Janet Eklund

Igår hälsade jag på mitt ex i hans nya lägenhet. Vi träffas inte längre, och egentligen vet jag inte hur jag hamnade där, men så blev det. Jag reflekterar inte direkt över något längre, vilket gjort att jag knappt kommer ihåg dagarna som går eller var all tiden tar vägen. Men igår kväll hamnade jag i alla fall hos mitt ex.

Vi gjorde slut för 1,5 år sedan och det är (förutom de 6 månaderna med D) det enda förhållandet jag har haft. Det var ett sånt dära riktigt förhållande. Ett enkelt och okomplicerat förhållande. Tre år som sambos med tre midsomrar, tre jular, två vårar att bli nyförälskade på och en att inte. Sedan var det inte mer med det. Saken är den att efter vi gjorde slut - ett väldigt smärtfritt och enkelt uppbrott - så har det blivit att vi sprungit på varandra väldigt sällan. Vi har inte haft något förhållande i huvudtaget. Det som varit kvar av oss är att vi på sin höjd ringt varandra när man varit lite för full och lite för ensam. Det ringandet till varandra har inte direkt varit ett val man gjort, utan snarare bristen på det.

Samtalen som rullar in då och då, och msnfönstren som hoppar upp om kvällarna ibland, ja dem har jag fyllt med kallprat och smileys och ha det bra så hörs vi. Och likadant har han fyllt mina. Yta. Den ytligaste av ytor.

Men så igår sitter jag där. I en ny lägenhet, med ny soffa, nya tavlor och gammalt vi-porslin, och plötsligt tittar han på mig med ögon som skriker från djupet att här är jag och jag mår så jävla dåligt. Efter att först ha vridit och vänt på sig i en timme, med pannan i händerna, nagelskrap mot jeansen och en röst som viskade om att den höll på att brista så smög det sakta men säkert ur honom. Tårar, panik, uppgivenhet och ren och skär smärta. Han berättade om hon som fanns innan min tid som plötsligt hade dykt upp igen och fångat hela han. Samma hon som efter senaste veckan ihop tyckte det var synd att hon inte kände likadant.

Och det verkligen kröp under skinnet på honom, jag kunde se hur det brände och skar. Jag kunde se mig själv och alla mina aj uppspelade framför mig. Det är nu jag skulle kunnat skriva att jag sedan fyllde i med mina tårar, min panik och min svarta brännande historia, sedan pratade vi och kramades halva natten. För att komma på va bra det var att vi hade varandra, att vi hade saknat varandra osv osv..

..nej, jag nämnde inte ens D. Eller mig själv. Det kommer jag nog aldrig göra heller. Jag behöver inget varken bekräftande, substitutande eller lindrande från den där från förr. Lika lite behövde han nog det från mig, men ändå bad han mig stanna. Antagligen inte för han valde det, utan för att han inte hade något annat att välja på.

 Jag lyssnade, la en hand på låret och satt tyst till sista 2an gick 23.30 från Nygatan. Sedan har vi inte sagt mer om det, eller något annat heller. Men ett sms frågade nyss om jag kunde tänka mig stanna till sista bussen nästa vecka också. Inte för att ta igen förlorad tid och absolut inte för att börja träffas igen. Mer för att sitta i den nya soffan med den gamla pojkvännen och elda hud igen. Kanske lindrar det något någonstans, eller så gör det inte det alls. Men i den mest ologiska av världar och i all likgiltighet och sorgsenhet finns ändå en liten värmande lättnad i att inte vara ensam helt ensam.

I eftermiddags sällskapade jag med D till busstationen. Han ska vara borta tills nästa vecka någongång och jag följde med och sa hejdå. Jag satt på den soliga bänken, glodde på människorna runt omkring, vickade på tårna och berättade om gårdagens shopping samt vilka byxor jag tänkte bli full i närmsta dagarna. Önskade honom trevliga dagar och framförde ett mindre likgiltigt än velat hejdå. Då la han armen om mig, kysste mig, sa att jag var bäst i världen och att allt skulle bli bra. Sedan åkte han.

Nu sitter jag och tittar på världens kanske största glas oboy, med ett betapetfönster på skärmen och ett upprepande mantra i huvudet. En slutsats jag filosoferat fram till så pass omfattande att man nästan skulle kunna kalla den ren jäkla sanning faktiskt: Världen är sjuk, livet är ett mysterium och jag är bara allmänt och ounikt missanpassad.

I morgon ska jag dricka champagne till frukost och sedan grilla in kvällen i den finaste nya tröjan jag har. Jag vågar nog inte riktigt ens tänka på vad helgen har att erbjuda..

..fortsättning följer

You're so fuckin' special

Jag vet, jag bloggar kasst igen. Eller egentligen bloggar jag ju faktiskt skitbra det råkar bara vara så att jag inte bloggar skitbra särskilt ofta helt enkelt ;-)

Dagarna springer ifrån mig och jag hinner ingenting känns det som. Helgen var i alla fall galet bra. Skön soltid på gräset med fina människor och även lite vindrickande med sköningar på stan i lördags. Idag köpte jag nya vita tygskor och vitblårandig tröja. DET ÄR VÅR NU !! =D Annars händer det lite mindre roliga saker också men det är väl egentligen mest efterskalv av tiden som varit. Väldigt förvirrat på den fronten för tillfället, och jag orkar inte försöka analysera ens ytligt. Jag blundar och låter tiden gå just nu. Jag kan faktiskt inte göra så mycket annat. Jag står ut och ser vart det tar mig, förhoppningsvis hamnar jag bra tillslut.

De kommande dagarna är rejält fullbokade. Inte av tentaplugg, utan istället festligheter och skoj. Lite dumt när vi har tenta nästa vecka igen och det är massa andra skitviktiga saker som skall göras. Champagnefrukost, grillning, födelsedagsfest och sånt där ;-)

Nu ska jag in i duschen och sedan ragga upp någon att hänga med ikväll. Så man kan glömma och gömma det där pluggande.. Å visst ja! Min nya telefon som gick sönder är färdig och tillbaka hos mig. Den hade fått en alldeles ny och fin utsida och fungerar (än så länge) kanon =D Hade saknat den..

Pussis

Jag är nu på land och i Karlstad igen. Taxin svängde väl in runt kl 01 inatt utanför slottet, och då hade vi lixom missat hela förra nattens sömn. Behöver jag säga att jag var helt galet sliten? Massa timmar på en buss när man inte sovit och är bakfull är ingen höjdare heller. Men, det var ett skitkul dygn till havs! Dock måste jag säga att buffén och hänget med det finfina sällskapet ändå slog själva festandet. Sedan var ju vissa inslag (och personer) under kvällen mer eller mindre pissiga men det är ju som det är. Hade vi faktiskt nästan räknat med.

Jag är i alla fall tillbaka i stan och det känns så himla skönt. Jag tänker aldrig mer åka på en kryssning. Det är verkligen inte min grej alls. Nog var jag skitfull och visst var det kul. Men njaa.. nog finns det bra mycket bättre saker att lägga sin tid och sina pengar på. Jag åkte ju faktiskt bara för att äta typ haha.. Eller så åkte jag för att jag har så tråkigt och försöker hitta saker som är roliga. Jag anstränger mig verkligen för att göra saker så vardagen känns mer meningsfull, men det blir mest bara fest hela tiden överallt och jag uppskattar det inte alls. Suck..

Jag har ju så bra vänner att umgås med, det är inte det alls. Ni är bäst i världen! Jag bara.. saknar något. Saknar någon =( Och jag är så trött och sliten inuti efter det här året. Känns bra att jag i alla fall klarat alla tentor och så, så jag inte ligger efter med något sånt också.

Jag hoppas verkligen det händer något snart. Och att jag kan börja uppskatta saker igen. Jag försöker verkligen. Jag har sagt upp lägenheten, och letar efter något nytt mer permanent och på riktigt. Så kan jag förhoppningsvis skaffa en kissemiss snart, eller två :-) Och kanske ett kök att odla saker i. Kanske någon att döda blommor med också. Min kamera kommer ju snart, tror och hoppas den kan pigga upp lite - att få börja fota. Ja, det ska bli riktigt roligt !

Solen skiner, och här sitter jag !? men för mig är det morgon ännu. Bara hunnit med att uppdatera lite via msn och telefon med några sötisar, jag är så glad att ni fina människor finns i mitt liv ♥ Tack för det!  I morgon ska jag försöka utnyttja soltimmarna och ledigheten bättre. Picknick under en blå himmel (om man vågar lita på väderrapporten) med söta tjejerna och sedan grillning på stan efter det? Superhärligt helt enkelt :-) Nu ska jag äta frukost framför TVn och sedan ta mig i kragen och packa upp.

Pussis

Gud vad jag älskar 80-talet.

Efter en galet stressig dag har jag nu landat i soffan med syster och morotskaka. Skönt :-) På mina 5 lediga minuter down town hann jag köpa ett sjukt snyggt mönstrat fodral på HM. Lite ormskinn över det nästan. Flätat lackskärp och plastiga örhängen gjorde pricken över i:et och nu är jag redo för morgondagens kalas. Till havs Till havs ska vi, och jäklar va roligt det ska bli =D Och satan va skoj det är att 80-talet är här igen.

..förresten är det bara att ta sig i kragen och rycka upp sig som vanligt. Föreläsning kl 13 sedan har jag grejer kvar till tidningen att fixa också. Och två jättemåsten väntar ikväll. Men på onsdag åker jag till sthlm med såna jag tycker väldigt mycket om, och jag ska äta massa mat vilket jag också tycker väldigt mycket om, och det ska bli superskoj helt enkelt.

Upptäckte nyss att jag gått ner 4-5 kilo på typ 2 veckor. Galet. Nyss var jag så sjukt duktig med både mat och träning ju. Men tiden swischar förbi och mina svackor tar tydligen ut sin rätt. Jag är hängig och trött. Alkoholen gör nog en del också, mår verkligen så sjukt dåligt flera dagar efter jag druckit nu för tiden. Aaah men mongo drick inte då. Ne, men jag gör ju faktiskt inte det så väldigt ofta heller. Har som sagt bara, hur patetiskt det än må låta, inte direkt haft något annat att sysselsätta mig med senaste tiden. Bara behövt rymma ibland. Men ska verkligen försöka ta bättre hand om mig själv - regelbundet! Då blir ju allt annat så mycket lättare. Det vet jag ju.

Puss på er

I lördags slutade det ändå med drinkar, musik och dimmigt sällskap. Jag är hopplös. Kan ingen rädda mig? Dock gick jag faktiskt och la mig när de andra åkte ner till stan. Det är ju i alla fall lite duktigt? Att bli väckt 04-någonting var inte så trevligt, och jag kommer åter och åter igen fram till att jag både kroppsligt och mentalt är jäkligt klar med både studentbostäder och studentliv.

Nu menar jag inte bus och spex, många människor, gemenskap, middagar, roliga föreläsningar osv osv. Det är helt galet va obeskrivligt underbart och härligt det är att plugga på ett universitet! Minnen, vänskap och skratt för livet! Men jag har ju gjort mitt det där. Jag har haft mina de åren redan. Och jag är kvar i det för att jag helt enkelt inte har något annat just nu. Vilket känns sorgligt.

Det är den här stämningen man hamnar i och runt när man bor på Campus, är singel och lixom inte har något fast utanför. Man är så mitt uppe i allt. Och man påminns då extra mycket om det där man (jag) faktiskt saknar så mycket. Ett riktigt hem. En trygghet någonstans. Husdjur. Någon att älska och bli älskad av. En tillvaro som inte är uppbyggd av tillfällighet. Människor på väg. Tillsvidare-hem. Att leva som att det inte finns något i morgon. Jag uppskattade det som fan och tyckte det var underbart !!!! ..för 3 kanske 4 år sedan. Just nu bara svider det att jag sitter kvar och fast här utan att veta vart jag ska. Och livet är inte alls som jag planerade. Och visst, hur ofta blir det så, tänker ni nu. 

Men jag trodde helt ärligt aldrig att jag skulle sitta här, 25 år, alldeles tom och gråta över alla de sakerna i livet jag saknar så mycket att jag knappt kan andas ibland. Livet är ett mysterium.. jo jag vet det..

Jag har sagt upp min lägenhet. Nu överger jag lilla slottet. Så från och med sista Juli behöver jag ett nytt hem, tidigare skulle också kunna fungera. Önskas: Central stor etta eller tvåa i Karlstad. Haga, Strand och Viken okej. Även Herrhagen funkar. Tänker bo där i minst 1 år, antagligen längre, men kortare andrahandskontrakt är alltså också inressanta. Om ni vet nåt, hojta till är ni supersöta. Inte det lättaste med lägenheter i denna stad just nu ju tyvärr. Men jag är ändå hoppfull :-)

Nu ska jag ta en stekig powerwalk innan frukost. Beach 2009 närmar sig i 200. Heeej!

Nog blev det sol på blekansiktet alltid. Och motion med. Fyra timmar i hettan och vårvindarna. På det hann jag till stan, Kasernhöjden och tillbaka hit + en massa små trevliga omvägar här och där. Konstpaus vid älven samt 15 minuters glassande med syster fick också plats. Fy satan vad trött jag är i hela kroppen nu. Blev väl i alla fall 2 mils promenadande och springande allt som allt.

Mitt i mitt värsta flåsande mötte jag hurtisen själv Stefan Holm. Han lixom studsade som en gummiboll mot marken. Nästan som om han skulle flyga iväg vilket steg som helst. Själv offrade jag gummi till asfalten. Men ska bli ändring på det nu! 

Det bränns på kinderna, va härligt. Trasiga foten sa ifrån mindre än någonsin, så jag satsar på en långis även i morgon. Nu blir det dusch, tillfix och sedan har jag en middags - och kvällsdejt som väntar.

I natt kommer jag sova gott =)

men.. men.. JAG KLARADE DEN DÄR JÄVLA TENTAN JU !!!!!!!!!!!!!!!! Ursäkta språket och versalerna. Men den var hemsk och jag pluggade egentligen för lite och det var fan inte ett dugg förtjänat egentligen. Eller.. svetten och tårarna sista veckan kunde kanske men bara kanske ha räckt till. Ja, det gjorde det. Det räckte med marginal till och med. Jag skulle ärligt talat lagt mig ned och dött om jag var tvungen att skriva om det där. Ååå älskade syre! Nästa vecka är det jag som sätter igång med nästa tenta i tid. Eller, vi kan ju hoppas. Vi satsar på det i alla fall =D Vill inte må sådär före och efter-tenta-dåligt igen.

NU SOL =D

Min kära vän X kläckte en idé om att köra slamp-tema på kryssningen vi ska på. Ändå ingen som känner oss och kryssningar känns ju jävligt tacky allmänt lixom. Perfekt tillfälle att släppa lös inlåsta demoner. Jo.. visst kan jag hålla med henne, jag är inte den som är den. Sedan började hon snacka idiot-heels, nätstrumpor och hud, hud, hud.

Klackar och bara ben? Ja tänk om man behövde anstränga sig. Mascara och 4-5 drinkar sedan platsar jag i vilken hollänsk horhåla som helst. Jag är född med någon sorts tramp-gen och ser billig ut när jag sniffat på en lättöl. Det är inte lätt när det är svårt.

Fan. Tre timmar efter visningen sitter jag fortfarande här alldeles David Lynchad. Mind-fucked. Men trevlig liten skara det där filmsällskapet på universitetet. Jag lämnade min mail på en lapp och tänkte kanske fortsätta göra besök hos.. med.. dem. Så trevligt att finna likasinnade på okända vatten. Eller halvlikasinnade på halvokända vatten snarare kanske. Nee det är helt otroligt vilken gazpacho jag lyckats röra ihop i skallen. För en stund sedan försökte jag hälla hallonkräm i mitt te. Gammal sådan också. Inte för att jag tror ogammal hade varit särskilt smarrigt heller.

I morgon har jag egentligen inga föreläsningar eller måsten (förutom de där måstena man limmat fast under mattan) men tänkte kanske ändå gå och lyssna på Alex Schulman en sväng. Fast känner jag mig rätt sitter jag väl här och zombieglor på absolut inget på TV och hinkar i mig te tills jag är för permanent kissnödig för att sova. Så får se hur det blir med det där att vara anständigt påklädd och borstad i morgon klockan 10. Blaaaaaaaaaaa.

God Natt

Idag har jag gjort morgonträning, föreläsning i marknadsföring och för en stund sedan; bearnaisesås. Sås är nog det bästa som finns. Alltså.. eller.. ah.. jo precis. Nu väntar jag på att syster ska dyka upp och fylla ut tesoffan framför Top Chef. Jajamen, de visar ännu fler avsnitt =D Lycka verkligen! När det slutar drar vi till universitetet för en kväll i skitskumma filmers tecken. Hörs!

Idag har jag inget att säga. Får väl skylla på att jag har varit ledsen, bakfull och inte ens ätit frukost faktiskt. Eller jo, jag åt en wasa knäcke-macka i skolan kl 14. Har inte många sådana här dagar längre, och tur är väl det, men idag hälsade det totala ingentinget med världens bittraste krydda på. Skadad. Men allt som är trasigt går att limma ihop - det är mitt motto! Hoppas det dumma flugit sin kos i morgon bitti. För då vill jag äta hallonkräm i strimmor av vårsol och höra grusknaster under tygskorna. Helst i flera timmar.

God Natt

 

Jag är fullt medveten om att jag inte direkt levt sedan förra våren. Men när man kommer till skolan och berättar att man festade i helgen och folk helt ärligt tappar hakan och VA FESTADE DU? så börjar man ju känna sig som.. ja.. jag vet inte vad. Världens tråkigaste människa :-( När jag sa att jag faktiskt var ganska full också verkade dom inte ens tro mig. Bara för det var jag tvungen att sticka in för vissa att jag faktiskt hånglade förra helgen. Och se sådär skitstolt ut (som att jag inte skulle vara medveten om att folk hånglar runt för kung och fosterland) Första gången på ett år men vadå framsteg people.. framsteg. Babysteps! Jag kommer släppa människor nära igen, jag behöver bara tid. Janet kan släppa taget! Typ.. ibland eller i alla fall en gång. Men det är en början :-)

Jag kommer aldrig uppskatta att vara singel och flirta runt igen. Jag vet att de dagarna är över. Och känner, trots att jag saknar någon, att det är väldigt skönt att ha den inställningen. Men jag hoppas samtidigt jag kommer kunna festa lite mer framöver, gå ut och göra saker, och börja känna mig snygg och fin igen. Och inte gömma mig hemma och få ångest av allt som har med nya ansikten, fest och alkohol att göra. så jävla skadad verkligen :-( Jag tycker ju det är roligt att gå ut och träffa folk ju.. behöver bara få lite fina erfarenheter att förknippa det med igen. Istället för lögner, otrohet och folk som inte alls kan bete sig.

Igår bokades jag för en cheescake-dejt och den dejten har inte ens hört av sig idag. Jag har haft en jobbig dag och även varit lite ledsent och skulle gärna vilja ha sällskap. Men min fot är trasig och bussen suger. Så.. som ödet.. skriver en gammal bekantskap till mig på msn. Han var tillbaka i stan och ville visa en ny bil. Yeah right.. orka.. var min första tanke. Men sen ändrade jag mig och: va faan, varför ska jag sitta här å ruttna bort och vänta på någon som inte ens har tid att skicka ett sms? Vem vet om människan hör av sig alls. Hur svårt ska det vara? Vad är det med människor? Eller världen snarare? Jag frågade om han inte kunde vara snäll att köra ned mig till Anna (även om jag egentligen vet att han ville träffa och hänga med mig) Det kunde han. Så himla snällt. Har verkligen skittråkig ärligt talat och behöver sällskap.

See you

Jag vill vara kär och jag vill fnittra och jag vill få det där bubblet i magen när ditt namn lyser på displayen. Och när det bästa, finaste, virrigaste, läskigaste och ifrågasättandet har lagt sig så återstår bara något ännu bättre då vi jagar vi nya äventyr, nya tryggheter, nya toppar och sköna magkänslor från morgon till natt tills vi blir söta små russin som spelar kort och pysslar tills vi hamnar i Nangijala. Och där fortsätter äventyret..

Så.. var är du ?

Haft finfina lediga påskdagar men så igår gjorde jag illa min fot helt galet. Den är blå och lila och röd-grön-gul och alldeles alldeles skitstor. Går knappt att gå på den och i natt dunkade den värre än grannarna. Så jäkla kasst! Här är man sjukt taggad på träning och hade tänkt jogga in vårgruset inför vårruset minst varje dag framöver. Suck.. Så jävla typiskt =( Ingen skön promenad i solen idag inte. Inte en endaste en. Istället ska jag dra för gardinerna, knäppa på TVn och känna mig arbetslös. Tyck synd om mig =(

Bakfull. Och inte fick jag någon fyllemat i natt heller, själva meningen med allt. Ibland är det tufft.

Jag fann honom på HM för säkert ett år sedan och adopterade honom direkt. Sedan försvann han spårlöst ganska strax därefter men nu har han alltså återvänt. Nästan så han ska få följa med ut ikväll tror jag.
Ett kärt återbesök minsan =D

Åå någon har slaktat stackars träd längs mitt dagliga promenadstråk. Jag fullkomligt älskar trälukt och spenderade faktiskt största delen av mina första levnadsår sittandes i ett hörnskåp. Längre fram i livet, då mjölktänderna hade lämnat mig, utvidgade jag området genom att börja äta trä. Eller tugga och spotta ut snarare. Varför blev man inte en bäver?

I alla fall så ligger dom där nu. Avhuggna bit-inbjudande stockar och läcker (i båda betydelserna) kåda. Jag vill bara springa dit och slicka på dem. Fan att man har grannar.

I morse vaknade jag vardagstidigt och låg och väntade på att affären skulle öppna. När jag sedan jag dit fick jag ändå stå utanför och hänga i 10 min. Jag och rullatortanterna. De knuffades och stångades för att vara den första näsan innanför dörrarna, själv avvaktade jag på säkert avstånd. Bäst att inte vara i skottlinjen.

Härlig kolhydratfrukost inklusive sällskap framför ett gammalt avsnitt av lyxfällan, vilken perfekt fredagsstart! Nu kikar jag Top Chef (fastän jag såg samma avsnitt igår) och målar tånaglarna. Fötter är verkligen inte det fräschaste jag vet, men just därför känns det extra roligt att fina till dem lite nu inför våren. Peeling, brun-utan-sol och rosaglittrigt lack! Väcker vilka vintertrötta fossingar som helst.
Jag älskar ordet fossingar =)

Kl 18 börjar nästa matglada avsnitt så jag ska planera min dag emellan detta program och nästa. Det blir träning, lite handla och en del skriva. Och jag vet att jag låter tragisk som planerar mitt liv efter TV-tider - men må så vara - I love it !! Kvällen är inte hundra spikad ännu, men det lutar åt sötsyrliga vårdrinkar med det dära stadsfolket.

Heeeeej!

Herrehud jag skrattade nyss så jag grät här hemma. Kollar på grannfejden och älskade/hatade minigrisen Trynet.

Ja.. jag köpte en minigris, och trodde ju att han skulle bli lite mindre. Så man kunde plocka upp och hålla han, som man gör med minigrisar. Men jag älskar honom oavsett storlek. Och vadå så stor är han ju inte heller..

Trynet väger enligt grannarna 60-70 kilo! Hahahahahaahhaaha jag gillar Trynet :-) Och tycker surgrannarna kan hålla truten eller flytta!

ÅÅ dagen som började så kasst blev såå mycket bättre efter träning och systerhäng. Planerade även in festligheter i morgon och nyss sken solen fram ur jättemolnen! Plötsligt är humöret på topp istället! =D Och vad händer inte då? Jo en spontanpresent? eller sen födelsedagspresent? knackade på dörren:

Blev inte alls någon lugn pysselstund. Det blev på med träningskläderna och en power walk ner till stan med syster. Jäklar vilken stämning på torget !! Det är leenden överallt verkligen =) Gick till 3 och lämnade in min telefon med fler fel än rätt - hoppas den blir bra nu. Sedan kikade vi runt i folkmassan en snabbis innan jag sprang hem. Efter 7 km promenad och ytterligare 7 km löpning är jag heeelt slut! Kom hem lagom till Top Chef (sett hela säsongen två gånger men fan va bra det är!) så nu ska jag vara äcklig och dö framför TVn en stund. Välförtjänt. Fast måste fixa någon sorts middag först också, så jäkla hungrig. Blir inte bättre av att kolla in såna där superkockar heller. Får bli pyssel ikväll istället..

Hej Hopp :-)

Gud vilken kass start på påskhelgen jag har haft. Ååå så irriterande. Här tycker man saker flyter på bättre och bättre sedan ramlar man plötsligt ner i ett hål så djupt så man hamnar i Kina =( Så jäkla frustrerande när man kämpar på och försöker vara glad och positiv, sedan kommer någon och bara rör till allt helt utan anledning.Jag verkar dra till mig oflyt i samma takt som kära solstaden plockar SM-guld. Kan inte ens föreställa mig hur galet det kommer vara på stan ikväll, men riktigt riktigt roligt är det med så skön stämning överallt här just nu. Skön stämning behövs! Tur att jag har såna jäkla underbara folk omkring mig som får mig tillbaka på banan igen, ni är ovärderliga ♥

Jag har ju som sagt bestämt mig för att inte vara ledsen eller arg mer, vad som än händer, det är ju så mycket trevligare att vara glad! Så nyss tog jag en kort men snabb springtur och bara rensade ut och gjorde mig av med det som snurrar och tuggar. Sedan sorterade jag kryddhyllan och badrumsskåpet - att fixa och ställa saker fint gör mig alltid lugn och glad. Nu ska jag göra mig lite lunch sedan sätta igång med ett pysselprojekt jag skjutit på. Behöver verkligen lägga tankarna på något avslappnande och roligt en stund just nu. Ska bli skönt att andas lite påskledighet i någon dag nu. Snart är jag på G igen, vänta bara =)

Puss

Jag är lite tjock, sådär nytjock ni vet. Smörgåstårta-tjock och ciabatta-tjock. Det ligger utanpå. Under är jag vältränad såklart! Jo, det brukar ju låta så. Jag måste hålla igång med träningen och allt nu på riktigt. Snart sommar och finns det ett val så vill jag inte vara elefant.

Perfekt dag idag med. Inte lika roligt att gå och lägga sig i stora sköna sängen på luktagottvinden idag dock :-/ I morgon går nämligen tåget mot Värmland och det är tillbaka till vardagen som gäller! Eller det blir en jääkla festhelg till att börja med men sen är det väl som vanligt. Fast tror jag kommer ta med mig mycket från de här dagarna. Hunnit filosofera en hel del och kommit fram till en del saker. Inte för att sånt är att lita på alla gånger, men jag har verkligen känt mig lycklig och lugn här uppe de här dagarna - och jag vet att en del kommer förändras nu. Så otroligt efterlängtat att hitta lite logik i den ologiska sörjan jag kravlat i så länge.

Kvällens långpromenad med Pea slutade på äventyr. Halvt vilse och totalt genomblöta kom vi hem inte alls i tid till det vi skulle se på TV, men roligt var det. Sådär kissa-på-sig-roligt. Ååå sedan vill jag ju berätta resten av kvällen också men det får jag ju inte än! Haha.. så irriterande.

Just nu vägrar jag i alla fall sova. Jag kurade ihop mig med täcket i soffan framför Mio min Mio när jag kom hem. Söta Hobbe la sig i mitt knä och kurrade hela filmen. Sedan ringde tre fyllon från Hotspot-banketten nere i Karlstad och uppdaterade lite.. och nu tror jag faktiskt jag ska fylla på tekoppen, bre täcket över mig och sätta på Harry Potter! Mysigt lugnt mörker utanför och två kramsjuka katter som sällskap.. härligt :-) Sova kan jag göra på tåget i morgon!

Natti Natt

Insåg precis att jag tappat bort ??? min grisosaurus. Eller om han rymt!? Inte sett han på skitlänge. Jag stoppade nyss en non-stop i munnen och då slog det mig. Var är han!? Om någon sett grisosaurusen, hör av er! Hittelön utlovas.

Igår var det så jäkla soligt och varmt här uppe (tror det var det på många håll i landet) så jag hoppade i springskorna direkt jag vaknade. Efter en timme var jag både genomblöt och genomslut (värme och taskig kondis) men det var så otroligt skönt så jag sprang en hel timme till =)) Det är en helt annan sak här hemma med alla grusvägar, stall och fina saker att kika på. Spåret eller gymmet hemma i stan lockar lixom inte lika mycket ;-(

Efter träningsturen fastnade jag i duschen. Suck.. mamma har renoverat badrummet och fixat en sån där dusch med "regn"som regnar ner från taket. För härligt verkligen. Sedan har den massa roliga knappar och inbyggda högtalare och musik så man kan stå där och verkligen vråla hur länge som helst. Testade ångbastun idag också, farligt ju! Man kommer lixom aldrig ur duschen! När jag blir stor och rik ska jag i alla fall också ha en regn-dusch så man kan drömma sig bort till äventyr och vattenfall mest hela tiden :-)

Efter ducshandet åkte jag och mamma in och gled i stan. Hennes bil skulle hämtas från någon reparation så vi körde varsin bil fram och tillbaka inne i stan, efter varandra, värsta cruiseingen i solen =) Fick även testa hennes nya jobb-bil som jag inte fått göra innan. Ååå det var skoj! Fan va tråkigt det är att inte ha någon bil verkligen!

Aja, sedan hade vi lite shoppa och häng-tid innan vi åkte hem och gjorde hemmagjord pizza!! Eller, jag lagade mat och mamma jobbade. Men hennes kontor är 2 rum bort så man ser henne ändå =) Min mamma jobbar verkligen jämt, så det är tur att hon har kontoret här. I alla fall så kom älskade saknade Sandra hit direkt från jobbet och vi åt pizza tils det kom ut ur öronen på oss!

Som vanligt avslutade jag kvällen med låångpromenad med Pernilla, och jäklar vad det känns i kroppen nu. Inte van att gå såhär mycket varje dag. Det blir minst två-timmars-svängar hela tiden. Men bra!!!

Jag vill inte till Karlstad. Jag åker i morgon :( Visst saknar jag er!! Och visst vill jag egentligen jättegärna gå på stora fina festen på lördag, men guud vad jag vill stanna här massa massa mer tid just nu. Få gosa med katterna när man vaknar, ta en springtur innan frukost och sedan sätta sig med tekoppen på bron i solen och kika ut över trädgården och skogen. Gud vad jag längtar efter förändring i mitt liv just nu. Meen, först blir det tillbaka till stan, klackar, drinkar och suck.. universitetet. Ses!

Nu är jag uppe sådär idiotsent igen. Men långpromenad och TV borta och länge gjorde så det plötsligt blev natt. Sprang hela vägen hem i mörkret, och sedan var jag skithungrig! Så jag har nyss ätit omelett.. fastän klockan är massa!! Men jag kan verkligen inte somna hungrig. Nu är jag mätt, belåten ocn svintrött. Ska bli såå skönt att krypa ner i jättesängen under fluffiga täcket och andas in all trälukt och kall luft där uppe på vinden. Ännu mysigare skulle det vara med någon på kudden bredvid.. mm.. Men man kan inte få allt, tydligen. Skumt, jag som faktiskt trodde det.

Natti Natt