All I have to do is dream

Lördag natt? Var tog helgen vägen..?

Sist jag bloggade var det.. torsdag och dags för fest? Jajamen, fest blev det! Hade det gaaalet roligt på både förfest och Arena (jaaa Janet gick uuut på riktigt). Dansade och skrattade tills stället stängde och det var taxidags. Full och kramsjuk kröp jag sedan in hos Daniel vid 02.30 typ? Lånade hans dusch för jisses va äcklig jag var efter nonstop-dansandet och kravlade mig sedan, med fyllehicka och snurrande tapeter, ned på hans arm. Det kändes bra.  Vi är inte alls som förr. Vi har lixom inte pojkvän/flickvänsförhållandet längre, men det går inte förneka vilket underbart kramsällskap han är. Som den bästa av sovnallar. Det är underbart att vi kan ha det så ibland.

Morgonen därpå var jag D.Ö.D. Herregud.. jag festar ju aldrig längre och jag tror min kropp fick en chock av all sprit och allt dansande. Bodde kvar i sängen hela dagen. Helt ärligt till kl 16 och nåt.. När jag äntligen vaknade till liv var det bara att slänga på sig klackar och mascara igen, denna kväll bar det dock av mot ett lite mer högkulturellt tidsfördriv: Värmlandsoperan. Vi på redaktionen var och såg Spring Awakening och jodå.. den var bra minsan. Kanske borde man gå på mer musikal? Det är ju ganska så nice.

Idag var lite smålik torsdagsmorgonen, dock utan bakfyllan. Vaknade på mysarmen och segade mig därifrån alldeles för sent. Jag är ute på lite djupt vatten igen.. känner hur bekväm jag börjar bli och hur jag faktiskt glömmer att jag inte är hans på riktigt. Man drömmer sig bort så lätt. Och då är allt det där som faktiskt inte funkar.. alla anledningar.. alla varför och därför ah dom är heelt borta just då. Men de kryper alltid fram igen.. när man går genom regnet i mörkret hem mot sitt eget en lördagsnatt. Jag inser direkt.. direkt jag stängt ytterdörren bakom mig.. att jag vill springa tillbaka och kasta mig under täcket och lägga huvudet mot lena varma huden igen. Blunda, glömma och drömma igen. Men sedan hinner jag inte längre förens verkligheten springer ikapp och förbi och påminner mig om varför jag stannar här.. skriver här.. svider här.. istället för att springa i regnet.

En sak är i alla fall säker: Jag älskar honom. Herregud vad jag älskar den människan och vad glad jag är för att han finns i mitt liv. Så himla tråkigt att vi har så många trista hemska minnen och gropar i vägen bakom oss. En dag.. en annan dag.. en annan tid.. vem vet? Eller så är det bara dags att inse att det aldrig kommer bli så och släppa den delen av oss. Vi är ju grymma som vänner. Njaaa.. nee.. det känns inte helt okej ännu. Jag tänker hoppa i pyamaströjan, krypa ner och drömma. Om favoritarm, varma huden som luktar godast i världen och finaste ögonen som säger godmorgon. Jag är inte redo för något annat än, så jag fortsätter drömma.. en liten stund till.. bara en liten..

Skål då Karlstad !

Jajamen! Vi har även vecka klarat av att blogga helt otroligt dåligt.

- Grattis Janet
- Tack så mycket Janet

Igår var det journalistseminarium hela dagen. Lite intressant, lite starkt, lite fängslad av Englas mamma - men överlag inte så bra. Tycker jag i alla fall. Dock fick jag veta lite rolig fakta om hemma och Gävle dagblad och den andra tidningen. Tydligen ganska unikt så som det fungerar där uppe. Lite lustigt, fick nästan lite hemlängtan. Fast det gick över ganska så snabbt.  Det skojigaste på hela dagen var nog kakorna, vi åt mååånga. Sedan var det trevligt att vid registreringen stå under yrkesverksamma istället för studenter. Det kändes så vuxet lixom. Fast det bästa med det var kanske gratis-lunchen. Gud, jag är ju nästan tragisk.

I alla fall så försvann hela dagen och sedan.. ja.. sedan sov jag faktiskt borta i natt och gick direkt därifrån till universitetet i morse. I ruffsigt hår och lånad tröja har jag sedan fördrivit tiden i Illustrator och InDesign mest hela dagen. Sedan har jag hunnit samla ihop mitt liv och förflyttat mig hit, till trygga gamla Bettan och lilla slottet. Meeen jag ska faktiskt bara uppdatera detta sedan slänga mig in i duschen. För det står fest på schemat. Yes, ni läste rätt: nyktra festångestJanet som haaatar sprit tänker hoppa i klackarna och bränna hjärnceller. Och jag ser nästan fram emot det. Mmm nästan.. men det är faan framsteg de! Vem vet, jag kanske kommer ut!!? Jag kanske till och med kommer ha roligt!!?? You never know :-) Önska mig lycka till!

Puss


KakMonster

Äntligen hemma efter en låååång dag. Kommer sova gott i natt! Tråkigt att man måste upp äckeltidigt i morgon igen bara. Vet ni! ..när jag kom hem nu hade jag fått vinnarmail från Tradera. Kolla in snyggaste tröjan people:


Ganska mycket Janet. Jag är mackmonstret dock. Varför shoppar jag inte mer på tradera nu för tiden? Det ska fasen tas upp igen tror jag. Men nu: varm choklad och soffan en stund innan sängen. Goood Naaaatt

Hemma en stund

Jag behöver lov. Mina dagar är för fulla mest hela tiden. De börjar för tidigt och för långa, för jättelånga eller möjligtvis för oändliga. Blaa. Men idag kom vi ganska långt med vårt projekt i alla fall, och det är ju bra! Sedan var vi på ett trevligt besök på reklambyrån och jag åt årets första pepparkaka!! Fasen - skulle hållt ut tills söndag men men. Den var god minsan :-) Den var god rtots rösten som ekade: tjock och hemsk tjock och hemsk tjock och hemsk om och om igen..

Så skönt att vara hemma en stund nu. Snart ska jag iväg på färgjakt igen och sedan blir det fikadejt med Louise. Borde pallra mig ned på stan och hämta hem lite julsaker ikväll också (ska ju faktiskt fixa julstämningen på söndag) meen har verkligen inte lust med det. Får se hur jag gör.

Ska varva ner lite mer nu innan jag drar. Då menar jag inte slänga mig i soffan. Neeej för bästa sättet att varva ner på det är att sätta på typ svängig 60-talsmusik, drar av sig kläderna och hoppa runt i en stooor skön t-shirt. Ska man fixa mat jaa då ere bara att hacka morötter i takt med musiken, helt perfekt! =D



Det blir lite skakigt när man ska filma och hoppa samtidigt.. men sånt är livet.
Heeeejdå

Ibland vill jag vara liten igen..

Oftast tycker jag om att vara stor.. faktiskt :-) Men ibland vill jag bara hoppa tillbaka i tiden då det ääntligen var fredag och man åt chips i soffan med syskonen framför:


Home sweet home

Kom precis på att jag ju inte visat er runt här hemma ännu !! Tvättade massa igår så det hänger kläder mest överallt.. meeen.. det får ni ta! Väggarna är fortfarande lite tomma också (ni vet måla ramar-projekten och sena tavel-leveranser och allt det där) men aja skit samma här kommer de lite ihopklippta delar från..

..mitt lilla slott =D






Vi?nter

Förlåt åter igen för kass uppdatering.
Det är vinter ute. Sitter här med röd näsa, stela fingrar och kalla fötter. Mascaran har runnit längs ansiktet, och det gör mig nästan lite lycklig. Tänk det är minsan isen i luften och inte i bröstet som kladdat ner kinderna idag :-) Det är en underbart värmande tanke. Även om jag skakar och snorar har jag det inte i mig att klaga på alla minusgrader, mörker och yrsnö som virvlar in under kragen. Jag känner mig tvärtom glad åt att fingrarna fryser till is.. så himla mycket bättre än hjärtat!

Därinne är det iofs som vanligt förvirrat och kanske lite extra isig berg-och-dalbana nu såhär års. Meeen det är inte alls så kyligt som det varit många andra gånger denna termin. I yrsnökaoset finns ändå någonting tryggt som går att ta på. Och även om jag inte riktigt kan forma det som jag vill, så vet jag att det finns där. Något stabilt i allt som snurrar. En efterlängtad känsla :-)

Igår kom Daniel hem från Sthlm så vi lekte en stund. Kikade film och åt fööör mycket Thaimat :-) Nice. Sedan har jag suttit på universitetet och jobbat i Illustrator mest hela dagen. Har äntligen fått fram en logga som vi är okej nöjda med och som vi  nog ska presentera för kunden inom kort :-) Spännande! Resten av veckan är sjukt fullspäckad av jobb, skola, journalistseminarium, reklambyråbesök och inpressad klassfest på torsdag också?? Längtar riktigt mycket efter fredag - då blir det välförtjänt After Work samt Spring Awakening på Värmlandsoperan med redaktionen =))

Nu ska jag försöka att orka mig ut i kylan igen. Har ett spännande paket att hämta ut! :-)

Vinter 2008 = Nya vantar och halsduk och trolligt hår

Helg vare ja..

Jag har lämnat bort och fått tillbaka Bettan. Hon lever med ny lite mer ekande hårddisk. Fick fram lite bilder men det mesta är borta. Orkar inte ens tänka på hur pissigt det är. Kollat genom mailen i hopp om att alla skolgrejer och uppsatser låg kvar som "skickade" men det gjorde de ju inte.. inte ens hälften.. Och kom på idag! att jag ju faktiskt hade en artikel som inte var riktigt färdig, som jag skulle fylla på med en intervju i. Den är ju också borta nu. Den var skit ändå. Chefredaktör blir nog arg. Om jag inte skriver om den i morgon eller något. Det skulle jag gjort om den var rolig.. det brukar gå fort.. men detta var en tilldelad uppgift som inte var skoj alls. Åå orkaa. Jag tror och hoppas att julnumret nu äääntligen blir lite annorlunda och nytt och KUL !! Det verkar så, med alla juliga recensioner och gästkrönikor osv. Håller tummarna :-) Nej jag är inte bitter.. Men ärligt.. fyy faan va sugigt att nästan alla bilder och grejer från de senaste 2,5 åren är borta! Åååååå

Jag fick förresten inga artiklar tillbaka från korrektur igår? Gick till skolan för att checka dem och skicka in men nope.. Jäkla skumt? Jag är lite småsur sedan förra numret av tidningen då korren ändrade i min text (vilket jag ändrade tillbaka) men likfan var texten, efter tryck, ändrad? Det suger ganska hårt att få sitt namn tryckt bredvid sin text när man inte fått den publicerad precis som man skrev.  

Man får vara grinig när ens älskade dator kraschat. Man får det. Och sådeså har jag varit glad i allt det arga också. Igår köpte jag och Anna galet mycket godis och växte fast i soffan tills det blev natt. Dock vaknade vi sedan i skaplig tid och långpromenderade till stan i kylan. Matade en hungrig katt, köpte en ny antennsladd till mig och åt lite sushi. Hur nice som helst.

Sedan har jag hunnit med att bli spanad på. Ni vet sådär på riktigt! Sådär som aldrig händer lixom (aldrig mig i alla fall) Jag mötte någon som verkligen tittade mig i ögonen, sedan kikade han ner i marken, för att 1 sek senare kolla upp och söka kontakt igen. Jag var faktiskt inte helt Janet-kall, jag tittade nog lite generat ner i marken jag också. (Kanske mest för att jag hade gått upp utan att borsta håret och fortfarande såg ovårdad och nyvaken ut) Men sedan gick han extra nära när vi möttes och log mot mig när armarna snuddade varandras. Som på film. Faaan.. va.. ska jag göra något nu eller? Jag gick några (eller ganska många) meter och tog mig sedan mod att vända på huvudet.  Mötte då han som hade gjort precis likadant. Tänka sig :-) Thihi.. fast sedan vände jag fort tillbaka jumboskallen och började på vanligt Janetvis älga åt mitt håll igen. Såklart. Som vanligt kommer jag väl aldrig springa på han igen. Och antagligen kommer jag nog inte vilja heller. Men det lixom värmde :-) Någon tyckte jag var fin. Tror jag. Mm det värmde.


Hemkört och bortabränt

PANIK. Jag tror Bettan kan ha typ kraschat eller nåt. Hon är blå och inte så mycket mer. Vad säger ni? Var tvungen att slå igång Bertil nu för att fråga datavännen om hjälp. Han säger att en blå skärm inte är ett bra tecken. Tyst. Käften. Det är inget fel på Bettan.. Hon kanske kände sig lite blå helt enkelt.. inge skumt med det..  Jag har bloggat en hel del om Bettan på sistone, lixom haft det på känn, hon har jävlats som aldrig förr. Jag vet att jag behöver en ny dator.. men inte nuuuuuu.. och jag har fasen inte ens nån back up. Ååååå inte min daaaag..

Det började för några timmar sedan. Helvetet:

Easyart beställning 4413‏
Tyvärr kan vi inte längre erbjuda motivet "Celebrity Image - Corpse Bride ", då vårt lager av denna produkt tagit slut.
Vi hade hoppats på en ny leverans, men vår leverantör har nu informerat oss om att motivet inte kommer att tryckas på nytt.
  

Sedan sprang jag - för andra dagen irad!! - på en halvfrusen daggmask. Fiskpinnekropp och ett rörligt huvud (eller svans?) Men herregud.. varför lägger dom sig på marken och fryser till is? Har till och med daggmaskarna blivit självmordsbenägna på det här jäkla stället? Tror knappast dom går i ide på det sättet i alla fall. Det måste ju vara rätt så typ otrevligt att lixom frysa fast i asfalten när man är medveten, om maskar har ett medvetande?

Som pricket över i hade någon slaktat min krönika idag. När jag färdades hemåt genom universiteteskorridorerna möttes jag av mina ord utskrivna på A4 och upphäftade över hela jäkla väggen. A4 efter A4 efter A4 - ett hav av fula A4. Utan varken form eller Stil. En enda jäkla röra. Vad är ord utan form eller sammanhang? Ingenting people, ingenting.

Sjukt negativt inlägg. Och då har jag inte ens nämnt kärleken. Eller bristen på den. Jag saknar D som fan och skulle vilja filmkvälla och äta frukost mest hela helgen. Men han drar till Stockholm och jag får inte se han förns nästa vecka, vilket suger fet blåvalspung. Men kära läsare; allt är relativt! För sedan kommer jag på att visst fan vi har gjort slut.. och när jag inser hur mycket det suger, ja men herregud, då är ju blåvalspungsugandet ingen big deal i huvudtaget.

Positivt människor.. man ska se positivt på saker och ting!
Fitta också.

Dans med svåra steg

Jag borde skriva klart artiklarna men istället drar jag fingrarna över strängarna, nynnar till Melissa Horn och undrar beundransvärt varför det inte är jag som skrivit allt det där vackra. Bläddrar mellan flikarna SvenskaTabbar, Ultimate Guitar och tusentals sidor lyrics.. åå jag vill också göra musik..  Svär en stund åt satans alla varianter av F, stirrar ilsket på klumpfingrarna och saknar pianot och hur jag spelade en gång.

Jag hittade en katt när jag var ute och spatserade förut. Eller hittade och hittade.. den lixom dök upp framför fötterna och ville bli gosad med. Jag har jagat katter i flera dagar men dom bara springer iväg, osociala jävlar, men just därför blev jag lite extra kär idag när ett toffsigt kurrpaket ville kramas. Tänkte att om jag bara skulle kanske typ ja lixom bara låna en stund.. okej okej.. nej jag vet.. man får inte sno katter. Jävla oflyt.

Annars är julkänslorna är faktum. Och det betyder fasen att det snart är nyår.. igen.. och det betyder 2009 vilket är lika med att Janet fyller 25. Ja herregud.


Vackerhet

Kvällsplugg med en twist

Jag hoppar runt här hemma och tittar/lyssnar på den här om och om igen på hög volym, härmar, försöker headbanga lika snyggt men lyckas inte. Därför övar jag. Och övar. Han har perfekt takt och swing lixom den där jäveln, så det gäller att öva mycket för att bli lika bra. Typiskt att man har detta skitviktiga kvällsprojekt nu när man skulle skriva och allt.. meeen sånt är livet. Japp.


Insyltad

Ny vecka. Nya tag. Och helt otroligt: nytt projekt. Träningsskiten är nedlagt och nu ska jag och Erika ge oss ut i de djupa värmlänska skogarna på bärjakt, eller ungefär något i den stilen. Det blir nog nice! I morse när klockan ringde önskade jag mig nästan en hjärtattack eller i alla fall att ett ben skulle trilla av eller nåt.. det borde ju vara en godkänd anledning att vara borta från skolan. Vilken tur att inget ben ramlade av, för skolan var rolig och jag behövde skratta.

Idag hände en jäkligt lustig grej i matsalen. Någon började ropa och peka ut nån hottie och när jag vände på huvudet så var det han.. han som jag inte ens visste vem han var så sent som innan helgen. Jag mumlade tyst att jag minsan visste vad han hette.. sedan sjönk jag ner i soffan..
På tal om soffor.. människor klagar ofta på sofforna i matsalen. Att det är svårt att äta i en soffa, att man sitter för långt ner och att bordet är för högt upp osv osv. Men people.. va säger ni? det är ju heelt underbart! Man kan lixom glo extra mycket på alla när man är sådär lite smågömd och tryggt nedsjunken. Sedan är maten mycket närmare munnen också.

Nu måste jag få klart mina artiklar. Hur jäkla fort går månaderna egentligen? Det var ju lixom deadline nyss..? men tydligen är det ändå dags på onsdag igen. Skumt minsan. Film och häng med bäst ikväll - guud det behövs verkligen !! Ser fram emot massa :-) Han är bäst på att göra mig glad och få mig att varva ned när jag behöver det, och gud jag behöver det! Längtar :-) Nu skrivaaa

Ensamt.

Bloggen suger jag vet.

Jag skriver aldrig något roligt länge. Det jag skriver är bara skit.. om jag skriver dvs. Bloggen är deppig, jag är deppig och solen som kikade fram drog på semester igen. Allt i mitt liv är sån sjuk stor kontrast till hur det var förr. Det är som en helt annan blogg nu, ett helt annat liv och en helt annan Janet.

Igår var supertrevligt; jag surplade i mig saftglas efter saftglas i underbart sällskap. Massa skratt, bus och lekar. Min syster och alla är så himla bäst :-) Idag har också varit skoj. Lekt med D och ätit många kolhydrater och skrattar ännu mer. Meeen.. livet är inte alls som jag vill och alla skratt känns så jävla tillfälliga. Jag lixom väntar och väntar på att livet ska bli sådär lekande lätt och roligt igen, så som det alltid varit.. tänk om det aldrig mer blir så?

Jag insåg nog aldrig hur bortskämd jag var med att ha det så. Att ha allt jag ville, alltid tycka allt och lite till var underbart samt att känna mig så jävla älskad. Jag kommer ihåg hur jag kunde sitta och bli förbannad på mig själv och mina blogginlägg som alltid handlade om hur perfekt livet var. Men det var ju det? Nej.. jag uppskattade det aldrig som jag borde ha gjort. Men jag visste ju lixom inget annat. Nu är jag plötsligt vilse, förvirrad och vet inte alls vart jag är på väg eller ska ta vägen. Jag har lixom aldrig blivit sårad förr, eller sviken. Ingen har ljugit för mig på det sättet, lovat mig saker på det sättet. På ett sätt är jag glad att jag sluppit såna här hemska och ledsna känslor ett helt liv! Jag har ju alltid fått det jag vill. Men det är på gott och ont - jag är inte alls så bra på att hantera situationen nu. Jag blir som ett litet barn som inte förstår någonsing. Fast samtidigt? Kan man bli "van" att hantera tårar? Kanske inte..

Livet som var så tryggt och skönt är nu plötsligt läskigt och skrämmande. Och när man vaknar och upptäcker att man är där.. här.. så känns som sagt alla skratt och alla fester och allt som är roligt så jävla tillfälligt. För när musiken tystnat och när skratten blivit gäspningar och längtan efter kudden så är det plötsligt ingen där längre.. ingen där som håller mig i handen i mörkret när jag går hem. Ingen som kryper ner bredvid, ingen som pussar en god morgon och ingen som älskar dig och alltid kommer göra det.. Det finns ingen där som man självklart ska fira nyår med. Eller planerar saker med.. det finns ingen att räkna med. För man är bara jag. mig. Janet.

Och kära läsare.. behåll ert ensam är stark, för egentligen tror jag ni också vet att det är bara bullshit. Det är skillnad på att vara stark i sig själv och att vara stark ensam; Ingen jävel är stark ensam. Och jag är ensam. Förstå mig inte fel nu; Jag har världens bästa vänner och den bästa familj man kan ha - det är inte alla som har det! Men.. jag är ensam. Jag har ju lixom insett att alla fester inte gör mig lyckligare. Jag har försökt testa nya saker, boka upp veckorna 3 år i förväg, ta upp gamla intressen osv. Men allt är bara ytligt och substitutgöra för att slippa tänka på vad jag egentligen saknar. Jag har roligt, jag gör roliga saker; saker jag älskar - men guud vad allt skulle vara tusentals gånger roligare och skönare om man hade någon att dela allt med. Och mina vänner må vara änglar men vänner letar också efter den där pusselbiten (eller har redan hittat den) och jag önskar inget hellre för dem alla! Men då behöver jag lixom ha min jag också :-( Jag saknar någon. Jag vill älska någon och vara älskad tillbaka. Jag vill räkna med någon och våga lita på någon igen. Jag saknar det och jag behöver det. Det här börjar lixom suga på riktigt nu..

Nu har jag en söndagseftermiddag/kväll med för mycket göra och för lite tid. Det ska tvättas, städas, skrivas artiklar, jobbas, mailas osv osv. Men vet ni vad? Just nu skiter jag i det! Jag ska göra te, fixa en favoritmacka och slänga mig i soffan och drömma mig bort framför en mysfilm! Sedan ska jag dricka ännu mer te med Anna och skvallra om igår! En dag är det fasen min tur igen.. och hur ont hjärtat än gör av ensamheten och saknaden just nu, så finns ändå lite plats för längtan.. och i magen bland alla klumpar bor ett svagt, litet undangömt pirr som inga brutna löften eller tårar i världen kommer åt.. mmm och det väntar..

We might as well be strangers


..I don't know your face, no more
Or feel the touch, that I adore
I don't know your face, no more
It's just the place, I'm looking for..

Jag Saknar Dig

When u need it the most..

Igår stressade jag med kundmötet, universitetet och tidningen till eftermiddag. En grå, regnig och ledsen dag verkligen. Den sämsta på länge. När jag kom hem var jag så slut, trött och nere så jag dog på soffan i några timmar. Vaknade och släpade mig ut till bussen för att kvällshandla present åt syster. Kände mig ensam, liten och saknade favoritfamnen så jag kunde gå sönder. Fan vad livet suger ibland..

..men sedan blev inget alls som planerat. Sprang på folk, blev superspontan och fick låna en dusch samt kläder. Plötsligt stod jag smått likörfull och superglad hoppandes framför Arvingarna på Blue Moon =D Drack lite drinkar, träffade lite kändisar och tappade bort min telefon. Hamnade på Burger King + efterfest och sov sedan på okänd mark. ..inte säng.. utan mark (aja kanske lite soffa då).

Blev erbjuden frukost men jag och illamåendet + hemlängtan tackade snällt nej och begav oss mot torget. Bussen gick självklart inte förns om en halvtimme, men det gav mig lite tid att shoppa ciabatta. När jag sedan satt och stirrade på minutrarna på Live-talvan kikade solen fram. Den värmde både frusna händer och Janethjärtat. Vilken rolig kväll och vilken vacker morgon :-) Telefonen kom till rätta och jag ringde och grattade världens bästa syster. GRATTIS !! Ikväll blir det kalas minsan. Jag funderar dock på att hålla mig till enbart saft - saft är ju lixom gott!

Men nu ska jag först plocka ciabattorna ur ugnen och krypa upp framför TVn någon timme.
Sedan blir det promenad i vackra vädret :-)

Punkt.

Nystart. Bort bort bort allt det gamla och kom aldrig mer igen.