Nu står en segistimme på schemat sedan är det Top Chef innan stan och häng med exet pexet. Vi är nog vänner igen. Va trevligt. Inga superkompisar, men vi umgås faktiskt och roligt är det också. Senast vi sågs var första gången sedan vi flyttade isär som vi nämnde oss på det sättet . Kommer du ihåg om du egentligen någonsin var kär i mig de där två åren vi bodde ihop? Asså njee.. inte för att vara sådan men vi var egentligen mest bara kompisar va? Jo, det var nog så. Det är skönt att när vissa saker är kaos, så är vissa andra bara skitenkla. Inte så konstigt att vi båda blev dödskära i andra en månad efter breaket. Och ikväll är kvällen som jag kanske får träffa hans nya hon också. Va spännande. Hoppas kvinnan är en snäll en. En sån där snäll en som jag också vill hitta :-/

Men people. Det är sooool =) Och snart är det favvoprogram! Och i morgon blir det sovmorgon med ledighetsfrukost framför äventyrsfilm. Det eller zombies.

Jag lovade mig själv att försöka sova i natt, men som vanligt fastnar jag här. Vi var jäkligt ineffektiva i skolan idag, och jag skulle behöva lite energi inför morgondagen, men ändå sitter jag uppe med Bettan. I morgon kväll ska jag träffa mitt ex och före detta sambo. Vi ska laga mat och umgås - något vi väldigt sällan gör - men det kanske blir trevligt. Om inte annat kan jag hämta min farmors ugnssäkra form som jag saknat väldigt länge nu. Jag är som sagt väldigt uttråkad och trött på allt. Jag fumlar efter grässtrån. Såna där torra som bara går av. Försöker hitta nya saker som ger energi, men gud va lätt man fastnar i gammalt.

Och sedan finns det små hakar med saker också. Hakar som gör att det liksom tar emot att bara umgås med människor som faktiskt är riktigt sköna att umgås med. Lite orättvist nästan. Inte min sten att bära tycker jag riktigt: Mitt år har varit så sugigt, ja det vet ju ni, men så dyker det upp små bra saker. Och små bra saker gör mycket när det är pissigt. Men så swischar det fram en sådan där hake. Helt otippat. Hade man någonstans anat den hade man inte inte ens vågat testa. För sådan är jag nu för tiden. Jag bryr mig så mycket om allt och alla och backar så lätt. Det har blivit så. Så är det med det mesta. Jag passar mig för att göra fel mest hela tiden. Så därför sätter jag upp stopp för saker som inte ens har någon start. Och liksom lägger mig. För någon annans skull? Eller vad det nu är jag försöker med. Inte röra om någonting och vara osynlig. Det är bäst så Janet. Någon annan gång kommer det vara enklare någon annan stans.

Och sedan sitter pojken som börjar på D och skickar hjärtan över msn till en offline-mig. Vad håller han på med? Han vet att jag är kär i honom fortfarande. Jag förstår ingenting. Varför ska människor röra till saker sådär extra allt hela tiden? Åh ge mig lite mer trevligheter och lite mindre stenar. Snälla?

God natt fina ni !

Jag tänkte skriva att jag absolut inte vet någonting om något, men det är faktiskt inte sant. För idag vet jag att det var ett klokt val att skippa senaste tentan. Han hade rättat hårt, elakt och nästan lite svinigt. Till och med de som kände sig säkra fick tillbaka ett U. Jobbiga tider. Jag är glad att jag aldrig gjorde den. Jag hanterar inte såna där underkänt särskilt bra, de smittar av sig för mycket.

Men nu till krångel:

1. Tentan är i augusti. Min sista tenta någonsin är i augusti. Varför liksom? Om jag åker till Island är jag inte här i augusti vilket betyder att jag missar den. Skulle den komma en gång till i höst/vinter (vilket den kanske inte ens gör) hinner jag knappt fixa den ändå, eftersom jag skriver C-uppsats. Sätter jag den inte i augusti kan det alltså fucka upp mitt sista år och till och med min examen. Så bajsigt. Inte bra alls. Seriöst och jobbigt. Första gången jag struntar i en tenta, och då ska det verkligen skita sig. Fan.

2. Jag måste stanna på Island i 3 månader. Anställningen är på minst 3 månader. Jag kunde komma iväg först den 4e men nu gick det visst inget flyg förns den 7e.. kanske 11e, vilket betyder att jag måste jobba till 12 september minst. Och sedan ta mig hem. Det fungerar inte alls med skolan, då jag som sagt läser C-uppsatsen i höst och kommer missa hela introduktionen till den. Det är nästan så jag kanske skulle missa min bästa väns bröllop också. Lite väl riskabelt kanske.

Åå allt är så jävla jobbigt just nu. Och då har jag ändå förträngt uppsagd lägenhet, brist på nytt ställe att flytta till samt det där med att snart vara klar och faktiskt behöva fixa ett riktigt jobb. Folk blir ju uppsagda överallt, det är läskigt. Sedan pratade jag med en klok vän igår som lite försiktigt la fram att "jag vet ju att du alltid velat åka till Island, men åker du inte av lite fel anledningar nu?"

Jo, jag gör väl det egentligen. Jag vill inte till Island just nu. Det är inget superbehov jag har för tillfället. Det är väl snarare så att jag behöver vänner och skönt sällskap framför isolering och massa ensamjobb precis nu. Jag åker ju inte för att jag vill dit, utan för att jag vill rymma härifrån. Men det är inte Karlstad som är fel, eller Värmland, eller Sverige i huvudtaget. Det sitter i huden att allt är lite extra jobbigt just nu. Och huden tar jag ju liksom med mig. Det vore skitbra om man kunde matcha den avskalade ön och köra typ operation osthyvel. Men jag lovade mamma att komma hem helskinnad, så det fungerar inte heller.

Blä helt enkelt. Jag har i alla fall skrivit på arbetserbjudandet samt gjort en kopia på mitt pass. Jag ska sitta och stirra på kuvertet och i morgon ska jag bestämma mig för om det hamnar på lådan eller ej. Allt är omständigt och krångligt hur jag än gör, och jag är bitter för att jag inte lever i en äventyrsfilm istället för att brottas i den här skiten. Haha, ja men nu är det faktiskt dåligt. Va trött jag är!

Fram tills i morgon ska jag ringa runt och leta lägenheter. Ska även höra om en sommarkurs samt kolla om jag kan jobba lite hemma om jag inte orkar vara kvar i Karlstad hela sommaren. Fast egentligen vill jag inte jobba alls. Jag skulle behöva semester. På riktigt verkligen. Men, måste ju försöka få ordning på i alla fall något i kaoset om jag stannar här i sommar.

Ja.. jag uppdaterar väl om läget. Tur att det är Top chef om en timme och tur att jag har vita kolhydrater i frysen. Annars hade det varit riktigt illa. Allt löser sig. Det gör det alltid. Eller?

Puss

..och i andra änden låter någon som.. ja Legolas ungefär. Jag fattar ingenting men människan fortsätter alvspråka med mig.

Jag får ur mig några
- ursäkta? ursäkta?
- no no sweden
- English?
- no england
- tu parle francaise?
- un peu + nåt isländskt.. ich sprache deutsch

(tystnad - vafan valde jag inte tyska på det där jäkla högstadiet för)

Jag försöker på knagglig franska få ur mig att jag inte pratar tyska. Varpå människan får fram att han faktiskt kan lite danska. Så i en timme nu har jag pratar fransk-engelsk halvsvenska med någon som pratat tillbaka på tysk-isländsk halvdanska. Ja, det tog en halvtimme att komma fram till att han ville anställa mig och ungefär en halvtimme till innan jag fick fram att jag gärna lämnar landet just nu.

Fast jag har ju egentligen redan ett jobb. Typ. Och jag har egentligen inte ens råd att åka dit och hem på den konkurslönen. Och inte får jag det lilla betalt förns sommaren är slut heller. Och jag ska flytta mitt i sommaren. Och jag kommer varken internet eller möbelmäst som han sa. Mobilmast alltså. Det kan ju inte ens vara danska? Låter mer som kvarteret Skatan-danska. Men i morgon ska jag prata med någon i Sthlm som ska ge mig lite mer info. Och en som jobbar tidigare och som är norsk. Och i morgon ska jag bestämma mig på riktigt. Och vet ni? Det skulle inte vara helt omöjligt att jag faktiskt rymmer ändå!

Fortsättning följer..

Idag när jag vaknade satte jag mig upp i sängen och bara glodde in i väggen medans hjärnan gick på högvarv: Var ska jag ta vägen? Var ska jag jobba? Var ska jag bo? Vem ska jag bo med? Varför har jag inga husdjur? Eller något onödigt extra porslinsskåp? Eller köksbord? Herregud jag har ju inte ens ett kök.

Jag hatar min lägenhet. Och nej, det är ingen överdrift, jag avskyr den. Jag försöker självklart acceptera läget - för jag kan ju inte gå runt och hata mitt eget liv jämt och ständigt, men i ärlighetens namn gör jag ju det. Jag vill ha ett jobb, en katt, en trädgård, en knakande trappa och oändliga mängder blommor att glömma vattna. Och mest av allt: jag vill ha en pojkvän. En sambo. Någon att hålla i handen och alltid få vakna bredvid. Varför ska det vara så jävla svårt?

Ni som slipper detta, fattar ni hur sjukt bra ni har det? Jag tog helt klart det livet för givet och trodde för det första att det aaaldrig skulle ta slut (det är väl det klassiska). Och när det sedan ändå gjorde det (även det jävligt klassiskt)  fortsatte jag med aah men tar det slut så är det helt enkelt för att det ska vara så, och då hittar man den man ska vara med istället..

Jag trodde aldrig det skulle vara såhär fruktansvärt tråkigt att vara vuxen och singel. Kanske för att jag inte hade direkt något att jämföra med, men fy satan va tråkigt det är. Jag hade en fuckad bild när jag var liten, sådär fjorton, femton, sexton kanske. Jag såg singeltjejerna som de som hade roligast. Som var fria och kunde göra vad de ville. Vilken jävla bullshit. Jag fattade liksom inte att man faktiskt kan vara tillsammans med någon och självklart göra precis vad man vill ändå. Fast man får bonusen att allt är så mycket roligare! Och att vara ute, borta eller på äventyr på varsitt håll - det uppskattar man så jäkla mycket mer när man har något där hemma. Något som är fast och tryggt.

Nu vill jag inte trampa någon på tårna och förespråka en monogamisk utopi av något slag. Om någon tycker det är underbart att vara singel så är jag glad och jävligt avundsjuk på dem. Vore det fallet för mig skulle jag inte ha något problem liksom. Men såhär känner jag nu. Och när jag var 20 - alltså för fem år sedan - trodde jag faktiskt aldrig jag skulle göra det. Men helt ärligt: Det suger att inte vara två.

Bajs!

Jag gick upp kl 8 men har fortfarande varken klätt på mig eller ätit frukost. Tog en morgonpromenad i pyjamasbyxor och huvtröja precis efter jag steg upp, sedan fastnade jag här. Jag är extremtrött och känner mig lite hängig också..

Gårdagen var alldeles underbar. Först hamnade vi på Score och testade nya menyn. Man ska väl inte klaga på att man får för mycket mat, men herregud, det var monsterportioner. Jag åt alldeles för mycket och när vi rullade ut därifrån var siktet inställd på godis. Tillslut hamnade vi  i Annas soffa med kladdkaka och Eurovision, perfekt torsdagsaktivitet.
Jag och Marie åkte sista bussen hem och jag slocknade som en bäbis.

Men idag mår jag som sagt sådär. Mina ögon är rinniga och allt känns segt. Jag har hemlängtan, eller bortlängtan? Det är saknigt i magen, nästan som ångest, och jag tycker Karlstad och mitt liv är lite grått och ensamt. Det är inte som jag vill helt enkelt. Inte alls.

Smådrygt att jag ska bleka mina tänder + fixa håret idag. Jag vill egentligen bara krypa upp i soffan och kolla flera filmer i rad och drömma mig bort. Men, det kanske hjälper att bli lite sommarfräsch. I kväll blir det i alla fall att hälsa på Louise och hundarna i hennes nya lägenhet, det måste ju pigga upp. Och i morgon är det heldag på stan med tjejerna inför  födelsedagsfesten för fina systrarna samma kväll.

Varför känns inget direkt.. roligt? åh bajsdag.

I morgon ska jag upp innan jag gått och lagt mig ungefär. Då väntar nämligen ett alldeles för tidigt besök på Värmlandsoperan, men hoppas det kommer ge något i alla fall. Sedan blir det lunch på stan med tjejerna innan vi har en, förhoppningsvis, väldigt trevlig intervju på Nöjes på eftermiddagen. Efter det ska jag bara hem och svira om inför firandet av en viss sötis examen. Det ser jag fram emot. Sov så gott!

Jag är inte den som brukar köra med jag har inte tid att träna, för jag tycker det är en av världens oklokaste kommentarer. Hjärnan arbetar faktiskt både bättre och snabbare när man rör på sig, så det vore ju istället bortkastad tid att inte träna? ;-) Hur stressigt jag än har det så hinner jag alltid klämma in ett pass eller en löptur. Och ju stressigare man har det desto större anledning till och med. Men senaste två veckorna vet jag inte riktigt vad som hänt? Jag har liksom gått upp på morgonen och sedan är det plötsligt natt. Igår tog jag en snabbispromenad vid 01 och det fungerar ju inte. Var toktrött när jag skulle kliva upp.

Förstår inte var tiden tar vägen? Antagligen är jag bara oeffektiv och lite lat, för så mycket har jag inte att göra ändå. Idag har jag lovat mig själv en lång springtur. Jag tror det har blivit lite som en ond cirkel. Eftersom jag inte tränat på två veckor så är jag allmänt seg och allt tar lite längre tid, vilket gör att jag inte får tid över till att träna. Dåligt. Måste bli ändring på detta, jag hatar att trampa snett och komma ur flytet. För att inte tala om hur trött jag är på mornarna när jag inte tränar, det tar verkligen emot att gå upp. Suck.. nu jävlar måste jag komma igång igen!

Men nu först är det universitetet som gäller..

Heej =)

Jag brukar alltid stänga av ljudet på min mobil helgnätter, men igår somnade jag med ansiktet i Harry Potter utan att ens ha borstat tänderna. När telefonen började skrika automatiksvarade jag. Andra sidan var både ologisk, osammanhängande och jävligt onykter, och dessutom: på väg hem till mig. Jag tror de flesta vet vad jag tycker om att ta hem fulla folk, eller ja.. att ta hem folk i allmänhet. Försökte säga att det minsan inte passade sig men det hjälpte inte.

Mötte upp vinglet utanför innan han hade tagit sig skrikautanförfönstret-nära. Blev förvånad att han ens hade klarat av att ringa för han kunde knappt gå. Det slutade i alla fall med att jag blev ganska mjuk och promenerade vägen hem med honom. Iofs hade jag kanske inte så mycket att välja på då han hade bestämt sig för att sova på marken annars. Det tog väl kanske en timme innan jag fick in han under tak och då hade jag praktiskt taget burit fyllot. Bäddade ner han - som slocknade på en sekund - sedan tog jag ett täcke och dog på soffan.

En lördag som inte direkt slutade som väntat. Men det är väl så det är. Och egentligen var det ingen otrevlig natt heller, lite smådryg och oväntad men ingen skada skedd liksom. Det som sas lät jag rinna av, och idag pratade vi som om det vore vilken söndag som helst. Det finns liksom ingenting att säga. Det är några veckor kvar nu innan han byter stad och liv, och vi är inte någonstans där man ger varandra löften eller ens pratar om vad som händer då. Nya tider. Yes, nya tider helt enkelt.

Idag blir det i alla fall skönt söndagshäng och låångpromenad i soliga regnet. Veckan som kommer är, förutom skolstart igen, fullbokad av trevligheter med fina vänner. Vin blir det minst två dagar också. Länge sedan jag såg så mycket fram emot drinkar och festligheter =)

Puss

Igår hade jag en så jävla bra dag. Det kändes nog extra fint på grund av tentaskippandet. Att sitta på en stubbe hela dagen hade ju faktiskt varit mer lattjo än att plågas i tentasalen, och jag satt ju inte på någon stubbe. Det var en riktigt bra dag.

I morse var jag uppe äckligt lördagstidigt för att åka på lite förmiddagsäventyr. Biltur, fint väder, massa skratt och skönt häng och så plötsligt var kl 14. Köpte - bättre sent än aldrig - kanske världens största frukost, hyrde en film och åkte till Duvkulla och dog i mjukisar i någon timme. Efter en promenix i solskenet (äntligen lite paus från regnet igen!) är jag nu hemma i slottet. Vilka galet slappa och sköna två dygn jag haft, känner mig nästan lite arbetslös. Och i morgon fortsätter glidandet ute i det förhoppningsvis vackra vädret.

Men vafan på tisdag börjar pluggandet igen och om ett år, kanske ett halvt, är jag klar med skolan (herregud) och ska bli vuxen och ansvarsfull. Göra min samhälliga plikt 40 timmar i veckan och allt det där. Det är ju bäst att passa på och ha det såhär bra nu när man kan. Denna termin är faktiskt första gången på.. ja någonsin?.. som jag bara pluggar och inte direkt jobbar samtidigt. Ska fasen njuta liiite av det i alla fall. Lugnet innan stormen.

Det där med videobloggar.. det blev och blir ju aldrig något jätteåterkommande inslag här. Snubblade nyss över detta nästa klipp som är drygt ett år gammalt.. Haha kolla mitt hår ! Annorlunda =)

Idag har jag fått tillbaka min telefon. Igen. På vägen till 3 träffade jag den alltid så 3vliga Amanda som berättade om sina 3-bekymmer. Kanske är det dags att byta till Telia ändå? I alla fall så fungerar min telefon nu, fast förra gången hann jag bara hurra en dag. Jag köpte den för två månader sedan och den har hittills fått mer reparationstid än Janet-tid. Inte alls okej.

Jag hann även bli medlurad på en riktigt Janet-lunch. Dagens var fyra olika varianter av kött och potatis .. ?.. Varför liksom. Ikväll ska vi i alla fall äta på Teachers och sedan dricka lite vin. Blir nog inte så man tar sig ner till stan sedan, men vem vet.

Varför bloggar jag egentligen? Har helt glömt bort anledningen. Samtidigt verkar jag missat att det faktiskt är folk som läser också. Senast nyss filurade jag på hur vet du att jag inte tänkte göra tentan vilket följdes av ett sånt där ååå faaan neeeeej-moment. Visst jävlar ja, folk läser. Alla möjliga folk och omöjliga till och med. Hur tänkte jag där?

Ingen idé att försöka analysera mig själv för jag förstår aldrig något ändå. Idag ringde det någon hypertelefonförsäljare som ville skicka ett självklart alldeles gratis provapåpaket med vårens absolut superpopuläraste produkter. Då jag stod och glodde på regnet i väntan på skjuts kunde jag lika gärna lyssna. Jag skulle få någon superslim-kur som garanterat tog bort 10 kg på en månad. Jag svarade: men jag är inte tjock varpå hon fyllde i med men några kilon är det väl alltid trevlig att bli av med inför sommaren. Först Gläntan-tanten igår och sedan någon helt random läskig människa idag. Försöker världen säga mig något?

Nu ska jag sätta på rock-klassiker-listan och dansa in i duschen samt ut igen och snurra in mig i något snyggt inför en skön fredagskväll. Hoppas ni får en grym helg.

Puss

Publicerade jag nyss ett inlägg som jag tog bort igen? Yes. Så jävla stört.

Det är nästan världsklass på mig när det gäller att komma på saker att göra istället för att plugga tenta. Hela dagen sa jag sagt och hela dagen skulle det bli. Dock hade jag glömt att vi hade redaktionsmöte kl 16 och vips så trilla man av linan. Tidningsfolket bjöd på gott humör, låg humor och glass - den perfektaste av blandningar. Vem kommer ihåg en tenta då? Syster dök också upp och när två smarta idéer-huvuden hamnar under samma tak ja då jävlar kläcks det smarta idéer.

Smart idé nummer ett var att springa runt utan jacka i regnstormen med våra paraplyer. Ja inte över smarta huvudena såklart, utan sådär snitsligt som på film. Superkul helt enkelt. Nästa genidrag var att bege sig till Duvkulla och låna Varulvens soffa och TV. Top Chef och chips är nämligen också roligare än Prissättningsstrategier. Efter matprogram och kolhydrater behövde vi äta mer kolhydrater. Närmast från Duvkulla måste ju vara Bergvik så Vita faran fick bära oss dit.

Det bästa med Bergvik är Coop. Där finns det massa grillar man kan imitera Sims framför. Ett gemensamt intresse jag och syster delar. Common es snala? Sedan kan kan gå fram och tillbaka mellan alla brädor och lister och lukta trä (tugga lite också om ingen ser). Sedan kan man leta efter Kristian. Ej socialt efterblivna personer kan fråga i infodisken om han jobbar kvällen medans vi andra vackert får leta. Vi hittade ingen Kristian men däremot fanns där 4 farliga skåp att sniffa i. Dock endast ett sånt där lacknafta-igt. Spolarvätska och annat halvfarligt går fetbort.

Nu trillade jag in genom dörren. Klockan är snart 22 och jag råkade missa halva dagen. Typiskt. Och just nu är jag mycket mer sugen på en kvällspromenad än att läsa anteckningar. Så det kan bli.

Det blev plugg och sedan blev det städat och tränat. Nu är både huvudet och benen riktigt sömniga. Inte konstigt då klockan faktiskt är långt över läggdags. Jag undrar va tusan jag gör här egentligen. Nu hoppar jag i säng för 9.00 i morgon ska jag vara i biblioteket igen, något annat går inte! Jag drömde lite skumt förra natten och det gjorde mig förvirrad. Hjärnan leker lekar med mig. Förstår inte hur eller varför och inte orkar jag analysera det heller. Jag hoppas det går över.

God Natt

Söndag morgon och jag har varit uppe i 2 timmar. Igår var en fin dag. Jag och Kakan promenerade ner till stan och kikade lite i affärer, sedan köpte vi mat och satte oss i gräset vid älven. Fick lunchsällskap av Anna + fina paret och jag åt vårens första sushi. En fin dag helt enkelt.

På kvällen var det dags för kalas och trots en härlig morgon till eftermiddag ville jag hellre bygga koja under täcket än gå på fest. Men jag slog in presenterna i rosa papper, drog på mig nya tröjan och packade 3 drinkar vodka i en påse och gick. På kalaset var alla glada och vackra och jag sjönk ner i en stol och njöt av det bästa av sällskap. Drack mina 3 glas hallonvodka med fruktsoda, skrattade, pratade och hade roligt. Riktigt roligt, inte låtsas. Kom som så många gånger förr fram till att alla är så himla trevliga och fina. Och åter igen gick det upp för mig va skönt det är att man hamnat i en klass med så många människor av det bra slaget. Måste ha blivit galet fel i statistiken när vi började för två år sedan. Stackars årskull som fått jämna ut det.

Nu ska jag ta en promenad till affären och köpa massa goda mackor. Sedan ska jag gå hem och fixa i ordning den bästa pluggmatsäcken och efter det bär det av till universitetet. Jag och Kexet ska försöka kolla på tentan. Tentan som är på fredag och som jag hade tänkt strunta i faktiskt, men ger det en chans idag. Får se hur det känns. Kommer  10 timmar om dagen i 4 dygn räcka för att kanske glida igenom, eller kommer det aldrig gå vägen? Litteraturmängdmässigt som mentalt, tveksamt, men vi ger det en chans nu i alla fall.


..the monsters are all missing
And the nightmares can't be found
And in their place there seems to be
Good feeling all around..

Vad är meningen? Egentligen har jag ju alltid trott, och tror väl fortfarande att jag vet det. Problemet är väl snarare att jag inte hittar den längre. Jag har lyft på stenar, vänt upp-och-ned på skor och grävt längst ner och längst in i alla stökiga lådor jag har. Helt i onödan. Ingen mening så långt ögat kan nå. Kanske har jag gått och blivit blind på äldre dagar, det måste vara något sådant, för inte fan ger jag upp sagan redan nu?

Syster och gänget är på Liseberg och i vackra Göteborg idag. Jag följde inte med för jag skulle plugga och gå på kalas. Har jag öppnat blocket? Inte. Är jag festsugen? Inte. Fan vad jag ångrar mig, hade behövt en liten roadtrip med just dom.

Ibland är det skönt med ångest. Det är skönt att få välja, hur jävla fel man än väljer ibland. Det är en lyx man inte ska ta för givet, att välja fel. Senaste året har jag nämligen inte valt alls. Jag har blivit vald och ovald fram och tillbaka och bara stått där och glott. Väljer man fel kan man alltid försöka göra om och göra rätt, eller göra bättre nästa gång. Men att stå och glo och vara den omkringkastade vanten i någon annans val och ovals-historia, vad fan lär man sig av det? Att livet är bajs. Kort och mindre gott.

Igår ringde telefonen och det var han som inte ville komma tillbaka till stan. Dock skulle han det ändå. Till veckan kanske. Men hur roligt är det då. Jag är ju här. Han vill inte vara här. Ja, gör matten själv. Sedan slängde han in ett du är min favorit i hela världen. Sorgligt. Jag är hans favorit i hela världen och han vill inte ens vara i samma stad som mig. Mindfucked. Mindfucked. Mindfucked.

Dessutom har jag varit singel för länge nu igen. Sakta smyger det sig på. Nya msn-kontakter. Femitre-sms. Han sa att hon sa att den sa att han är så jävla tänd på dig. Halvnya, helnya eller stengamla ansikten som oftast luktar sprit och säger hej hur är det, men egentligen alltid menar knulla? Varför skulle jag vilja det?

Det var en sån jäkla bra dag igår. Hängde med fina flickorna ute i solen mest hela dagen, och sedan avslutade vi med grillning och fest. Riktigt många ljusglimtar att sitta och le åt såhär dagen efter. I alkoholens dimma blev det tyvärr lite drama också, och det var verkligen jättesynd och så himla, ja, bara dumt egentligen. Livet är skumt och jag önskar verkligen alla bara kunde få vara superduperlyckliga mest hela tiden ♥

Jag har inte börjat plugga tenta ännu och jag har heller inte städat här hemma. Min garderob bestämde sig tydligen för att krypa ut och leka heltäckningsmatta någon gång under gårdagen. Himla onödigt gjort tycker jag. På bordet står 3 tekoppar som jag samt äppel och päppel drack ren vodka ur igår? Dom påminner om att dagens huvudvärk är välförtjänad.

Jag ska försöka vakna till liv och ta mig utomhus en sväng. Det skulle vara skönt. I två timmar nu har jag suttit och petat på mobilen från helvetet och försökt formulera några vettiga ord, men tror jag ger upp. Jag är ingen vettig människa helt enkelt.

Och det senaste av han var en kyss och ett hejdå på busshållplatsen i onsdags. Jag vet inte var han är, när han kommer tillbaka eller om han ens gör det.